När blev Blekinge danskt?

[Karlfredrik]

Jag tackar också för debatten. Jag fick lite perspektiv på frågan.
Ett problem med att forska är ju att ta ställning till olika forskares teorier och inte automatisk acceptera dem.

[Sindre]

Det är ju ett stort problem när forskning blir beroende av ekonomiskt stöd, att man inte kan få tillgång till materialet utan att betala för det. Kan man då någonsin ha en oberoende forskning?

[Emund Slemme]

Ett problem med att forska är ju att ta ställning till olika forskares teorier och inte automatisk acceptera dem.

Karl Fredrik. Godt objektivt svar.
Et bevis der alene er baseret på fravær af (dansk) mønt i Blekinge fra 1000-tallet - og dermed afleder at Blekinge ikke var dansk på det tidspunkt - mener jeg er tæt på det problematiske princip ”argumentum e silentio”.

I mellemtiden er min artikel "Et kongemøde, seks grænsesten & Danaholmen" udbygget (side 14) med den manglende dokumentation ang. Blekinge - og en forklaring. Der refereres til en afhandling fra Uppsala Universitet 2003.

På side 16 er nu yderligere refereret en tekst fra krøniken "Historia de profectione danorum in Hierosolymam", der bekræfter en historisk opdeling af Hisingen i tre dele lige omkring år 1200.

http://www.vikingetidenskonger.dk/artikel-2/

Rigtig god læsning //slemme

[Boreas]

Efter Karl den Store och teokratins invasion av Frisland, Saxland och Slesvig blev hotet mot Danmark mycket akut. Utöver 800-talet ser man därför en metodisk uppbyggning av Nordens millitära styrkor, under ledning av den omförenade amiralen Ragnar Lodbrok och hans söner.

Under 800-talets mitt genomfördes så en rad framgångsrika räder mot dom frankiska läger i England, Frankrike, Spanien och Italien. När Björn Järnside återvänder med Italiensk och Spansk kyrksilver delar Lodbroksönerna upp ledningen av Nordens millitära resurser och ledungar.

Ivar Benlös regerade redan över England och den anglosaxiska flottan, medan Björn Jernside nu blev ’kung’ i Uppsala och chef över ledungarna i Sveariket och götaländerna. Ivar Vitsärk rådde för ledungarna efter Danmarks fastland, jämte ’Rheid-Gotland’ (Pommern) och ’Vendland’ (Polen, Lithauen).

Den fjärde brodern, Sigurd Ormöga, fick ta hand om Östersjöns maritima centrum, Gotland, jämte alla öar, inklusive Halland, ’Skaneyar’ (Skåne) och Själland.

http://sagnanet.is/saganet/MIval=/SinglePage&Manuscript=100203&Page=32&language=english

Parallellt får en annan av Sigurd Rings sön-söner, Harald Haarfagre, samlad den norska ledungen (872) – varefter Nordens maritima styrkor samlas och utvecklas i ett samlande förbund - under ”Ravnebaneret”. Samma mobilisering utvecklas på denna tid också söder och öst om Finska viken, till försvar mot grekisk-romersk expansion Efter Björn Järnsides hemkomst (860) binds den gamla handelsalliansen mellan Skandinavien och Ryssland också mycket tät, eftersom kronprins Erik från Ynglingaätten i Uppsala får åka i österled och 862 bli insvuren som Rurik, kung över Rusland/Ryssland. När Danevirket hursomhelst faller, 125 år senare, får också Ryssland ge upp sitt absoluta motstånd mot det gresk-romerska teokrati. Motståndet och alliansen mot främmade herrar levde dock kvar intill vikingatidens bittra slut, efter korståget 1050 och Anund Jacobs brå död.

När Emund Gamle sen reder ut spillrorna med den landsflyktige Svein Ulfsson är det erkestiftet i Bremen som lägger premisserna för diskussionen, varför kusten efter "landmäre" får inngå i det danska biskops-stift.

[Boreas]

Kære Edmund Slemme

Tack för att jag har fått ta del av Din skrift "Et kongemøde, seks grænsesten & Danaholmen". Det var intressant läsning. På sidan 18 drar Du slutsatsen -"Efter slaget ved Svold blev Blekinge ligeledes en del af den danske hegemoni og anvendes Svold som pejlemærke for en tidsangivelse, må tiden 980 til 1014 være perioden, hvor aktiviteterne for både kongemødet og grænsedtenene blev afviklet." FRÅN VILKEN KÄLLA HAR DU FÅTT UPPGIFTEN ATT BLEKINGE BLEV DANSKT EFTER SLAGET VID SVOLDER?

