Under dom stora reformerna på 1200-talet flyttades makten i riket söderut och norska kusten stora import/export-hamn lades till "Björg-vin", det nuvarande Bergen, där dom gamla 'handelslaug' och 'gillen' fick inordnas det tyska handelshuset på Gotland - vartefter vi fick "hanseatiska lagar" i hela Norden.
Någon auktoritét, kanske Gutarna, har från någon gång under ca 600-talet formulerat ett koncept för handelsfrid inom östersjöområdet. Med tiden har detta koncept utvecklats men även utvidgats till hela Norden, samt vad som skall bli Ryssland. Detta koncept har fått ett praktiskt namn där vi eg inte känner till ursprunget för namnet. Namnet blir emellertid likartat uttalade i alla de språkområden där handelsfriden garanteras vid utvalda handelsplatser. På latin blir namnet "birca", på
gamelryska något typ (bjärk), och under medeltid i Norge blir det Bjärkeya-rätt samt i Sverige Björkörätt. I mitten av medeltid kallas det stadsrättigheter. Det innebär också att alla handelsplatser som erbjuder handelsfrid enligt konceptet är ett "birca" (i varje fall inom Östersjöområdet). Naturligtvis har platserna även egennamn, så att alla birca kan särskiljas. Några sådana egennamn i Östyersjöområdet är Hedeby, Jumne, Truso, Apulia, Seeburg, Bogevig, Paavig, Visby, Kaupang, Saltvik. Andra, som Mälarbjörkö, känner vi inget egennamn för.
Notera att Adam tydligt skiljer på Ansgars birca och birca, där det förstnämnda vid hans tid av honom uppges vara övergivet sedan länge och det andra i tydliga koordinater kan identifieras som Köpingsvik (Kaupang/Öland). Det är också tydligt att sätet för det Romersk katolska stiftet över "öarna" är upprättat med Kaupang (birca) som säte för "birca stift". Av Adams geografi förstår man sedan tydligt att "öarna" är befolkningscentra/autonoma områden, framförallt längs den, av alla vid tiden bildade människor, kända rutten från Hedeby till Svarta Havet sjöledes.
Gutarna är inte någon hamn i sig för någon annan än sig själv. I alla hittade "bilaterala" där Gutar är involverade (det finns f n inga andra kända i Norden som organiserar handel via avtal än gutarna) före ca 1200, kallas gutarna som avtalspart "Gutniska Kusterna". Skepp från avtalspartnernas hamnar har fri handel längs alla Gutniska Kuster. Gutarna lyckas också genom avtal utvidga handelsfriden för sitt Gutniska Kuster att gälla för skeppens färd till och från Gutniska Kusterna.
Nu har man bara hittat något enstaka avtal med Kejsaren där Gutniska kusterna (i tyska Gothernas Kuster) nämns, då de flesta avtal endast anger att tidigare avtal förlängs enligt "fordom".
När alltså Gutasaga nämner ett avtal med svear, bör det avse ett avtal med Wendland i vardande om "fri Handel". Gutarmna betalar engångstull (en efter omständigheterna löjligt låg summa, där t ex deras förhandlare erhåller avsevärt större belopp som belöning) i årligt förskott för ömsesidigt tillträde till varandras hamnar/handelsplatser och med skydd för anlöpande skepp. Storsvenska historiker brukar dock kalla detta avtal "tribut". Enligt avtalen så gäller varje avtal dock alla andra parter som har avtal med "Gutniska Kusterna". Sannolikt tog gutarna betalt av passerande köpmannakonvojer på något sätt för att de organiserade denna handel.
