Wulfila och runorna

[Castor]

Då och då stöter man på påståendet att Wulfila, i samband med översättningen av bibeln till gotiska, medvetet skulle ha undvikit att använda de germanska runorna då dessa var starkt förknippade med hednisk magi...

Men kan detta verkligen stämma?

För Wulfila, som var till hälften got och till hälften grek, som förmodligen hade fått det mesta sin högre utbildning på grekiska och som jobbade med att översätta den grekiska Bibeln, måste det ha varit den naturligaste saken i världen att helt enkelt utnyttja det grekiska alfabetet för att skriva gotiska...

Men så blev det inte. Endast drygt hälften - 14 av de 25 bokstavstecknen i det gotiska alfabetet är grekiska. Resten kan närmast betraktas som runor...

http://ferrebeekeeper.files.wordpress.com/2010/07/gothic.gif

De flesta av de 11 icke-grekiska bokstäverna i det gotiska alfabetet skulle också kunna vara hämtade från det latinska alfabetet. Men då runraden kan betraktas som ett anpassat latinskt alfabet så ligger det närmast till hands att Wulfila, som nog inte var särskilt väl förtrogen med latinsk skrift, hämtade dessa bokstäver från runraden, det fanns alltså ingen anledning att plocka upp runtecknens förebilder i det latinska alfabetet.

Runorna fick väl sina kantiga former för att de ristades i trä, horn, ben eller metall. Bibeln skrevs förstås med bläck på pergament vilket medförde att bokstäverna återfick sina rundade former. Därför ser det gotiska S:et ut som ett latinskt S.

Två icke-grekiska bokstäver i det gotiska alfabetet saknas i den kända äldre futharken, nämligen tecknen för "kw" och "hw", två vanliga urgermanska ljud (det sistnämnda lever bl.a. kvar i danskans hvad och hvid samt, omkastat, i engelskans what och white) som kanske ursprungligen var representerade i runraden, åtminstone i den östgermanska varianten. Det gotiska tecknet för "kw" motsvarar latinets Q både grafiskt och fonetiskt, medan tecknet för "hw" saknar kända motsvarigheter.

Det gotiska alfabet som Wulfila skapade i mitten av 300-talet är bara runt 200 år yngre än den äldsta kända runristningen och kan därför innehålla runor av en äldre och mer ursprunglig form än de futharker som ristats senare (Kylverstenen 400-tal, Vadstenabrakteaten 500-tal). Exempelvis har tecknet för "th" (Þ) en bula både framtill och baktill, precis som i de inskrifter som hittats i Illerup.

Ordet "Runa" finns för övrigt i den gotiska bibelöversättningen där det motsvarar grekiskans "mysterion".

[Castor]

Wulfila har bevarat det grekiska alfabetets ordningsföljd och även bokstävernas numeriska talvärden. Sex av de elva icke-grekiska bokstavstecknen har ersatt tecken med motsvarande ljudvärde - runan thiut har ersatt theta, urus har ersatt omikron, raida rho, sauil sigma, faihu phi och othal har ersatt omega (som nästan ser likadan ut). Runorna hagl och winja har ersatt eta och ypsilon som är grafiska motsvarigheter men med andra ljudvärden. De övriga icke-grekiska tecknen har godtyckligt placerats i tomrummen som uppstått då de "överflödiga" grekiska tecknen digamma, xi och psi har plockats bort.

Den gotiska bokstaven jer, som väl är identisk med den äldre futharkens jara, är särskilt intressant då den så tydligt indikerar att runans förebild är ett latinskt G.

[Boreas]

Enligt Caesar och hans samtida annalister hade både helvetier och andra galler ett skriftspråk som - i romernas ögon - liknade grekiskan.

Skillnaden på run-stavar och bok-stavar är ju inte annat än hel- och halv-bågarna. Båda använder ju hel, halv och kvart-stavar. Hur många grundläggande ljudvärden och bokstavar man sen behöver är en något annan sak.

Dom ljudvärden vi ger åt arkaiska skrifttecken och ord bygger hursomhelst på större eller mindre grad av gissning. För allt vi vet kan dom äldsta fonetiska alfabet vi känner - runalfabeterna, som dom förefinns från Atlantern till Altai - vara en gemensam föregångare för såväl det grekiska som de gotiska, romerska och vendiska ljudsystem - och deras respektive alfabeten. Vinca-skriften och Ogham-täcken lär tyda på det...