I slaget vid Svold/Svolder fick Svein Tveskägg hämd över renegaten Olav Tryggvasson som, enligt källorna (ovan), hade gått i kejsar Otto II's tjänst och bidragit med avgjörande effekt under förintelsen av Danevirket, invasionen av Jylland och Danmarks fall som självständigt kungadöme.

Efter uppgörelsen vid Svolder fick Sven tillbaka makten över Olav Tryggvassons hemtrakter, Viken, från östra Agder till Svinesund. Kusten från Svinesund till Kunghälla övergick emellertid till Olof Skottkonung och svenska kronan - även om trönderjarlen Svein Håkonsson (Olofs svärdsson) fick vara landshövding. Fredsavtalet berörde dock inte den övriga del av (dagens) Sverige.

26 år senare hade deremot vindarna vändt, eftersom Danmarks nya konung Knut hade gått i allians med hans faders fiender - för att införliva såväl England och Danmark, som Sverige och Norge, i det heliga kejsardömets mantal. Efter massmönstringen vid Helgeå kunde kom den danska kronan så till makt över den skånska kusten, ända upp till Blekinge - varefter Knut den Store kunde kontrollera handeln med både Gotland och Birka - och sålunda tvinga kungen i Sigtuna till att avstå "delar av Sverige".

Troligtvis var det kungens traditionstrogna broder Emund och stormännen i Uppsala som sen fick hjälpa Olof Haraldsson efter att Store-Knut 1028 tagit sin enorma flotta till västkusten av Norge för att göra slut på den norska upprorskungen.

 

[Emund Slemme]

Den fjärde brodern, Sigurd Ormöga, fick ta hand om Östersjöns maritima centrum, Gotland, jämte alla öar, inklusive Halland, ’Skaneyar’ (Skåne) och Själland.

Hej Boreas,
Jeg er overens med det meste i dine to indlæg - selvom en del detaljer skiller os ad.

Lodbrog-sønnen Sigurd Ormöga er i dit tillæg tillagt noget større landområder end de historiske kilder bekræfter -

År 887; Sigfred nævnes som konge på Øerne, Skåne og Halland og deltager i kampe på kontinentet - Paris. Kilde: Anglo-Saxon-Chronicle af D. Whitelock. (Sigifridi Danorum Regis, Annales Fuldenses 873, duo reges eorum, Sigifridus et Godofridus, Annales Fuldenses 891).

//slemme

[Boreas]

Sjælland (Selund) var tydligen centrum för Ragnar Lodbroks operationer, hans legendariska fru Aslök får där sina berömda söner. Den gamla danska kungalinjen - under Ragnars tid Harald Klak - hade fortfarande sin residens på Juland.

Enligt "Tàttr af Ragnars sònum" berättar at Sigurd-Orm-Öga övertar faderns säte. Här nämns inte Gotland med i hans domèn men han får tydligen ansvar för alla ledungar herrörande från Halland, Skåne och hela Viken med Opplandene, jämte Agder väst till Lindesnes:

Loðbrókar synir fóru um mörg lönd með hernaði: England ok Valland ok Frakkland ok út um Lúmbardí. En svá er sagt, at þar hafi þeir framast komit, er þeir unnu þá borg, er Lúna heitir. Ok um eina stund ætluðu þeir at fara til Rómaborgar ok vinna hana, ok hefir þeira hernaðr frægstr verit um öll Norðrlönd af danskri tungu.

Ok er þeir koma aptr í Danmörk í ríki sitt, þá skipta þeir löndum með sér. Tók Björn járnsíða Uppsala ríki ok alla Svíþjóð ok þat, er þar til heyrir, en Sigurðr ormr í auga hafði Selund ok Skáni ok Halland ok alla Víkina ok Agðir tll Líðandisness ok mikinn þorra af Upplöndum, en Hvítserkr hafði Reiðgotaland ok Vindland.

http://www.snerpa.is/net/forn/rag-son.htm

Någon källa berättar att Ragnar hade en femte son vid namn Harald, vilka några har förbundit med den "Hårfagre" som "samlade Norge". Det indikerar i så fall att Lodbrokerna var en avknoppning från den svenska ynglingaätten - vilket i sin tur reser frågan om herradömet över Halland och Skåne kan betraktas som "dansk" vid denna tid...

