Metalldetektor; matjordslager, grävmaskin och förlorade fynd?

[P Karlsson]

Hej, jag heter Per Karlsson. Orsaken till att jag registrerat mig på forumet är att jag vill "pejla läget" lite angående den nuvarande synen på metalldetektering.
Själv är jag oerhört intresserad av att få tillåtelse att använda metalldetektor, helt enkelt därför att det skulle vara både spännande och roligt! Kanske jag redan straffat ut mig från en eventuellt diskussion därför att jag sagt "spännande och roligt!", men det är ju sant. En hobby ägnar man sig åt därför att man tycker om den.

Jag har läst en del om argument för och emot metalldetektering, men det var några år sedan sist som detta togs upp efter vad jag kan se. Naturligtvis kunde jag - i forumets sanna anda - ha väckt en gammal tråd till liv, men jag kände att den kanske skulle få ligga orörd inför framtiden. 
Därför drar jag nu igång denna tråd, med förhoppning om en bra diskussion!


I den senaste remissrundan angående metalldetektorer har det framförts argument mot att privatpersoner skulle få större möjligheter att använda metalldetektor, och argumenten som främst framförs är plundringsrisken och störandet av fyndplatser. Jag kan förstå argumenten, i alla fall delvis. Samtidigt framgår det ju tydligt genom det som finns att läsa på nätet, att på de flesta utgrävningsplatser så börjar man utgrävningen med att schakta bort det översta jordlagret till ett djup om cirka 25-30 cm. En metalldetektor klarar ytterst sällan av att detektera något som ligger djupare än 30 cm.

Skulle man inte med detta i åtanke kunna tänkas tillåta regelverket kring metalldetektering att luckras upp, i alla fall på "brukad jord", dvs, jord som mer eller mindre regelbundet plöjs?
Om detta skulle bli tillåtet, vilka skyldigheter tycker du/ni att den som går med metalldetektorn ha?

Själv skulle jag gärna se ett regelverk som påminner om det som finns i England.

[Marty]

Eller som i Danmark, eller Norge. Vi har helt unika regler i Sverige som resulterar i att våra fornfynd sakta mals ner till stoft av plogar. Det är oerhört enkelt att konstatera detta genom  att exempelvis jämföra hur många fynd som lämnas in i Danmark jämfört med Sverige. Utgå från att de fynd som inte lämnas in mals ner mer, år för år.

[AndreasE]

Samtidigt framgår det ju tydligt genom det som finns att läsa på nätet, att på de flesta utgrävningsplatser så börjar man utgrävningen med att schakta bort det översta jordlagret till ett djup om cirka 25-30 cm. En metalldetektor klarar ytterst sällan av att detektera något som ligger djupare än 30 cm.

Det har blivit vanligare och vanligare att man metalldetekterar innan eller under schaktningen på arkeologiska undersökningar. Det mest effektiva är att metalldetektera var 5:e-10:e cm över hela schaktningsytan ner till orörda kulturlager. Detta utfördes bland annat i Gamla Uppsala förra året. Tyvärr är detta dock ännu inte praxis. Ofta är det en kostnadsfråga, då det saktar ner schaktningen.

Personligen är jag för en mer tillåtande metalldetekteringslag, gärna med någon sorts utbildning i fyndinsamling och inmätning som leder till något sorts "körkort". 

[Adils]

Sverige har haft ganska mycket kritik från EU, som menar att förbudet strider mot den fria rörligheten för varor och tjänster.

[P Karlsson]

Det har blivit vanligare och vanligare att man metalldetekterar innan eller under schaktningen på arkeologiska undersökningar. Det mest effektiva är att metalldetektera var 5:e-10:e cm över hela schaktningsytan ner till orörda kulturlager. Detta utfördes bland annat i Gamla Uppsala förra året. Tyvärr är detta dock ännu inte praxis. Ofta är det en kostnadsfråga, då det saktar ner schaktningen.

Personligen är jag för en mer tillåtande metalldetekteringslag, gärna med någon sorts utbildning i fyndinsamling och inmätning som leder till något sorts "körkort".