Under senaste Wulfilla-symposiet, som gick i Uppsala, gjorde flera föredragshållare en poäng av dom utvandrade ostro-goternas samvaro och symbios med vender - från vilka dom södra småningom blev slaver. Andra påtalar numer hur det gotiska alfabetet även påverkat det gryliska/slaviska:

...a comparative analysis of these three alphabets – the Greek, the Gothic and the Cyrillic as well as a detailed study of the cultural-historic context of the 9th century offer some indications that between the Gothic alphabet and the Cyrillic one there are not only typological similarities based on their common Greek model. There also exist correspondences that suggest that the 9th century Slav men of letters also used, along with the Greek alphabet, the letters and the alphabetic system of Wulfila as a model.

... the question is still open although the arguments in favor of the thesis that Wulfila’s letters have also been used in the creation of the Cyrillic alphabet are growing in number.

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:668706/FULLTEXT01.pdf

[Vetgirig]

Ett litet perspektiv!
Passar på att påminna om att detta med resta stenmonument/bautastenar med text av runtyp inte är särskilt utmärkande för norden. Möjligen är slingorna i texternas utsmyckning nordbornas speciella tillskott.

Nämnda finns från Atlantkusterna till Mongoliet. När vi känner till 4-5000 i N Europa, så finns bara inom Kaukasus och grannregioner 100000 kvar idag, trots en genom tiderna enorm förstörelse, som är känd/beskriven. Även gravfält med en blandning av små högar och resta stenar, ibland med runtext (i den mån det finns text), är en utomordentlig vanlig fornlämning från Kaspiska Havet/Ural till Mongoliet.

[Castor]

Även romarna reste en hel del minnesstenar med inhuggen text...

Runinskrifter på sten är dock en ganska ny företeelse. De äldsta är väl från folkvandringstiden, då runor på allvar också började skrivas på guld. Runorna är ju annars optimerade för att ristas i trä, helst bokträ.

Väldigt få runinskrifter från goternas område har påträffats. De två bäst kända är väl den målsökande spjutspetsen från Kowel i Ukraina med texten "tilarids" (tolkat som "målsökare") och guldringen från Pietroassa med texten "gutani?wi hailag" (tolkat som "helig för goternas ?-vi"). Spjutspetsen, som lär vara från 200-talet, är ristad med runor som avviker från de vanliga, bl.a. med en d-runa som liknar ett fyrhörnigt latinskt D.

De fåtaliga gotiska runfynden till trots, så antyder Wulfilas alfabet att runkunnigheten måste ha varit utbredd bland goterna och att Wulfila själv, trots att han var till hälften grek, var så pass bevandrad  i runskrift att han kunde skapa ett alfabet som är en väl avvägd syntes mellan det grekiska och det runiska.

[Vetgirig]

Även romarna reste en hel del minnesstenar med inhuggen text...

Latinska tecken. Men när började denna stenresningssed? Sammanfaller det med att germaner började nå höga ställningar inom Romerska Riket?

Runinskrifter på sten är dock en ganska ny företeelse. De äldsta är väl från folkvandringstiden, då runor på allvar också började skrivas på guld. Runorna är ju annars optimerade för att ristas i trä, helst bokträ.

Nja! För Norden/N Europa är runinskrifter i sten kanske ny då. Men längre österut då?

Runor är optimerade för att ristas i trä - JA

Helst "bokträ" - NEJ
Även en rulle papyrus kallades ju "bok". En bok i Kina, bestod (innan papperat var känt) av en samling bambustickor  av viss längd, som var upphängda i ett snöre. Text var sedan skriven/målad på stickorna uppifrån och ned eller tvärtom. Sättet att skriva överfördes sedan direkt till papperstexten, när den kom. Man har hitta ett par sådana "böcker" i gravar. Ingen "runbok" från före medeltid är hittad, vad jag känner till, varken i trästickor eller i papper. Då räknar jag inte "klotter". Däremot finns antydningar i bevarade texter om att runböcker funnits, dock att Romersk Katolska kyrkan gjorde allt för att allt gammalt skriftligt, som kunde ge kunskap om en äldre historia, skulle förstöras (av omsorg till innehavarens själar)

Man behövde ett träslag, som lätt kunde splintas i troligen flata släta stickor. Jag vet inte om bokträ ens stämmer in i den beskrivningen. Lövträ ruttnar också till skillnad mot bambu väldigt snabbt.