[Emund Slemme]

Någon källa berättar att Ragnar hade en femte son vid namn Harald, vilka några har förbundit med den "Hårfagre" som "samlade Norge". Det indikerar i så fall att Lodbrokerna var en avknoppning från den svenska ynglingaätten - vilket i sin tur reser frågan om herradömet över Halland och Skåne kan betraktas som "dansk" vid denna tid...

Ragnar havde ganske rigtigt en søn mere – men denne hed Halvdan. ”Sigfred (Sigurd Ormöga) regerer sammen med broderen Halvdan”, kilde: Anglo-Saxon-Chronicle af D. Whitelock, Annales Fuldenses 873. Halvdan slog mønt i London år 871-72.

Lodbrog-slægten er ganske rigtigt en gren af ynglinge-ætten og du har igen ret – jeg mener ikke Skåne og Halland (og heller ikke Blekinge ) var under dansk indflydelse i denne periode.

Du kan ønske dig min bog ”Vikingetidens konger” (300 sider) i julegave . Her gennemgås (historisk dokumenteret) alle slægterne fra 700-tallet til slut på vikingetiden år 1050. Bogen kan købes i Sverige på dette link –

http://www.adlibris.com/dn/product.aspx?isbn=8792467210

Omtale:
Carl Löfving: Boken är ju mycket väl skriven och utformad, med många bra bilder och uppställningar. Du har lagt ner ett otroligt omfattande arbete med att skapa reda i ett omfattande, motspänstigt, motsägelsefullt och delvis kontroversiellt källmaterial för de tre skandinaviska rikena. Din bok saknar som jag förstår en motsvarighet i vår tid och den är nu sista ordet i en lång utveckling. . . 12. oktober 2009.

Asphen, skalman: En av våra skribenter här på sidan har skrivit en förträfflig bok "Vikingatiden konger" [ . . . .] Tyvärr finns den bara på danska men är värd att läsa [ . . ] 15. november 2010.

Hilsen //slemme

[Anganatyr]

Kære Slemme

De förändringar Du gjort i skriften "Et kongemøde, seks grænsesten & Danaholmen" är till det bättre tycker jag. Nu framgår det att det är en tes från Din sida att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder, och inte historisk fakta. Du har gjort ett bra jobb med ändringarna Slemme.
      Jag har tagit del av Sara Holmblads C-uppsats "Skånes kristnande - vad säger runstenar och gravfält?" Uppsala 2003 som Du refererar till. Det är alltså en C-uppsats och inte en avhandling som Du uppger. I denna uppsats har jag inte hittat någonting som pekar mot att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder. Istället skriver Sara på sidan 17 följande:

Att Skåne har varit ett delat landskap under runstensperioden verkar högst troligt. Den nordöstra delen har med stor sannolikhet hört ihop med Blekinge, Gotland, Öland och Möre. Det är först på 1100-talet som en dansk kungamakt kan skönjas i Vä.

      Om inte nordöstra Skåne var en del av Danmark förrän på 1100-talet, hur kan då Blekinge vara en del av det danska riket redan år 1000? Sara Holmblads slutsats om nordöstra Skåne är densamma som Magnus Edekling lägger fram i sin bok. Även Mats Anglert kommer fram till samma slutsats i sin doktorsavhandling "Kyrkor och herravälde".
      I Din skrift står det bla att den Du tror är den riktige Emund Slemme dog 985-86. I gränstraktaten står det om Blekinge och Brömse sten. Enligt Din tes blev inte Blekinge danskt förrän efter slaget vid Svolder år 1000. Alltså bör "Landamäri I" ha tillkommit efter år 1000 då Din Emund Slemme redan har varit död i minst 4 år.  Detta problem löser Du med följande på sidan 17:

Kongemødet år 100 blev således en politisk status over de indgåede aftaler tillbage fra 980'erne hvor Svend Tveskæg og Emund Slemme påbegyndte grænsedragningen - en opdatering af forholdene efter slaget ved Svold.

      Du är alltså inne och klipper och klistrar i orginaltexten för att få ihop Din tes. Brömse sten och Blekinge skall alltså vara ett senare tillägg efter Emund Slemmes död som inte var med i orginaltexten. Min syn på denna tes är : Hele denne tese hviler på for løst et grundlag.
      Du skriver också på sidan 16 följande om gränsdragningen av Hallands gräns:

Derfor opstod ideen med markering af Hallands grænse gennem at sætte eller markere sten ved flere af datidens kommunikationsveje.

