Distansstudier är lika meriterande som vanliga studier, och det går bra att växla mellan distans och "vanliga" kurser.
Statsvetenskap och historia låter som en ok kompetens, men jag tror att statsvetarna kan svara bättre på den frågan, då det låter som att du tänker dig att historia skulle kunna fungera som ett komplement till statsvetenskapen. Frågan är ju då vad som är attraktivt hos arbetsgivarna?
Nja, att verka professionellt inom arkeologi eller historia är inte så svårt som att bli rockstjärna, men visst är det en utmaning. Arkeologi är, rent för sig, nog mer användbart än historia, då bredden av möjliga arbetsplatser är ganska stor: man kan gräva (UV, museer, privata aktörer), jobba med samlingar (framför allt museer) och jobba inom det offentliga (länsstyrelser, kommuner). Historia är ju mer akademiskt, men kan å andra sidan lättare kombineras med andra kompetenser.
Om man dock tex vill bli grävande arkeolog så får man nog räkna med ett antal år då man framför allt har säsongsjobb som arkeolog under sommarhalvåret, och får skaffa en inkomst på annat sätt under resten av året. Man får nog även vara villig att tillbringa delar av året långt hemifrån då man är tvungen att följa jobben. Det kan alltså vara ett problem om man har familj.
Man ska inte jobba gratis ens som arkeolog, om man inte är säker på att det hjälper en att tex knyta kontakter. Och då aldrig på exploateringsgrävningar, då det bara utarmar arbetsmarknaden ännu mer för yrkeskåren (ett undantag är förstås den praktik som ingår i utbildningen). Däremot så kan några veckor på någon seriös forskningsgrävning vara en god investering (i form av erfarenhet, kontakter) när man är ny och arbetslös.
Sen borde jag tillägga att det är en fördel om man bor i någon av landets mer tätbefolkade landsdelar. Mälardalen, Göteborgsområdet eller Skåne är nog bäst. Antalet grävningar i resten av landet är helt enkelt för litet för att man ska kunna få en fot in genom dörren annars. Det är även i dessa delar av landet som de flesta aktörer befinner sig.