[Castor]

Latinska tecken. Men när började denna stenresningssed? Sammanfaller det med att germaner började nå höga ställningar inom Romerska Riket?

Seden är urgammal och har ingenting med germanerna att göra, de senare verkar som sagt inte ha börjat rista runor i sten förrän under folkvandringstiden.

Nja! För Norden/N Europa är runinskrifter i sten kanske ny då. Men längre öster ut då?

Jag syftade specifikt på germanska runinskrifter.

Runor är optimerade för att ristas i trä - JA

Helst "bokträ" - NEJ
Även en rulle papyrus kallades ju "bok". En bok i Kina, bestod (innan papperat var känt) av en samling bambustickor  av viss längd, som var upphängda i ett snöre. Text var sedan skriven/målad på stickorna uppifrån och ned eller tvärtom. Sättet att skriva överfördes sedan direkt till papperstexten, när den kom. Man har hitta ett par sådana "böcker" i gravar. Ingen "runbok" från före medeltid är hittad, vad jag känner till, varken i trästickor eller i papper. Då räknar jag inte "klotter". Däremot finns antydningar i bevarade texter om att runböcker funnits, dock att Romersk Katolska kyrkan gjorde allt för att allt gammalt skriftligt, som kunde ge kunskap om en äldre historia, skulle förstöras (av omsorg till innehavarens själar)

Man behövde ett träslag, som lätt kunde splintas i troligen flata släta stickor. Jag vet inte om bokträ ens stämmer in i den beskrivningen. Lövträ ruttnar också till skillnad mot bambu väldigt snabbt.

Det latinska ordet för bokrulle är ju volumen, från vilket vi fått ordet volym, i alla dess betydelser...

De andra latinska bokorden liber och codex betyder egentligen "en viss typ av innerbark" respektive "träplatta".

Högst troligt skrev germanerna textmeddelanden på träplattor av just bok, som inte bara var ett av de vanligaste trädslagen i de trakter där runorna utvecklades, utan också har en lämplig struktur (som även gör bokträ till det bästa materialet för glasspinnar). Att träet skulle ruttna bort så småningom var nog inget bekymmer då, det är bara sorgligt för senare tiders forskning.

De gotiska orden för bok och bok betyder inte bara bok och bok utan också brev.

[Boreas]

Intressant - meningen i ordet bok-stav återger mao. hur dessa skriftstecken konstrueras:

Från bok-trädet gör man boken,
Med staven gör man bok-staven.

På dom germanska (gottonska) språk finns alltså ett direkt samband mellan sättet dessa fonetiska skrifttecken konstrueras på och det namn man ger dom. "Bokstavar" er alltså en sammandragning av 'bok-träd' och 'stav-skrift'.

På vilka andra språk har man en direkt förbindelse mellan skrifttecknens konstruktion/struktur och namn?
Vad berättar etymologin om den grundläggande betydelse för bokstavens namn i latinska, grekiska och andra större skrifttraditioner?

[Boreas]

Kelter och germaner lär ha haft samma typ bok-stavar under äldre järnålder. Här finns en demo från Danmark - sniden i kristall:

http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/aeldre-jernalder-500-fkr-400-ekr/aarslev-graven/en-mystisk-krystalkugle/

Kontext:
http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/aeldre-jernalder-500-fkr-400-ekr/aarslev-graven/

[Castor]

Intressant - meningen i ordet bok-stav återger mao. hur dessa skriftstecken konstrueras:

Från bok-trädet gör man boken,
Med staven gör man bok-staven.

På dom germanska (gottonska) språk finns alltså ett direkt samband mellan sättet dessa fonetiska skrifttecken konstrueras på och det namn man ger dom. "Bokstavar" er alltså en sammandragning av 'bok-träd' och 'stav-skrift'.

På vilka andra språk har man en direkt förbindelse mellan skrifttecknens konstruktion/struktur och namn?
Vad berättar etymologin om den grundläggande betydelse för bokstavens namn i latinska, grekiska och andra större skrifttraditioner?

