Gangrade, eftersom det är jag som använder begreppen så måste jag ju svara.
Eftersom jag inte vet vad Svear och Götar verkligen står för – eller ens vilka områden de bebodde – så använder jag mig av dessa två namn eftersom de beskriver två olika geografiska områden som skiljs åt av stora skogar.
Snorre använder sig av dessa namn i någon saga - så de är belagda till 1200 tal i alla fall – men mest tror jag de användes under medeltiden som geografiska begrepp.
Vad jag anser framträda i våra källor är att dessa två områden utvecklas från små hövdingadömen, via härader/Hundare, landskap och landskapkungar till endast en enda kung som styr över hela området ifråga. 1260 slogs dessa båda områden ihop och bildade ett rike under en kung. Alltså samma parallella utveckling i Nordanskog som i Sunnanskog – som för övrigt levde i fred, ägde mark och Gods i varandras områden samt gifte sig med varandras döttrar och söner.
Hur gränsen gick mellan dessa områden blir då intressant. I början var skogen en naturlig gräns. Senare tror jag att gränsen flyttade sig en hel del både söderut och norrut. Vid något tillfälle tror jag att VG ingick i Nordanskog, ÖG ingick vid ett annat tillfälle, Närke och Södermanland ingick i Sunnanskog under en period, osv. Det hela berodde troligen på olika allianser man hade mellan olika landskap under olika tider. Gränsen har alltså varit flytande.
Dessa allianser har ingenting med våld och krig att göra, de var troligen olika handelsallianser. Vi vet t.ex. att Knaphövde valdes som Kung av Uppsvear och Östgötar på 1120 talet = Uppsvear och Östgötar hade då tydligen en sådan allians och valde en gemensam Kung.
Alltså, jag arbetar med en hypotes där dessa två områden finns med, just så namngivna. Jag har lämnat namnen Svear och Götar utanför eftersom båda dessa namn anses vara motpoler och de är båda ”smittade” av vår tidigare historiebeskrivning där de framställs som krigiska motpoler.
Thomas