Bra det där med att man tydligen börjat ta tillvara på även de översta jordlagrens information, om än bara i undantagsfall!
Hur skulle du vilja att man mäter in ett lösfynd från exempelvis åkermark? GPS-koordinater, eller skulle det räcka med att ange fältets centrum i förhållande till rikets koordinatnät?
Att du skulle kunna tänka dig ett körkort för metalldetektering tycker jag är toppen!

[P Karlsson]

Nu fortsätter jag mina funderingar. Bara häromdagen läste jag på http://www.vastarvet.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePage.aspx?id=30352 följande: "När man gör en utgrävning använder man en grävskopa som schaktar bort de översta jordmassorna, sedan gräver man med spadar och så kallade skärslevar." Så jag förstår att det måste vara sällan som man kan kosta på sig att vara noggrann...?!
Det har framkommit i andra diskussioner att många yrkesverksamma arkeologer är tämligen kraftiga motståndare till glada amatörer som jag, men samtidigt så har man alltså själva ännu inte börjat ta tillvara på de jordlager som kan vara aktuella för metalldetektering...? Undantag finns ju, som AndreasE skriver ovan, men till den dag som det sker helt regelmässigt - vad talar mot att låta vanligt folk (alla är ju inte kriminella gravplundrare) få ägna sig åt en mycket intressant hobby? Iom att man inte hittills har visat de översta jordlagren något som helst intresse förstår jag faktiskt inte vari farhågorna ligger annat än vid kända fyndplatser.
Därmed förstår jag inte motståndet, det måste jag medge. Finns det ett bakomliggande yrkesmässigt revirtänkande?

Så funderar jag på det här med lösfynd... Hur viktiga är dom - egentligen? Hur många hästskor och flintavslag behöver det finnas på våra museer? Tydligen inte fler, om jag ska tro fortsättningen i länken ovan: "Relativt mycket återdeponeras, alltså läggs tillbaka, eftersom man har tillräckligt med fynd av just det slaget. Oavsett alternativ blir fyndet en post i en databas."
Hrmmm... Alltså på fullt allvar... Hur tänker man nu? Utifrån detta kan man väl ändå anta att en glad amatör inte kommer tillföra något speciellt till forskningen om denne nu kommer med fyra hästskor och en obestämbar rostklump till museet? Varför då ha anmälningsplikt? Det är knappast så att det fullkomligt dräller av guld- och silverskatter på varenda åker?
(För övrigt är det lite kul, just det här med lagen om att sådana föremål ska lämnas in till staten. Ett citat från http://www.historiska.se/utstallningar/fastautstallningar/guldrummet/ : "I Sverige har vi sedan 1600-talet en lag som säger att alla upphittade föremål av guld, silver eller kopparlegeringar som är mer än 100 år gamla och saknar ägare ska inlösas av staten. Därför har ovanligt många guld- och silverföremål bevarats i vårt land."
Lagen stammar alltså från 1600-talet. Kan det vara dags att förändra dess innebörd något?

Å andra sidan...! Om man genomförde att man även måste anmäla alla fynd av järnföremål som man kan anta är äldre än 300 år... då kanske vi skulle kunna få reda på en del om järnåldern som idag inte finns på kartan?
Många frågor blir det.

[P Karlsson]

Nu kommer jag till ädelmetallerna, för handen på hjärtat - det är väl där som skon klämmer? Rädsla för plundring, rädsla för att vårt gemensamma kulturarv ska gå förlorat.
I England och Wales har man valt en helt annan metod, och där är det morot - inte piska - som gäller. Där ska följande fynd redovisas ( http://finds.org.uk/ ): "All finders of gold and silver objects, and groups of coins from the same findspot, which are over 300 years old, have a legal obligation to report such items under the Treasure Act 1996. Prehistoric base-metal assemblages found after 1st January 2003 also qualify as Treasure. This website provides further information for finders of potential Treasure."
När du lämnar in exempelvis ett guldmynt från romartiden så värderas myntet utifrån ett marknadsvärde, inte bara ett metallvärde. Dessutom avgörs det om staten är intresserad av att köpa in fyndet eller inte. Om det är så att staten vill ha fyndet, ersätts upphittaren med marknadsvärdet - dvs. så har "behovet" av att sälja på svarta marknaden upphört iom att upphittaren får bra betalt för sitt fynd. Om staten tackar nej så får upphittaren tillbaka fyndet, och kan disponera detsamma efter eget huvud.
Förvånansvärt många donerar eller lånar ut sina fynd på lång tid till museal verksamhet. 
Häri ligger ju säkerheten! Tillåt metalldetektering, betala bra för eventuellt intressanta fynd, och undvik därmed att vårt kulturarv hamnar på svarta marknaden. Skulle inte det kunna vara en framkomlig väg?
Negativt vore att vissa fynd skulle försvinna ut ur landet. Positivt vore att vissa fynd kanske skulle göras av ärliga personer, och inte av tjuvar. Därmed bevaras kunskap, som annars skulle gå förlorad.
Det måste väl finnas fördelar med ett sådant förfarande?