Det är också intressant att de germanska språken, som lånat så många kulturrelaterade ord från antingen grekiskan eller latinet, har ett alldeles eget inhemskt ord för bok. Detta indikerar att skrivandet, om så bara kortare meddelanden på träbitar, hade stor betydelse i den germanska världen från anglofriserna och saxarna i väster till goterna i öster. Runorna kan inte bara ha använts i samband med kult och magi. Sannolikt användes de först och främst för att kommunicera profana budskap från människa till människa.

[Castor]

Kelter och germaner lär ha haft samma typ bok-stavar under äldre järnålder. Här finns en demo från Danmark - sniden i kristall:

http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/aeldre-jernalder-500-fkr-400-ekr/aarslev-graven/en-mystisk-krystalkugle/

Kontext:
http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/aeldre-jernalder-500-fkr-400-ekr/aarslev-graven/

Kristallkulan är säkert grekisk-romersk. Det är nog också silverskeden och bronsspännet. Guldsmyckena ser misstänkt visigotiska ut (påminner om de flera hundra år yngre votivkronorna från Spanien). Årslevsskatten innehåller även något som ser ut som ett romerskt guldmynt med pålödd hängögla, en föregångare till brakteaterna.

[Vetgirig]

Det är också intressant att de germanska språken, som lånat så många kulturrelaterade ord från antingen grekiskan eller latinet, har ett alldeles eget inhemskt ord för bok. Detta indikerar att skrivandet, om så bara kortare meddelanden på träbitar, hade stor betydelse i den germanska världen från anglofriserna och saxarna i väster till goterna i öster. Runorna kan inte bara ha använts i samband med kult och magi. Sannolikt användes de först och främst för att kommunicera profana budskap från människa till människa.

Kelternas skriftspråk var "Ogham". Det finns bevarade på stenar i Skottland, på Irland och i Wales. Men de sista typ 25 åren har det också kommit fram textfragment från andra delar av den keltiska kultursfären, men då på metallbleck el liknande föremål. Troligen har Ogham skrivits på andra material också, typ trä, pergament, men tror inget bevarat hittats. En Ogham-text kan se ut som en modern "mindmap". Några sådana utgrenade texter är bevarade.

Ogham överges som jag ser det av 2 orsaker. Rom erövrade de viktigaste kulturbärande keltiska regionerna, vilket innebar att latinet tog vid där. När den keltiska kulturen omvandlas till germansk kultur, så utvecklade inom den nya kultursfären ett med latinet likartat skriftspråk, runan.

Att ett så framgångsrikt handelsfolk som kelterna skulle sakna ett väl fungerande skriftspråk är förståss nonsens. Ceasar refererar t ex i sina memoarer till delar av en mycket omfattande plan för ett s k "keltiskt tåg". En krävande text gick alltså bra med Ogham.

[Boreas]

Det är också intressant att de germanska språken, som lånat så många kulturrelaterade ord från antingen grekiskan eller latinet, har ett alldeles eget inhemskt ord för bok. Detta indikerar att skrivandet, om så bara kortare meddelanden på träbitar, hade stor betydelse i den germanska världen från anglofriserna och saxarna i väster till goterna i öster. Runorna kan inte bara ha använts i samband med kult och magi. Sannolikt användes de först och främst för att kommunicera profana budskap från människa till människa.

Nu finns ju en nordisk term för versaler, kallad 'träd-bokstavar', alltså vad man numer kallar 'stora bokstavar'.
Sen finns ju uttryck som bok-tavlor, vilket klart indikerar att man använt mer än 'träbitar' och björk-bark för att preservera diverse texter.
 
Varifrån har du uppgifter om runor som använts för "kult och magi"? Vilka kulter och vilken magi är det här egentligen talan om?

Kristallkulan är säkert grekisk-romersk. Det är nog också silverskeden och bronsspännet. Guldsmyckena ser misstänkt visigotiska ut (påminner om de flera hundra år yngre votivkronorna från Spanien). Årslevsskatten innehåller även något som ser ut som ett romerskt guldmynt med pålödd hängögla, en föregångare till brakteaterna.

Varför skulle den vara grekisk eller romersk? Är dom äldsta kända kristallkulor därifrån?

Annars talar redan Caesar och Tacitus om kelter resp. helvetier som bärare av egna, inhemska skrifts- och kunskapstraditioner. Enligt Caesar "liknar" kelternas skriftspråk på det grekiska. Vem som lånat från vem blir alltså en öppen fråga. Det ända som verkligen är tydligt är numer att kulturimpulserna gått båda vägar... 

