Asar och vaner

[Herulen]

Denna diskussion är flyttad från ämnet Efter tusen år av tystnad.
/Johan - Admin

Här i Norden var de manliga gudarna tydligen dominerande på vikingatiden, i alla fall om vi skall tro källorna.

Det där har man mer eller mindre reviderat idag. Kulten av gudarna såg olika ut och valet av gud berodde på vem kultledaren var och vilka som deltog. Odenskulten får vi nog anta förekom i hallen med hövdingen, hans hustru och krigarna medan vanagudarna dyrkades vid andra tillfällen, t.ex. vid de olika årstidsväxlingarna. Sedan det här med religion, den är verkningslös om den inte har ett specifikt syfte att legitimera, förringa, förklara eller dölja sociala företeelser. Misstaget många gör är att utgå från att det är religionen som skapar samhället. Jag anser att det är tvärtom, vilket gör att guden i sig inte är det mest intressanta utan samhället, ytterst människan.

[Karlfredrik]

Självklart kan de samtida vikingatida källornas betong av offer till manliga gudar delvis förklaras med fokuseringen på krigare, kungar och hövdingar.
Men en sak slår mig som än förändring jämfört med järnåldern. Hos Stabon (64 f Kr-24 e Kr)
finns detaljerad beskrivning av de kimbriska prästinnorna. Liknande beskrivningar finns hos ytterligare ett antal romerska och grekiska författare.
Visst kan det vara frågan om romersk propaganda, men några prästinnor nämns inte hos vikingarna.

[Herulen]

Strabon projicerade romerska förhållande på de riter som Kibrerna utförde. Några prästinnor var det inte, det fanns inte inom hedendomen. Troligtvis var det völvor. För övrigt bör Kimbrernas tillhört det nertusdyrkande folket. Kimbrerna antas ha keltisk påbrå och nerthus på keltiska blir nertos, vilket betyder kraft, dvs. en vegetativ kraft som väcks till liv om våren. Det är i det perspektivet man kan tolka offren av krigarna. En sådan bild finns även på Gundestrupkitteln. Men även andra tolkningar har gjorts. Däremot vet vi att seden med att dra en gudinna med vagn var vanlig i Rom, på ön Samos och hos goterna. Hur som helst så kan vi nog anta att vaniska seder och bruk hade en större förankring hos krigararistokratin innan folkvandringstiden. Den bild jag får av den hedninska tron är att den genomgick en förvandling under romersk järnålder och folkvandringstid, där själva asatron och dess kosmologi grundläggs. Men jag är inte böjd att hålla med lögnarna som talar om en vanisk guldålder där moder jord och hennes gudinnor var det primära.

[liothida]

Hur som helst så kan vi nog anta att vaniska seder och bruk hade en större förankring hos krigararistokratin innan folkvandringstiden. Den bild jag får av den hedninska tron är att den genomgick en förvandling under romersk järnålder och folkvandringstid, där själva asatron och dess kosmologi grundläggs.

Den ende som nämner Nerthus är Tacitus. Han beskriver uttryckligen att det är en perifer religiös inriktning, att kulten av gudinnan inskränker sig till en enda stam (av alla hundratal germanska stammar han räknar upp) på en ö i Oceanen. De "vanliga" gudarna han räknar upp är dem vi känner från andra romerska författare och från senare tid. Tor, Tyr och Oden. Manliga gudar altså. Asagudar alltså. Inga vaner!

[Herulen]

Den ende som nämner Nerthus är Tacitus. Han beskriver uttryckligen att det är en perifer religiös inriktning, att kulten av gudinnan inskränker sig till en enda stam (av alla hundratal germanska stammar han räknar upp) på en ö i Oceanen. De "vanliga" gudarna han räknar upp är dem vi känner från andra romerska författare och från senare tid. Tor, Tyr och Oden. Manliga gudar altså. Asagudar alltså. Inga vaner!

Det är sant att det bara är Tacitus som i kapitlet 40 nämner gudinnan Nerthus. Men den kult han beskriver finns väl dokumenterad hos många andra krönikörer. Sedan så säger inte Tacitus att kulten av Nerthus är en "perifer" religiös inriktning. Stammarna, sju till antalet och således inte en, säger han inte heller ligger perifiert, utan att de ligger närmast Longobarderna. Dessa stammar tycker han att det inte finns något speciellt att säga om. Däremot verkar Tacitus lägga stor vikt vid att de dyrkar moder jorden som dessa stammar kallar för Nerthus. Han beskriver denna dyrkan i hela två stycken, vilket väl får anses som ett mått på stort intresse från hans sida. Speciellt med tanke på att kulten av moder jorden förekom flitigt i Rom. Det här med att Tacitus i andra fall bara räknar upp manliga gudar har forskningen menat på att detta var av stort militärt intresse för romarna, så att de kunde förstå motståndarna och deras taktik i krig.   

[liothida]

Det här med att Tacitus i andra fall bara räknar upp manliga gudar har forskningen menat på att detta var av stort militärt intresse för romarna, så att de kunde förstå motståndarna och deras taktik i krig.   

Det få vara hur det vill med den saken. Min poäng är att det är asagudarna han räknar upp. Dem vi känner från senare tider. Och det är innan den utveckling mot en aristokrati med särskilda hallbyggnader som du på annan plats i detta forum satt i samband med ett "införande" av asatro.

[Herulen]

Det få vara hur det vill med den saken. Min poäng är att det är asagudarna han räknar upp. Dem vi känner från senare tider. Och det är innan den utveckling mot en aristokrati med särskilda hallbyggnader som du på annan plats i detta forum satt i samband med ett "införande" av asatro.

Jag talar inte om införande av asatron, utan om att denna inriktning inom hedendomen blir den ledande. Det behöver inte betyda att det nödvändigtvis måste ha varit gudinnor som varit de ledande innan liksom moder jorden inte heller behöver ha varit nerthusdurkarnas främste gud.

[liothida]

Jag talar inte om införande av asatron, utan om att denna inriktning inom hedendomen blir den ledande. Det behöver inte betyda att det nödvändigtvis måste ha varit gudinnor som varit de ledande innan liksom moder jorden inte heller behöver ha varit nerthusdurkarnas främste gud.

Du talar om att asatron "grundläggs" under romersk järnålder eller folkvandringstid samt att "vaniska seder och bruk" skulle vara en rest från äldre religiösa föreställningar.

Men - om vi ska summera - så långt tillbaka vi har skriftliga källor (romersk järnålder) så är det samma sorts gudar vi möter som vid hededomens slut, 1000 år senare. Det är asagudarna Tyr, Tor och Oden och en fruktbarhetsgudinna, Nerthus (Njord/Njärd). Att "asatro" och "vanatro" skulle vara olika trosriktningar, eller att vaner skulle var äldre gudar än asarna, saknar belägg i de skriftliga källorna. Och några arkeologisk belägg för detta, finns inte heller.

[Micke]

[---] liksom moder jorden inte heller behöver ha varit nerthusdurkarnas främste gud.

Ett kort inlägg bara. Tacitus skriver, om jag inte missminner mig:

Nerthum, id est terram matrem

Dvs. Nerthus är moder jord.

/Micke