Musselskal avslöjar Östersjöns tillstånd de senaste 10 000 åren

[Piankhy]

Nu kan man se hur salthalten har varierat i Östesjön genom tiderna:

Forskarna Per Andersson vid Naturhistoriska riksmuseet och Anders Widerlund vid Luleå tekniska universitet har samlat in gamla musselskal från strandvallar runt Östersjön och daterat dem med kol-14-metoden. Musselskalen innehåller en naturlig variation av grundämnet strontium, och variationen styrs av den salthalt vattnet hade när musslan levde. Strontiuminnehållet kan mätas i laboratoriet för isotopgeologi på Naturhistoriska riksmuseet, även om det gått tusentals år sedan musslan dog och skalet föll till botten. Detta är första gången det går att mäta hur salthalten i Östersjön har varierat.

http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/musselskalavslojarostersjonstillstanddesenaste10000aren.5.2a6bbb0612e5f8acc1d8000446.html

[Boreas]

Although Holocene salinity variations caused by sea-level fl uctuations are well known in the Baltic Sea (Björck, 1995), the maximum salinity reached and the resulting paleoenvironmental conditions in the Baltic Sea are still debated (Zillén et al., 2008). The high-resolution paleosalinity data obtained in our study indicate that the largest relative surface-water freshening of the late Holocene occurred in the Bothnian Bay (from salinity of 10‰–11‰ to 1‰–3‰; Fig. 3A). This is also the basin where rapid postglacial land uplift (present-day rate of 8–9 mm yr–1, Lindén et al., 2006) has resulted in the most pronounced decrease of sill depth.

Previous data from the Baltic Sea suggest that the Ancylus Lake–Littorina Sea transition from fresh to brackish water ca. 10,000 cal yr B.P. signifi cantly affected the development of anoxic bottom-water conditions through the formation of a halocline preventing vertical mixing of the water column (Sohlenius et al., 2001; Zillén et al., 2008). These anoxic bottom water conditions, in turn, appear to have resulted in increased primary production due to the regeneration of phosphorus from sedimentary Fe oxyhydroxides as well as reduced denitrifi cation in anoxic sediments (Sohlenius et al., 2001). We suggest that the pronounced late Holocene freshening of the Bothnian Bay may have worked in the opposite direction, leading to well-oxygenated surface sediments acting as an effi cient phosphorus trap.

This scenario is consistent with the absence of a permanent halocline resulting in well-oxygenated surface sediments in the present-day oligotrophic Bothnian Bay, where primary production is low and phosphorus limited (Winterhalter et al., 1981; Lehtoranta et al., 2008). These conditions are in clear contrast to those in the more saline, nitrogen-limited, and eutrophic Baltic Proper, where anoxic bottom-water conditions are common below a permanent halocline acting as a deep-water nutrient trap.

http://geology.geoscienceworld.org/cgi/reprint/39/2/187

[Boreas]

Om Andréns karta korrekt visat isens utbredning 8500 f.kr. kan man i.o.f.s. diskutera, men det var inte det frågan gällde i den här tråden.

Om du inte förstår sambandet mellan artikelns innehåll och illustrationen blir det svårt att resonera utan tesked.
Om författarens bild av tiden i fråga är felaktig, lär inte det betyda något för hans resonemang också - i artikeln?

Hur skal man förklara att baltiska issjön blivit en "sötvattenssjö" som "stigit med 25 meter - pga. smältvatten" - med mindre vi har stora mängder is att smälta - i det minsta ikring Bottenhavets norra delar...?!

Förövrigt lär du inte ha lagt märke till att författaren satt ett stort frågetecken i sin överskrift. Orsaken är - givetvis - att han själv anser det nödvändigt att sätta den gamla hypotesen om det så kallade "Ancylus-stadiet" under kritik - och närmare undersökning.

Jmfr. tråden om dom sen-glaciala perioder - där frågan om Ancylus-hypotesen ifrågasätts - bl.a. med frågan "Vilka strömstarka floder finns/fanns ikring Gotland och Bornholm som kunde ge biotop för flodvattensnäckor, typ Ancylus?"

Alla dom länkar jag angav var ett försök på att ge dej en bättre bakgrund för att förstå just den tvivel Andren själv uttrycker - i artikeln.

Att en större del av södra Sverige varit isfritt under LGM, till exempel - tyder ju på att teorin om et alltomfattande skandinavisk istäcke inte stämmer med verkligheten. På en annan länk anges den nya mätningen från kusten av Norge, där det framgår att Golfströmmen inte avstannade under sen-Weichsel, alls. Sen ges det exempel på diverse biotoper, som överlevt inom Fenno-Skandia, under sen-glacial tid - och inte behövde invandra "från Danmark, via en landtunga över Öresund".

Detta och mer till ger givetvis ett nytt indikativ för hur Östersjöns sen-glaciala historia kan ha sett ut. När vi sen vet att här fanns både skogar, renar, älgar, kor och människor i Danmark och södra Sverige under och just efter Yngre Dryas så sätter det ett visst krav till klimat och miljö - som svårligen går förena med dom ismängder som behövs för att styrka teorin om ett senare "Ancylus-skede".

Man får även kontemplera hur vitt det varit möjligt att befolka alla land ikring den baltiska bassängen om hela Östersjön varit en avstängt sötvattenssjö - som varje vinter frös till is. Vad skulle det göra med klimatet ikring Finska viken, Karelen, Bottenviken och Nordkalotten? Att man i detta sötvatten skulle hitta val och säl sätter ännu ett frågetecken med teorin om Ancylus-sjön såväl som en tillhörande "snabb havsvattenstigning".