Bara ett underbart exempel: http://www.youtube.com/watch?v=6ofCNSfF3vM
Jag vågar tro att engelska arkeologer gillade det där fyndet!

[AndreasE]

Många frågor...

Hur skulle du vilja att man mäter in ett lösfynd från exempelvis åkermark? GPS-koordinater, eller skulle det räcka med att ange fältets centrum i förhållande till rikets koordinatnät?

GPS-koordinater till den exakta fyndplatsen, och helst borde även annan information som fynddjup och fyndkontext (i ploglager eller under, kulturpåverkad jord eller mylla osv) rapporteras in.

Nu fortsätter jag mina funderingar. Bara häromdagen läste jag på http://www.vastarvet.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePage.aspx?id=30352 följande: "När man gör en utgrävning använder man en grävskopa som schaktar bort de översta jordmassorna, sedan gräver man med spadar och så kallade skärslevar." Så jag förstår att det måste vara sällan som man kan kosta på sig att vara noggrann...?!

Noggrannhet är förstås en bedömningsfråga. Självklart är arkeologer alltid noggranna, däremot så måste man arbeta inom de ramar som satts upp av länsstyrelsen, vilka i sin tur ofta baseras på kostnad och det aktuella projektets tidsramar.

Att man schaktar med grävmaskin är en nödvändighet. Ofta handlar det om tusentals kvadratmeter som ska undersökas, vilket betyder att det är helt orealistiskt att man skulle kunna gräva sig ner genom alla jordlager för hand.

Det har framkommit i andra diskussioner att många yrkesverksamma arkeologer är tämligen kraftiga motståndare till glada amatörer som jag, men samtidigt så har man alltså själva ännu inte börjat ta tillvara på de jordlager som kan vara aktuella för metalldetektering...? Undantag finns ju, som AndreasE skriver ovan, men till den dag som det sker helt regelmässigt - vad talar mot att låta vanligt folk (alla är ju inte kriminella gravplundrare) få ägna sig åt en mycket intressant hobby? Iom att man inte hittills har visat de översta jordlagren något som helst intresse förstår jag faktiskt inte vari farhågorna ligger annat än vid kända fyndplatser.
Därmed förstår jag inte motståndet, det måste jag medge. Finns det ett bakomliggande yrkesmässigt revirtänkande?

Jag tror inte att det handlar om ett revirtänkande, utan helt enkelt om en rädsla för att viktiga fyndplatser ska plundras (vilket tyvärr händer allt för ofta). Arkeologer är trots allt generellt en grupp som bryr sig starkt om vårt kulturarv. Det betyder förstås inte att man behöver ha samma åsikter om hur vi bäst ska skydda kulturarvet som en arkeolog.

Farhågorna är förstås att tex alla våra tusentals kända gravfält och boplatser ska utsättas för ännu mer plundring om antalet metalldetektorister ökar kraftigt. Återigen, man behöver absolut inte ha samma åsikt.

[AndreasE]

Så funderar jag på det här med lösfynd... Hur viktiga är dom - egentligen? Hur många hästskor och flintavslag behöver det finnas på våra museer? Tydligen inte fler, om jag ska tro fortsättningen i länken ovan: "Relativt mycket återdeponeras, alltså läggs tillbaka, eftersom man har tillräckligt med fynd av just det slaget. Oavsett alternativ blir fyndet en post i en databas."
Hrmmm... Alltså på fullt allvar... Hur tänker man nu? Utifrån detta kan man väl ändå anta att en glad amatör inte kommer tillföra något speciellt till forskningen om denne nu kommer med fyra hästskor och en obestämbar rostklump till museet? Varför då ha anmälningsplikt? Det är knappast så att det fullkomligt dräller av guld- och silverskatter på varenda åker?

