Någonstans i vår forntid började det framtona en släkts överhuvud. Han ägde en stor gård och han bestämde över liv och död på denna gård. Han satt på all makt. Gården delades genom arv, antalet människor ökade - men kvar satt släktens överhuvud på stamgården, och han blev med tiden hövding och kung. Detta skedde på samtliga gårdar.
Vi håller oss till en enda gård i resonemanget. Till slut bildades en ätt. Släktskap genom blodsband hade fram till nu varit viktigt, men när ätten bildades behövdes inte längre blodsband för att tillhöra en ätt, man kunde väljas in i ätten - kanske till och med köpa sig in?
Ungefär den bilden har jag över hur en "kungamakt" växte fram, först på gården, sedan över släkten, senare även över ätten. Så långt tror jag att makten var total.
Längre fram i tiden, när vi pratar om Häradskungar håller jag med dig - men jag tror att man hade makten över specifika landområden eftersom vi var bönder, och varje bonde hade sin mark noga angiven eftersom det var jorden som gav rikedom.
Men jag tror att gränserna för kungen makt var mycket flytande. Allt eftersom bönder anslöt sig till kungen ökade kungens geografiska maktsfär. Kungens anhängare bestämde alltså storleken på hans makstfär. Jag tror att detta pågick fram till riksenandet ca 1260. Efter riksenandet sattes det upp landskapsgränser, lagar skrevs osv, alltså en början till ett rikes asminstration.
Thomas