Nja, det är sant att tuna-orterna är heterogena rent arkeologiskt, men då ska man komma ihåg att väldigt få tuna-orter har undersökts på något systematiskt sätt. Samtidigt som vi inte kan säga att alla tuna-orter ser ut på samma sätt, så har en uppseendeväckande andel av dem indicier på social särställning.
"Social särställning" betyder att Tuna-orterna bildas under en tid med "social stratifiering".
Om svear, daner, norrmänn och två-språkliga finnar använder samma ortnamn betyder det att vi har olika folkgrupper med samma språk. Inget annat.
Tuna-namnets "kulturella hemort" hör alltså till ett mycket tidigt skede i befolkningarnas uppkomst - så det delas av såväl färöingar som finnar, angler som saxer, svenskar som danskar. Att försöka knyta Tuna-namnen till en specifik kulturgrupp (svear, götar) är alltså meningslöst. Dom var alla stratifierade samhällen, redan på stenåldern.
Den vanligaste teorin vad jag förstår är att ortsnamnet som sådant är äldre än en eventuell organisatorisk funktion, och syftade då på att det fanns ett inhägnat tun på platsen.
Tuna-platser kan väl ha varit essentiella enheter i ett organiserat samhälle - redan när dom första tun - alltså 'hustomt' - etablerades i NV-Europa.
I vissa fall rörde sig detta om rena palissader, och i andra fall mindre en mindre substantiell hägnad. Med tiden blev sig vissa av dess orter, kanske då framför allt de som redan i det tidigare stadiet hade en försvarspallisad, viktiga ekonomiskt och politiskt, och kom att inlemmas i den sociala organisationen.
"Stratifierad samhälle" är ett annat ord för "en social organisation". Enligt (endera) dina arkeologiska kollegor har "stratifierade samhällen" existerat redan under mesolitikum. Annars bekräftas samma sak bl.a. av gen- och strontium-analyser från bondestenåldern och senare perioder. Även analyser från paleolitiska utgrävningar har visat samma tendens. När en gård och ägodom - i ett samband med andra gårdar och ägedomar - väl var utvecklade inom ett och samma distrikt så beboddes dom av kusiner och små-kusiner kors och tvärs av llandskap och län. Därifrån flyttade man tydligen inte - frivilligt.
När Tunaorterna blir större och centrala orter är det en konsekvens av att befolkningen ökat och kulturen gått framåt i en 'evolutionär process' - från stenålder till yngre järnålder. Några av dom blev även kungsgårdar - som det gamla Sig-tuna i Sverige och Per-tuna, eller Snap-per-tuna i Finland, där resterna av den gamla kungsborgen Raseborg ligger.