Ett mycket bra inlägg Adils. Först måste man få koll på begreppen. Vad är ett barn och vad är en vuxen? Eftersom vi inte vet vad de ansåg på vikingatiden i Skandinavien så får vi väl helt enkelt ta dagens betydelse av begreppen så att vi talar om samma sak, dvs vi menar samma sak med begreppen.
Vad jag stött på, så verkar giftasåldern i Norden varit 18-20 år, i varje fall hos stormannaskiktet under sen vikingatid till första halvan av medeltid. Det finns bl a en del sagamaterial som pekar på detta. Hur det var hos befolkningen i allmänhet är svårare att bestämma.
Att familjerna skulle utsätta sina unga flickor för att "våldtas" inom ett äktenskap genom att de giftes bort underåriga är vad jag förstår inget det finns stöd för. Varför man dessutom skulle göra en "vara" defekt genom att "våldta" en ung slavinna måste förklaras bättre. Slavar av bägge könen var ju "värdeföremål" och fick inte utsättas för kroppslig skada i onödan. Dessutom skulle de så småningom friköpa sig, men inte vara värre utsatta för olika våld än att de frivilligt stannade hos sin ex-ägare efter friköp. Det finns tidiga exempel i Västeuropa (5-600-talen) på hur en ung slavinna frivilligt ger sig åt sin ägare, underförstått, för att få en bättre ställning i hushållet. I några fall avancerar de till regerande drottningar. I annat fall hade slavinnan inte tvingats till något.
Givetvis fanns det råskinn på den tiden också och skrönor byggs lätt upp kring undantagen från det normala förhållandet mellan slav/slavinna och ägare. Vad säger eg de tidigaste lagsamlingarna om straffen för att en slav kommer till skada? Den ende som kunde skada eller t o m döda en slav ostraffat var ägaren och för alla andra blev det dyrt. F ö såldes slavar/slavinnor, som togs utrikes, också utrikes, om de missbrukades, för det fanns vissa normer i hemsamhället som skyddade även de ofria i viss grad. Att ha ofria i ett hushåll, som misshandlas, våldtas etc, gör dem bara opålitliga och ägaren kan lätt förlora sitt liv, om den ofrie blev allt för desperat (alla hade tillgång till knivar, yxor, arbetsredskap etc).
Det finns i sagamaterialet (t ex om norska jarldottern Helena) beskrivet att det ibland förekom relationer av "tycke" i unga åldrar, som kunde resultera i att en 16-åring födde barn. Men sådant räknades som frilloförhållande, vilket ingicks frivilligt. I övrigt hade såväl fria flickor/kvinnor, som ofria desamma, en relativ skyddad status och var i det normala samhället skyddade för onödigt våld. Man skall inte låta lura sig av hur modern litteratur formulerar relationerna mellan fria och ofria i det forntida samhället ur ett ofta socialistiskt perspektiv.