På tal om guldsmyckena och guldsmideskonsten gäller väl samma sak. Smyckena från Årslev står iofs. i en hantverkstradition som knyter linjer från keltisk bronsålder till nordisk vendel- och vikingatid.

[Castor]

Varifrån har du uppgifter om runor som använts för "kult och magi"? Vilka kulter och vilken magi är det här egentligen talan om?

De flesta skrivtecken, inte minst de hebreiska, har väl använts i magiska sammanhang. Bokstavsmagi, liksom runmagi, är ett etablerat begrepp. Men skrivtecknens primära funktion har alltid varit att förmedla profana, icke-magiska budskap (vilket i och för sig kan upplevas som magi för den oinvigde).

Varför skulle den vara grekisk eller romersk? Är dom äldsta kända kristallkulor därifrån?

Kulan har ju en tidigkristen (gnostisk) inskrift skriven med grekiska bokstäver, alltså bör dess proveniens vara inom det östromerska området, kanske Konstantinopel.

Annars talar redan Caesar och Tacitus om kelter resp. helvetier som bärare av egna, inhemska skrifts- och kunskapstraditioner. Enligt Caesar "liknar" kelternas skriftspråk på det grekiska. Vem som lånat från vem blir alltså en öppen fråga. Det ända som verkligen är tydligt är numer att kulturimpulserna gått båda vägar...

Det är alls ingen "öppen fråga" då det är klart att gallerna i närheten av den grekiska kolonin Massilia lärde sig att använda det grekiska alfabetet. Något inhemskt galliskt skriftspråk är det alltså inte frågan om.

På tal om guldsmyckena och guldsmideskonsten gäller väl samma sak. Smyckena från Årslev står iofs. i en hantverkstradition som knyter linjer från keltisk bronsålder till nordisk vendel- och vikingatid.

Den gotiska kopplingen är dock intressant och värd att titta närmare på...

http://roued.com/papers/LAG_070718.pdf

[Castor]

Kelternas skriftspråk var "Ogham".

Ogham är troligen ett slags chiffer som i grunden bygger på vanliga bokstäver.

Den iriska skriften som introducerades i samband kristnandet bygger helt och hållet på det latinska alfabetet, som har fått en keltisk touch, men inte kompletterats med några unika keltiska bokstäver (utöver diakritiska tecken och ligaturer). Jämför det fornengelska skriftspråket som, precis som Wulfilas gotiska alfabet, innehåller runor.

[Boreas]

De flesta skrivtecken, inte minst de hebreiska, har väl använts i magiska sammanhang. Bokstavsmagi, liksom runmagi, är ett etablerat begrepp. Men skrivtecknens primära funktion har alltid varit att förmedla profana, icke-magiska budskap (vilket i och för sig kan upplevas som magi för den oinvigde).

Nu får man väl skilja 'magi' från kryptologi, där bokstav-system ges talvärde och kan användas som kodspråk.

Begreppet "magi" fodrar ju en 'mirakellära', vilket kan spåras till dom religioner som uppstod under romertid, då man ville förklara en 'högre makt'. Jmfr. Apulius.

Ursprunget för begreppet "runmagi" kan - så långt jag vet - knytas till den samma mysticism - tidigast beskriven i Wulfillas översättning av Bibeln. Senare missionärer och prelater följde samma recept, varför runor dom inte kände och kunde kontrollera kunde stigmatiseras och förföljas - som 'magi' och 'svartkonster'.

När man i modern tid skådar tillbaka på begrepp som 'magi' och 'runmagi' får man väl försöka spåra dom kulturella fenomen som skapade dessa begrepp? Att begrepp som 'runmagi', 'bokstavmagi' och 'ordmagi' numer är etablerade - 1000 år efter att mirakelläran fick monopol på kulturlivet i Europa - är kanske inte någon fullgod förklaring på begreppets ursprung och etymologi?

Kulan har ju en tidigkristen (gnostisk) inskrift skriven med grekiska bokstäver, alltså bör dess proveniens vara inom det östromerska området, kanske Konstantinopel.

I avsaknad av bättre förklaring har jag sett teorin framförd. Frågan är om denna tolkning tar höjd för möjligheten att bok-stavarna skulle kunna vara inhemska?

