Absolut, men för att kunna välja så var man tvungen att ha ett utbud att välja från, och det fick man inte om man var avogt inställd till allt som var främmande. Men helt riktigt, säkert fnös många då också åt kontinentala danser och tyckte gott att våra helsvenska ringlekar var mycket bättre än elitens tramsiga polkadansande. Då som nu kom eliten med uppfattningar om hur saker ska vara och hur folk ska göra. Jag skulle vilja påstå att vi nu mer än på länge har ovanligt få som talar om för oss hur vi ska göra och att pålagorna varit betydligt fler i historien.
Så har du verkligen belägg för att Qaisar är mer supergod och framförallt skolande än häradshövdingar, präster, skollärare, husbönder och andra var för mindre än hundra år sedan? Kan du på något sätt påvisa att Qaisars uppmaningar om förbrödring och moral är ett nytt fenomen? Är det inte i själva verket så att på det viset har vi blivit fostrade i samhället i flera hundra år? I så fall är hans beteende ju en gammal fin svensk tradition och måste väl då vara värt ros istället för ris, särskilt av dom som är rädda att det gamla goda Sverige ska bytas ut.
Jag tycker du påvisar något som egentligen är tämligen nytt i svensk kultur - naiv blåögdhet som gränsar mot dumhet. Detta sagt utan att vara minsta otrevlig, jag menar att denna naivitet präglar svensk politik (svenska folket) på ett smått overkligt sätt. En gång i tiden hade svenskarna kastat ut de politiker som kallade sin egen historia för "rena barbariet" eller som hyllade turkisk kultur då den var enande och samtidigt hånade sin egen. Nu litar vi blint på de som styr, helt utan reflekterande. De styrande verkar nu ha märkt att de kan göra vad som helst, särskilt eftersom journalister inte ifrågasätter det som sker.
Det är min åsikt, och till skillnad från kulturarbetarna och politikerna, det supergoda folket i de helvita områdena i Stockholm, de som styr vårt land, så respekterar jag andras åsikter till 100%. Jag anser dock att du är naiv, och borde istället vara riktigt oroad över vad sker med det svenska kulturarvet.
Det slog mig förövrigt rätt nyligen att i dagens Sverige är det jag som är den som bryter normen. Jag är den som avviker, den som inte är som de andra. Lite kul faktiskt.
