Eidsvold 200 år

[Karlfredrik]

Som några av er redan noterat firade Norge 200-årsjubileet av mötet i Eidsvold 1814 och den nya norska grundlagen.
Två kommentarer kan göras:
1. Norges grundlag 1814  låg långt före Sveriges, här hemma regerade ännu ståndsriksdagen
2. Skulle vi kunna tänka oss en liknande folkfest i Sverige, med folkdräkter, nationalsånger och flaggor? Är det bara andra världskrigets ockupation av Norge som gör att förhållandena för de forna "brödrafolken" är så olika?

[Boreas]

Vad lägger du i begreppet "långt före"?

[Karlfredrik]

Om vi talar om demokrati, kan man säga att Norge var ett steg före, liksom frihet. Kungamakten var begränsad.
Norges författning 1814 var mera "liberal" än den svenska ståndsriksdagen, så nära man kunde komma "en man, en röst"  vid denna tid, jämför USAs författning. I Sverige hade adel och präster ett dominerande inflytande.

[Boreas]

Talar man om folkstyre och "demokratiska rättigheter" så var idealen bakom den norska grundlagen att hitta i dom gamla, forn-nordiska lagarna - med vilka man "landet byggde". 

Dom feudal-lagar du referar till anlände väsentligt senare, med dom "främmande herrar" som vann makten i Norden efter vikingarnas och ledungarnas sammanbrott. Därpå infördes dom romerska härskarideal och dito feudal-lagar ("kristenrett")  - vilka "landet (för)ödade".

Till skillnad från Sverige förlorade Norge hela sin adel under högmedeltidens inbördeskrig och den påföljande digerdöd. När Wasa-Sverige fick igång en rejäl reformation fans alltså en inhemsk adel kvar, att bygga samhällsstrukturerna på. I Norge saknades adeln, men man hade et välfungerande närtvärk av befyndade bönder och storbönder - jämte ett minimum av dansk och svensk-finsk adel på regionala poster. Lyckligtvis hade dom också minnen efter sina gamla lagtraditioner kvar - såväl i folkminnet som i bortgömda skriftkällor, som efter reformationen kunde plockas fram igen.

När den danska kronan under 1600-talet vände seg mot Sverige blev det därför en djup reaktion i Norge, vilket tände en konkret frihetsönskan i den norska befolkningen. När denna rörelse växte var dom forn-nordiska sägner, legender, sagor och krönikor viktiga element, vid sidan om dom gamla lags- och tingstraditioner.

Under tiden hade man givetvis fått hyss om dom 'revolutionära' resningar i Frankrike och Amerika, man den "progressiva" delen av den norska grundlagen var knappt berörd av "progressiva idèer", Paris-kommuner eller väpnade revolter. 'Frihetsönskan' var givetvis likartad - men idealen behövde man inte gå utomlands för att hitta.  Dom ideal man sökte för et nytt, fritt och folkstyrd Norge hittade man i egna annaler, som Gulatingslagen och Frostatingslagen... 

En av dom ledande bakom lagarbetet under riksförsamlingen på Eidsvoll var den lärde Christian M. Falsen. Han beskriver den forn-nordiska historien och dom forn-nordiska lagtraditioner som grundläggande för det ("moderna") folkstyre man införde i Norge, år 1814:

"Vi see Nordens Sønner saa godt som ene i Besiddelse af Menneskeret og borgerlig Frihed; og har sand og fornuftig Frihed havt varig Sæde nogensteds, saa var det i vort Nord."

(C.M Falsen: Norges Odelsret med Hensyn på Rigets Constitution, Bergen 1815, s. 7).

Den nroska demokratin var mao. inte baserad på "nya ideer" som - i eftertid kan verka ha "legat före" dom trögare feudal-lagarna i Danmark och Sverige, men på "gamla, för-kristna lagar", vars traditioner hade överlevt bland norska bönder och fiskare.

I England, Danmark och Sverige hade man förmått  behålla sina kungadömen - genom hela medeltiden. Priset var dock att den danska och svenska adeln fått anpassa sej det medeltida feudalväsen, varför den nödvändiga reformation av feudalsamhället - och en renesans av dom forn-nordiska lagtraditioner - fick ta längre tid i dom äldre kungadömen.

På tal om folkstyre, likvärdighet och demokratiska rättigheter gick alltså vägen tillbaka - från medeltidens feudalism till dom forn-nordiska lagtraditioner och juridiska ideal. Därför kom alltså Norge - redan den gången - att gå före och göra spår åt andra...   

http://www.nyttnorge.com/den-glemte-bakgrunnen-for-grunnloven-av-1814.html

http://archive.org/stream/skrifter05klasgoog/skrifter05klasgoog_djvu.txt
https://www.duo.uio.no/bitstream/handle/10852/33266/2010-2.pdf?sequence=1

[Karlfredrik]

Självklart hade grundlagen 1814 iska rötter - det finns för övrigt även i frihetskriget i USA (importerad från Europa-"ingen beskattning utan representation"). Inte heller att frihetsidéerna var importerade, men att upplysningstiden hade spelat roll för tanken att folket åter skulle styra - inte kungamakt och adel.
Från svensk perspektiv: Den norska grundlagen var mera demokratisk och gav mera frihet. Mitt perspektiv var endast - varför.

[Karlfredrik]

Nu var det inte frihetstidens betydelse för Norge jag ville diskutera, utan skillnaden mellan Norge och Sverige. Att den  svenska ståndsriksdagen kunde vara kvar så länge, att Norge hade en friare och mera demokratisk författning.
Sydsvenska Dagbladet hade en ledare för några år sedan där man beskrev "barnetåget" 17 maj i Norge som "unken" och reaktionär. Jag tror inte man skulle kunna finna en liknande ledare i norska Aftenposten, Dagbladet eller Bergens Tidene. I Norge tycks både folkdräkter, flaggor och nationalsånger vara allmänt accepterade.