Hur skiljer man på forntidens 'grekiska' och 'keltiska' alfabeten?

Det är alls ingen "öppen fråga" då det är klart att gallerna i närheten av den grekiska kolonin Massilia lärde sig att använda det grekiska alfabetet. Något inhemskt galliskt skriftspråk är det alltså inte frågan om.

Nu knyter Caesar det keltiska skriftspråket - "som liknar det grekiska" - till kelternas tre lärdomsskolor; druides, vates och bardes. Nu vet vi ju att dessa druider lär ha funnits över hela det kelto-britiska området. Sanolikt är ju att det då också funnits norr om Limes - i god tid innan romernas ankomst.

Här finns en video som ger ett kurrant överblick över dom senaste utgrävningar ikring Svarta havet. Som det framgår efter ca. 30 minutter bygger man nu på att dom i Grekland välkända dorier anlänt från det trakiska området. Vidare beskrivs dom berömda trakiers områden som ett resultat av Cucuteni-kulturen, som ca. 3.500 f.n. bebodde området från Donau-platån till Djepr - med förgreningar via Vistula och Dvina till dagens Polen och Baltikum. (Var god ha tålamod med dom infiltrerade UFO'n!)

https://www.youtube.com/watch?v=vKakFvlD5MM   

Den gotiska kopplingen är dock intressant och värd att titta närmare på...

http://roued.com/papers/LAG_070718.pdf

Utmärkt. Tackar!

[Vetgirig]

Den gotiska kopplingen är dock intressant och värd att titta närmare på...

Notera att goter (och indirekt andra "germanska" stammar, beskrivs som elitbaserad, d v s inte omfattar de bofasta icke-eliterna annat än att med tiden de bofasta antar eliternas kulturuttryck. När migrationer sker, så stannar de bofasta medan rörelsen innebär att eliterna flyttar.

[Vetgirig]

Vad jag noterat, så har man inte utanför de grekiskt-/fenicistktinfluerade (resp tidigromerska) keltiska kultursfärerna (Italien, Marseille, Illyrien, Ö Spanien) hittat några texter skrivna av kelter med grekiskliknande/latinliknande tecken. Däremot har man i N Gallien, Rehndalen, V Donaudalen) hittat ogham-texter, men på föremål, vill minnas bl a Mansingen.

[Vetgirig]

Nu knyter Caesar det keltiska skriftspråket - "som liknar det grekiska" - till kelternas tre lärdomsskolor; druides, vates och bardes. Nu vet vi ju att dessa druider lär ha funnits över hela det kelto-britiska området. Sanolikt är ju att det då också funnits norr om Limes - i god tid innan romernas ankomst.

Var det inte du som hävdade att alla kelter var en enhetlig befolkning med gemensamt språk? Hur kommer då kelto-britter in i bilden?

Är det inte så att Druid är ett övergripande begrepp, där man sedan utbildades i 3 inriktningar, d v s filider, vates, bardes? Uppdelningen är troligen relativt sen och ett viktigt utbildningscenter var Angelsey. En druid måste utbilda sig  vid flera oberoende centran, var och en med sin specialitét. När den blivande druiden (lärlingen) vandrade mellan dessa centran, så medfördes ett "pass", som gav skydd mot våld och rätt till mat och husrum i tätorter (storgårdar). I gengäld spred de nyheter och budskap. Den viktigaste "bilaterala" funktionen för en druid var medlare och diplomat.

[Castor]

Notera att goter (och indirekt andra "germanska" stammar, beskrivs som elitbaserad, d v s inte omfattar de bofasta icke-eliterna annat än att med tiden de bofasta antar eliternas kulturuttryck. När migrationer sker, så stannar de bofasta medan rörelsen innebär att eliterna flyttar.

Håller med till 100%. Men med de flyttande eliterna, kan man förmoda, följde ett anhang av krigare, trälar, hantverkare, runmästare, hovskalder och harpolekare etc.

Dyrgriparna som hittats i Årslev och Gudme kan ha förts dit av besuttna visigoter som inte lät sig omvändas av Wulfilas mission och som därför inte fick tillstånd att gå över Donau för att komma in i Romarriket, då det bara var kristna goter som blev insläppta. Enda sättet att fly undan hunnerna var att bege sig norrut till Skandinavien.