"Sejd, är ursprungligen beteckningen för den shamanska trancen och själsresan och den därmed förbundna magin, men har senare kommit att beteckna hela shamanpraktiken. Den mest kända beskrivningen av en sejdsession finns i Erik Rödes saga och beskriver händelser i den nordiska kolonin på Grönland strax efter år 1 000. Den gamla shamankan Torborg Lillvölva har kallats till en gård för att utröna hur länge missväxten i trakten ska bestå. Gårdens kvinnor sjunger efter Torborgs anvisningar den magiska sång, vardlokkur, som vägleder hennes själ på resan in i den icke-ordinära verkligheten, Drömtiden. Hon får där reda på att missväxten snart ska vara över och därefter svarar hon på personliga frågor om framtiden från gårdsfolket. Denna session genomförs utan trumma, med enbart vardlokkur som tranceframkallare i kombination med en huva av kattskinn som Torborg drar ner över ögonen, en sejdhjälle som hon kliver upp på och den stav, völr, som hon bär med sig. Just sådana stavar har i Sverige påträffats i flera kvinnogravar från 500-600-talen och de tycks ha varit det viktigaste shamanska hjälpmedlet, åtminstone under sen s k förkristen tid."
Citat från sidan norrshaman