      Varför är då endast en av Blekinges 6 stycken dåtida "vägar" norrut markerade med en gränssten. Det finns alltså inte en enda gränssten mellan Blekinge och Värend! Mycket märkligt tycker jag (om man nu anser att "Landamäri I" är ett trovärdigt dokument).
      En annan sak som talar emot Din tes är Blekinges svenska böte-platser och deras pålspärrar. Dessa marina spärranläggningar började byggas ca år 1000 enligt C14-dateringar (det finns dock de forskare som menar att de började anläggas redan i slutet av 900-talet). Dessa pålspärrar underhölls sedan ända fram till första halvan av 1200-talet. Om Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder, hur kunde då danerna tillåta att svearna byggde upp detta omfattande marina försvar i Blekinge? Det skall tilläggas att i Blekinges skärgård finns Nordens största kända koncentration av marina spärranläggningar från vikingatid till tidig medeltid.
      Det enklaste sättet att sätta sig in i ämnet är Magnus Edeklings bok "När blev Blekinge danskt?", som på ett bra sätt sammanfattar forskningen fram till dagens datum.
      Tyvärr Slemme, jag finner inte Din tes trovärdig. Du har inte presenterat någonting som påvisar att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder år 1000.

Med venlig hilsen
Anganatyr

[Emund Slemme]

Ett problem med att forska är ju att ta ställning till olika forskares teorier och inte automatisk acceptera dem.

Som Karl Fredrik skriver - er dette også mit synspunkt. Der er et par citater mere, der er interessante -

Samme uppsats -

Simrisstenarna kan förmodligen ha att göra med slaget vid Helgeå 1026. Följderna av slaget, trots nederlaget, blev att Knut den store fick många människor över på sin sida. Året därpå ska han ha kallats sig kung över en del av svearna. Under den här tiden kan också en invandring ha skett norrifrån (Anglert 1995, s 49).

Som jag nämnt tidigare i kapitlet om runstenarna så har slaget om Helgeå spelat stor roll i det här antagandet. Efter slaget, som ägde rum 1026, kan en invandring ha skett norrifrån och Simrisstenarna bör efter allt att döma ha tillkommit strax efter.

Hvorfor mener Sara at der er sket en indvandring fra Blekinge til Skåne efter slaget ved Helgeå?

[Emund Slemme]

Hvorfor mener Sara at der er sket en indvandring fra Blekinge til Skåne efter slaget ved Helgeå?

Jeg svarer selv på spørgsmålet - citat fra artiklen "Et kongemøde, seks grænsesten og Danaholmen" -

Den nordøstlige del af Skåne har - på et tidspunkt - med stor sandsynlighed haft en form for fællesskab med Blekinge. I en periode er der sket en svensk påvirkning ind over grænsen til Skåne og det nævnes, at slaget ved Helgeå må have spillet en stor rolle i den forbindelse. Efter slaget år 1026 er der åbenbart sket en indvandring af loyale tilhængere af Knud den Store, hvor Simrisstenene (svensk tilvirket) er et godt eksempel. Den ene Simris-sten nævner i teksten Knud den Store og er dateret til perioden år 1010- 1050. På den baggrund må det konkluderes, at Blekinge på et tidspunkt fik en anden magthaver.

[Emund Slemme]

Från vilken källa har Du fått uppgiften att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder?

Jag har tagit del av Sara Holmblads C-uppsats "Skånes kristnande - vad säger runstenar och gravfält?" Uppsala 2003 som Du refererar till.

Normalt tager jeg ikke den slags små ”pennefejder” op på det personlige plan – men en undtagelse er denne gang. Mr. Incognito - hr. Anganatyr -  - nu synes jeg det er på tide at du træder frem i historiens lys og bekender hvem du er (jeg har luret på om det er selveste Magnus Edekling?).

For det første er der dit formsprog; jeg ved ikke hvor mange gange du har anvendt den først citerede sætning – og nu fortæller du, at du åbenbart har været vejleder for Sara Holmblad? Jeg har svært ved at tro det.

Selvfølgelig er det en fejl at jeg ikke fik kildehenvisningen på plads i første omgang – nu er det rettet og jeg har korrigeret lidt på min sproglige fremstilling. Men det ændrer ikke på det faktum, at du hele tiden selv har kendt til den anvendte dokumentation? Der er udarbejdet meget lidt litteratur med den substans, så der er ganske få muligheder. Sær adfær, meget sær.

