Filmen om Theras har många fina kvaliteter av arkeologisk karaktär - och händelsen kan i eftertid visserligen ha jämförts och påverkat den myt som
redan fanns om Atlantiderna. Att beskriva Thera-utbrottet som utgångspunkt för denna myt är alltså en simplistisk förenkling och en grav överdrift.
Snarare representerar Thera-utbrottet
slutet på den civilisation som Plato och Posidonius kallar "atlantiderna" - och som efter Trojakrigen förtrycktes som ideal och fick glömmas som historiska realiteter - och bakgrund till den minoiska civilisation.
En konsekvens av dåtidens krig, erövringar och förtryck var att kulturhistoriska minnen och minnesmärken från bronsålderns Medelhav förstördes - vartefter medvetandet om den gemensamma, minoiska bakgrund för dom grekiska, egyptiska, kartagesiska och romerska kulturer sinade. När den förhistoriska antiken omsider får sin renesans har minnen från dom minoiska, mykenska och trojanska civilisationer blivit hänvisade till in i myternas diffusa värld.
När historiker som Platon och Posidonius senare försöker reparera den kulturhistoriska minnesbristen har dom enbart traderade sägner att ty till. Dock klarar dom alltså underbygga historien om "atlantiderna", Atlas och amazonerna med källor från olika miljön - som Solon från Egypten och druider från Gallien.
Så sent som på 800-talet gav romerska Diodorus en genomgång av dessa myter - där atlantiderna knöts till Hesiods amazoner och hesperider, jämte Homers Hyperion och hyperboreer:
http://www.atlantia.de/atlantis_english/myth/myth/atlantis_atlantioi_hesperides.htm