Här är en länk till en artikel från 2008 som tty postade: http://folk.uib.no/ngljm/PDF_files/Wohlfarth%20et%20al%20Episodes%20QuaternaryofNorden.pdf

Och här är en från 2007 som du själv länkade till: http://www.ngu.no/upload/Publikasjoner/Rapporter/2007/2007_024.pdf

Jag kan inte se att dessa, eller något annat i den tråden, motsäger Andréns beskrivning av Ancylussjöns omvandling till Littorinahavet genom de danska Bältens och Öresunds öppnande, eller säger något om kraftiga transgressioner i Mälardalen under tiden närmast därefter?

Du får kolla dom andra länkarna också - och vad jag därtill skrivit. När Björk, Andren och deras polska, tyska och danska kolleger på senare år tagit sej an dessa frågor har studierna titlar som följande:

AN ATTEMPT TO RESOLVE THE PARTLY CONFLICTING DATA AND IDEAS ON THE ANCYLUS–LITTORINA TRANSITION

http://www.geol.lu.se/personal/seb/Publ%202006-10/SB%20et%20al%20PolandSpecial%20Papers%202008.pdf

[Boreas]

Vi får alltså fortsätta skilja på dom mätningar och fakta som anges kontra dom hypoteser som framsätts.

Förövrigt får vi skilja på den kvartär-geologiska historien ikring Öresund kontra Mälardalen, just som man får skilja på Gotlands kvarvarande korall-kalk gentemot Höga kustens blankskurade urberg.

Södra Skåne, dom danska öarna och kusten av norra Tyskland var i princip isfria, även under LGM och Dryas, varför dom haft en landsänkning sen YD, upp till -35 meter, medan den Mälardalen och dennes skärgård - som ständigt mottog större istäcken från fjällen - har en netto landhöjning ikring +140 m i inlandet och ca. +85 meter efter kusten.

I efterkant av dom senare års mätningar, borrprov och analyser förhåller Andren (2014) sej fortfarande trogen till Ancylus-hypotesen, men nu är reservationerna tydliga:

As the outlets west of Lake Vänern became shallower, subsequent damming forced the water level inside the Baltic Basin to rise, and the next stage, the Ancylus Lake (AL), began. The sediments of this large freshwater lake generally contain little organic material, which may be explained partly as a result of the meltwater inflow to the Baltic from the final deglaciation of the SIS and is also due to the young soils of the recently deglaciated drainage area. Together, this created an aquatic environment with low nutrient input and hence low productivity. This environment did not promote the formation of a halocline but led to a well-mixed oxygenated water body. The relatively common sulfide-banded sediment of this stage can probably be explained by H2S diffusion from younger organic-rich sediments (Sohlenius et al., 2001).

Whereas areas to the north experienced a slow regression, the extent of the transgression in the south varied depending on whether areas were isostatically rising or submerging (Fig. F5). A large number of 14C dates from peat as well as tree remains (mainly pine) from the beaches suggest the time span of this so-called Ancylus transgression can be estimated to ~500 y. The isobases over southern Sweden show that the water level of the Baltic was higher than the sea in the west, indicating that the AL was dammed. The total impact of this damming is estimated to have raised the Baltic ~10 m above the level of the North Sea (Björck et al., 2008), meaning that the isostatically submerging areas in the southernmost Baltic experienced a transgression larger than that.

The transgression and flooding in the south, as a result of the differences in isostatic rebound between the northern and southern Baltic Basin, would have resulted in a new outlet in the south. Because the outlet through Öresund had been uplifted more than other possible outlets farther south, it is likely that the new outlet was located somewhere in these southern areas (Fig. F1). Available data indicate that the Darss Sill area, between Darss and Møn, was inundated by the AL.

 The idea of a sudden and large drainage of the AL through the so-called Dana River flowing through Mecklenburg Bay and Fehmarn Belt, along the east side of Langeland and out through the Great Belt to Kattegat as proposed by von Post (1929) was proven impossible by Lemke et al. (2001). However, initial erosion of soft Quaternary deposits from the riverbed might have opened a connection and caused an initial lowering of the AL of ~5 m, followed by a period of rising sea level.

It has been proposed that this resulted in a complex river system through Denmark comprising river channels and lakes (Bennike et al., 2004), with a steadily lower fall-gradient as the sea level rose. As the sea level in Kattegat had reached the level of the AL inside the Baltic Basin, it was possible for saltwater to penetrate all the way through the long river system into the Baltic.

http://publications.iodp.org/preliminary_report/347/347pr_6.htm

[Boreas]

Slutligen kan han definiera, enligt mätningar, att ett skede av mycket smältvatten - kallat Ancylus - upphörde som senast ca. 9.800 år f.n.:

The first weak inflows of saline water are recorded simultaneously in the Bornholm Basin (Andrén et al., 2000b) and the Blekinge archipelago (Berglund et al., 2005) at ~9.8 k.y. BP. It is therefore possible to define the end of the Ancylus Lake as being concurrent with the time at which the AL level was at the same approximate level as the North Sea and the first signs of any marine influence since the YS are recorded.

http://publications.iodp.org/preliminary_report/347/347pr_6.htm

Den logiska frågan är alltså om inte dom stora mängder smältvattnen - mellan 12.900 och 9.800 - behövde omskapa Yoldia-havet till en färskvattensjö. I princip räcker det länge att  nämnda flodsnäckor - hittat ikring Gotland och söder om Bornholm - kommit dit med dom is-lober som - i hop med stora mängder smältvatten - skurade och spolade älvdalarna i Västerbotten, Medelpad, Helsingland, Gästrikland, Uppland och Värmland rena för såväl sediment som snäckskal - innan dom drevut i sjön och fastnade i Gotland, Bornholm eller kusten av norra Tyskland...