Da du nu har nærlæst mine arbejder der er tilgængelige på nettet, er du også klar over, at jeg har en vis faglig indsigt i Vikingetiden. Jeg kan kun se at noget i min artikel om ”Kongemødet på Danaholmen” – må ha’ fået dig til at tvivle på rigtigheden af din egen litteratur - i en sådan grad - at det forklarer din frembrusende adfær. Du burde ha’ forholdt dig seriøst til syntesen og ikke detaljen.

Ellers må jeg rose dette forum for en seriøs behandling af de stillede problemstillinger og et rimeligt højt akademisk niveau - og vil fremover successivt deltage de steder, hvor min viden rækker.

Mvh
Karsten 

[Anganatyr]

Kære Slemme

Jag har aldrig påstått att jag har varit vägledare eller liknande för Sara Holmblad, det är något Du har kommit på själv. Det kan var och en själva kontrollera genom att läsa tidigare inlägg på den här tråden.
      Jag håller med både Karlfredrik och Dig om att man inte automatiskt skall acceptera andra forskares teorier. Det är bla därför jag ifrågasätter Din tes att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder år 1000.
      De citat Du refererar till i svar #29 visar inte på att Blekinge blev danskt år 1000. De förklarar inte heller Sara Holmblads och Mats Anglerts slutsats att det är först på 1100-talet som den danska kungamakten gör sig synlig i nordöstra Skåne (och därför bör rimligtvis inte heller Blekinge ingå i det danska riket). Citaten förklarar inte heller varför det inte finns en enda gränssten mellan Blekinge och Värend. De förklarar inte heller hur svearna kan bygga upp sina omfattande spärranläggningar i Blekinge under den period som Du menar att Blekinge var danskt.
      Dessutom ligger Kristianstadslätten norr om Simris. Det har alltså skett en invandring från området kring Helge å och ner till Simris-området. Blekinge ligger öster om Skåne, inte norr om Skåne som Du påstår. Sara Holmblad påstår inte att det skett en invandring från Blekinge till Skåne efter slaget vid Helge å som Du påstår. Däremot skriver hon följande på s 34-35:

Gravarna i öster har samma gravskick som användes i Blekinge. Tre av runstenarna är av svenskt ursprung. Då runstenarna i Simris anses vara av svensk produktion så skulle området norröver också kunna vara influerat av svenska traditioner. Inflytandet från Blekinge bör ha funnits i stor utsträckning och skulle behövas undersökas mer.

      Detta hör ihop med citatet från s 17 som jag har skrivit om tidigare:

Att Skåne har varit ett delat landskap under runstensperioden verkar högst trolig. Den nordöstra delen har med stor sannolikhet hört ihop med Blekinge, Gotland, Öland och Möre. Det är först på 1100-talet som en dansk kungamakt kan skönjas i Vä.

      Ingenting om att Blekinge var danskt år 1000 alltså.
      Min egen ståndpunkt är samma som Magnus Edeklings, nämligen att det första säkra beviset för att Blekinge är danskt finns i huvudstycket i "Kung Valdemars jordebok" som är daterad till 1231. Denna ståndpunkt har inte rubbats en millimeter under denna diskussion. Du har inte kommit med någonting som stöder Din tes att Blekinge blev danskt år 1000.
      Anledningen till att jag har ställt frågan (från vilken källa har Du fått uppgiften att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder?) så många gånger är att Du aldrig svarar på den. Du bara påstår att Blekinge blev danskt år 1000 och sedan kan Du inte ge några bra källuppgifter som stöder detta påstående. Det hela verkar taget helt ur luften.
      Anledningen till att jag lagt så mycket tid på den här debatten är att jag tycker det är tråkigt när någon påstår felaktigheter om saker de inte har tillräcklig kunskap om. Du påstår att Blekinge blev danskt år 1000, trots att Du helt uppenbart inte har de kunskaperna som krävs om Blekinges vikingatid för att komma med en sådan tes. Detta leder till att de som läser Dina alster och inte är insatta i Blekinges forntid lär sig felaktigheter.
      Vad det gäller min identitet tänker jag inte avslöja den. Jag vill inte gömma mig bakom varken ett känt namn, en fin titel eller vad det nu än må vara. Jag vill att mina inlägg skall tala för sig själva.

