Nog haltar förklaringarna. Men det var ju heller inte enhetliga befolkningar som fanns i Norden.
Hur VET han det?
De kanske hade kulturella samhörigheter, men de tillhörde definitivt inte samma klaner/ätter etc.
I den forn-nordiska litteratur finns knappt en ända referens till 'klaner'. Däremot finns beskrivningar av och referenser till (ett begränsat antal) ätter som ett genomgående teman i dom olika "
ätte-sagor". I Rigstulan och gamla lagtexter kan man även hitta den femdelade samhällsordningen där 'stammen' ordnas efter distans från kärnveden (kungen) - som förgreningar av landshövdingar, jarlar, karlar och trälar.
Numer visar även genetiken att här faktisk funnits flera omfattande ättesystem, baserad på manliga arvslinjer.
Hur förklarar du det?
Det finns redogörelser för hur samma stam mot varandra i strid.
Stam/stamträd och ätt/ättelinje är samma sak, medan klan är ngt ganska annat. Man kan inte ha demokrati och diktatur samtidigt - så hur vill du ha det?
Östgoter och västgoter var på var sin sida på de Kataluniska slätten. Herulerna möttes ofta i strid för olika sidor.
"Ofta" är ju att ta i - men exemplen finns, speciellt mot slutet av romartiden.
I gamla sägner berätta ju även om denna period, då var "saxtid och svärdtid" och "hårt blev i (folk-)hemmen" - där "broder kom stå mot broder".
På senare år har ju Troels och andra ägnat tid på studiet av herulerna - en av goternas ledande grupper under offensiverna mot Öst-Rom. Här framgår att en del av dom under åren kom hamna på 'fel sida' i kampen mellan Roms legioner och alliansen goter/germaner/vender/huner.
När endera heruler på 500-talet återvände till Skandinavien berättar Jordanes att den danska aristokratin avböjde deras önskan att bosätta sej i Danmark. Sen vet vi att endera av dom fick bosätta sej på olika platser i Norge och Sverige.
Massakern på Sandbyborg kan givetvis ha ett samband med endera av dessa herulers återvändo - varpå gotiska eller germanska (läs götar, daner eller saxer) upptäckt att (endera) av dom varit quislingar i fiendens tjänst. Guldmynten från kejsaren Leo I - slagna i Thessaloniki - kan i så hänseende vara ett vitnesbörd om en tjänst bland dom heruler som hjälpte Öst-Rom förgöra vandalerna och fördriva goterna från Italien. Hämnden kunde i så fall ha råkat från såväl Väster-Götland, som Öster-Götland och/eller Baltikum.
I SVTs intervju med Helena Victor påpekades just att orsaken till massakern kunde ha varit "hemvända soldater som satsat på fel häst" i dom tumulter, intriger och dragningar som uppstod under Väst-Roms långstökiga fall.
Hade man som adelsman svurit sin soldat-ed fick man i princip kämpa för sitt folk och land "intill döden". Då kunde man inte sen byta sida - även efter ett förlorat slag och dito krigsfångenskap - för att behålla livet genom att "avsvärja" sin lojalitet och ge en ny ed till fiendens kejsare. Då var man hursomhelst en edsbrytare och utan heder. Kom man sen stå i kejsarens led mot sina egna begick man även ett 'drottensvek' - vilket i vår tid kallas 'högförräderi'.
Fallet på Sandbyborg är dock något konstigt - eftersom man har massakrerat frugor och barn på samma tid. Här lär man fortfarande vänta på kommande utgrävningar - och en säkrare datering, framför allt.
Inte var man dummare än nödvändigt.
Instämmer. I fall det bland dom hemvandrande heruler fanns quislingar hade nog dom hemmavarande götar och vender fått reda på saken - och handlat därefter. Det KAN även förklara varför dom ihjälhuggna inte ens fått en värdig gravläggning - och deras personliga (värde-)saker inte ens rörts.