Handlar det inte om att ämnena arkeologi och historia ger olika resultat, snarare än en verklig förändring. Våtmarksoffer ger lämningar, ibland väldigt välbevarnade, medan trädoffer sällan ger lämningar. Trädoffer känner vi därför mest från skritliga källor (Adam, Saxo ...) och de berör ju forntidens slut. Det betyder inte att det inte förekommit trädoffer långt innan dess.
Personligen tror jag att offerträd och offerbrunnar samverkade. I exemplet Gamla Uppsala så omtalar Adam ett offerträd men också en offerkälla. I myten om Yggdrasil har ju källan vid dess fot en framträdande roll (ex vis Voluspa 19 ... grön står asken vid urdals brunn alltid). Säkert hade det sin motsvarighet i kulten.
Såväl trädet som brunnen är i myten knuten till offer. I Havamal säger sig Oden ha hängt i Yggdrasil, genomborrad med spjut, "offrad åt sig själv" för att kunna ta upp visdomsrunorna. Jämför med den parallella myten i Snorres Edda om hur Oden offrar sitt ena öga i brunnen för att få smaka visdomsdrycken av Mimer. Det är f ö Mimers avhuggna (offrade) huvud som ligger i brunnen och vaktar den.
En offerbrunn grävdes ut i Gamla Uppsala av riksantikvarien i slutet av 1940-talet. Brunnen var flera meter djup och invändigt timrad samt full med djurben. Har nån gång hört en datering till 800-talet (Fast västgötaskolan hävdar att det är en rudbeckiansk förfalskning från 1600-talet).