Med venlig hilsen
Anganatyr

[Anganatyr]

För den som är intresserad av Sara Holmblads C-uppsats kan ta del av den på följande plats:

http://www.kristianstad.se/upload/Startsidan_Tillbehor/dokument/Uppsats_Fjalkinge_kristnandet.pdf

[Emund Slemme]

Du är alltså inne och klipper och klistrar i orginaltexten för att få ihop Din tes.

”orginaltexten” (Landamäri I) – hvilken originaltekst? Der eksisterer ikke en originaltekst af Ladamäri I - kun et resume – som fremgår af utallige middelalder kopihåndskrifter. Min artikel om "Kongemødet på Danaholmen" bringer orden i det kaos, der i mange år fortjente en mere seriøs behandling. Sara Holmblad har udført et kontroversielt og interessant arbejde hun skal ha' ros for - og flere af hendes delkonklusioner, som jeg citerer, fortjener en dybdegående forskning.

Denne diskussion skaber ingen værdi (sagt før), er uredelig og uvidenskabelig. Du jonglerer med andres arbejde (og debatindlæg) på et - alt andet end - akademisk niveau.

Dette er mit sidste indlæg på denne tråd.

[Anganatyr]

Kære Slemme

På akademisk nivå ingår det att man skall opponera mot varandras forskning och slutsatser. Då gäller det att man har koll på sina källor och kan redovisa hur man kommit fram till sina slutsatser. Det har inte Du.
      Vad det gäller orginaldokumentet menar jag "Landamäri I". I alla kända versioner ingår Blekinge och Brömse sten. Det finns ingenting som tyder på att Blekinge skulle vara ett senare tillägg efter år 1000. Det finns inte ens någon som har lyckats bevisa att det finns en äldre version än den i tillägget till äldre Västgötalagen, nedskriven ca år 1280. Kan Du bevisa att det inte är orginaldokumentet? Inte med det Du redovisat än så länge.
      Sara Holblads slutsats är fortfarande:

Att Skåne har varit ett delat landskap under runstensperioden verkar högst trolig. Den nordöstra delen har med stor sannolikhet hört ihop med Blekinge, Gotland, Öland och Möre. Det är först på 1100-talet som en dansk kungamakt kan skönjas i Vä.

Med venlig hilsen
Anganatyr

[Anganatyr]

Emund Slemme har startat en ny tråd som är relaterad till den här debatten.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4196.msg33646.html#msg33646

[Emund Slemme]

GLÆDELIG JUL

[Anganatyr]

Tusen tack för julhälsningen Slemme! Jag önskar Dig och Dina nära och kära en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

[Emund Slemme]

Enligt Edekling skulle Blekinge inte blivit danskt förrän strax före 1231. Detta baseras huvudsakligen på antagandet att gränsläggningstraktaten är en dansk 1200-talsförfalskning och på att Blekinge inte nämns som danskt någonannanstans före 1231.

Edeklings resonemang innebär då att förfalskningen av Landamäri skapats ganska snart efter att Blekinge blev danskt, vilket innebär att den antagna övergången från Sverige till Danmark då fortfarande skulle ligga inom mannaminne. Är det rimligt att anta att man har hävdat att Blekinge var gammalt danskt land när många ännu levande visste att det inte var sant? Med Edeklings antagande måste syftet med förfalskningen väl snarare ha varit att visa att Blekinge för länge sedan, dvs innan det blev svenskt, hade varit danskt?

Påståendet att landamäri är en förfalskning baserar Edekling huvudsakligen på Sawyer. En viktig skillnad är dock att i Sawyers resonemang om Landamäri antar han (utan motivering) att Blekinge var danskt på 1100-talet, och att syftet med förfalskningen var att ytterligare förlänga den danska hävden. Även om Sawyer därmed placerar övergången från Sverige till Danmark utanför "mannaminne" så är det ändå bara drygt hundra år. Många måste själva i sin ungdom eller barndom ha hört berättelser från de som var med på "den danska tiden". Skulle en dansk kung ha någon nytta av ett förfalskat dokument, om många visste at det var en förfalskning?

Slutsatsen är att det finns mycket som talar för att Landamäri inte är en förfalskning (precis som Sven Lagman påstår i en annan tråd).  I så fall har Bekinge varit en del av Skåne och Danmark åtminstone sedan 1000-talet.

Tak til Ola Nielsson. Jeg kunne ikke ha' formuleret det bedre selv. Sidste ord fra mig på denne tråd.

//karsten