Harald Hansson, 1927, Gotlands Bronsålder sid. 118 i lista över skepssättningar: ”..strax N om ’Digerrör’ i Garda (diam. 38 m, h 5 m.) fem i ett fält, varav två omedelbart efter varandra; högsta stävsten 1,40 m.; längd 4-8,5 m.; vid en stäv ligger en sten med 4 slipräfflor, som enligt Nordin (hans fascikel II) stått rest som stävsten (B Schnittger; Nordin anförda ställe).
John Nihlén och Gerda Boëthius, 1933, Gotländska gårdar och byar under äldre järnåldern: ”På en av stävstenarna (gråsten) i Alskog finnas 4 sliprännor. Den är nu kullfallen men skall enligt Nordin ha stått rest som stävsten. Om rännorna icke inslipats efter den första uppresningen måste detta slipblock dateras till tiden före övergången mellan brons- och järnåldern, till vilken tid skeppssättningarna höra” - Nihlén råkar här blanda ihop Gålrum och Digerråir som ligger ett par km ifrån.
Även om man skulle tvivla på Nordins uppgift så måste man ställa sig frågan varför en slipskåresten finns på ett gravfält.
Under stenen verkar det f.ö. finnas ett hålrum som om stenen har lagt sig som ett lock över ett grävt hål.
Henrik Munthe, Ymer 1933, Om Gotlands s.k. Svärdslipningsstenar sid 171: ”Det hittills föreliggande stödet för att slipningen i fråga varit i gång åtminstone så tidigt som under subboreal tid (hällkisttid och början av bronsåldern) är Sernanders påvisande av slipblocken utanför Fardumeträsks strand, ty det synes vara mycket osannolikt, att dessa skulle ha senare av isen förts ned till sin nuvarande plats.”
Artur Nordén, fornvännen 1942, Sliprännornas och skålgroparnas problem, kan också vara nyttig läsning
http://fornvannen.se/pdf/1940talet/1942_081.pdf