Lösfynd är viktiga - om vi kan placera in dem i en kontext. Då slutar de vara lösfynd. Det är förstås det som är en av farorna med metalldetektering - att många fynd kommer tas hand om utan att kontexten (fyndplats och fyndomständigheter) dokumenteras.

Våra museer behöver generellt sett inte fler spikar och hästskor. Ingen kommer heller tvinga folk att lämna in vanliga metallföremål. Däremot så är informationen om att sådana föremål har hittats viktig, då de kan berätta massor om saker som bebyggelsemönster och andra frågor. En överplöjd boplats kommer troligtvis inte ge massor av guld och silverföremål. Däremot så kommer vanligt "metallskrot" (spikar, tenar, broddar, enkla beslag) kunna berätta massor av saker om de anmäls - att boplatsen ligger där föremålen påträffats, möjlig datering osv.

Fynden som återdeponeras vid arkeologiska undersökningar har registrerats och kommer alltså kunna bidra till framtida forskning även om de inte finns sparade rent fysiskt.

I England och Wales har man valt en helt annan metod, och där är det morot - inte piska - som gäller. Där ska följande fynd redovisas ( http://finds.org.uk/ ): "All finders of gold and silver objects, and groups of coins from the same findspot, which are over 300 years old, have a legal obligation to report such items under the Treasure Act 1996. Prehistoric base-metal assemblages found after 1st January 2003 also qualify as Treasure. This website provides further information for finders of potential Treasure."
När du lämnar in exempelvis ett guldmynt från romartiden så värderas myntet utifrån ett marknadsvärde, inte bara ett metallvärde. Dessutom avgörs det om staten är intresserad av att köpa in fyndet eller inte. Om det är så att staten vill ha fyndet, ersätts upphittaren med marknadsvärdet - dvs. så har "behovet" av att sälja på svarta marknaden upphört iom att upphittaren får bra betalt för sitt fynd. Om staten tackar nej så får upphittaren tillbaka fyndet, och kan disponera detsamma efter eget huvud.

Englands system är verkligen inte optimalt. Problemen med det engelska systemet är många. Bland annat så är marknadsvärdet ofta otroligt svårt att avgöra, framför allt när det gäller unika fynd. Om man använder marknadsvärdet så blir dessutom just de mest unika föremålen de allra dyraste för myndigheterna att köpa in. Då det i England inte är staten, utan den lokala myndigheten eller museet som oftast får stå för kostnaden, så köps många helt ovärderliga fynd aldrig in då pengarna helt enkelt inte finns på lokal nivå, inte för att viljan inte finns. Föremålen säljs istället på Christies eller på någon annat auktionsfirma till utländska samlare som inte har något intresse av att göra föremålet/en tillgängligt för allmänheten.

[Adils]

Staten har en underlig inställning till sina medborgare och det som ligger i marken; jag tror helt enkelt att det kan vara krassa ekonomiska anledningar som man inte låter folk få chansen att göra sig en hacka på det gemensamma kulturarvet. Jag har också varit inne på det där med magasinerade fynd, som kanske ingen ens har sett på de senaste trettio åren; det är inte ens säkert att de ligger kvar. Samtidigt plöjs kulturarvet ned och rostar söndet i åkrarna och jag förstår ärligt inte hur man tänker.

[Myggan]

Ett förbud mot metall detektorer är ingen lösning. Diskussionen som fins på hög ni om metalldetktorers varande eller icke varande i Sverige, skulle jag vilja jämställa med syskonkärlek och bråket om lördags godiset.

I mitt tidigare jobb nyttjade vi metalldetektor väldigt ofta och inte till att leta efter antikviteter utan minor, mm. Där växte ett intresse fram för dessa maskiner, som förde mig hitt i dag som en "hobby" letade.
Om jag skall vara ärlig så förstår jag er inte alls Nej segare, att folk som oss skulle förstöra "fynden", och att vi bara skulle vara ute efter dem för ekonomisk vinning. Det tycker jag låter som ni dra alla över en kant.

Givetvis fins det människor som letar efter skatter för att tjäna en hacka, men dom fins ju i dag med. Och för dom är dagens regler inga problem för det går ju med enkelhet att få hit utrustning ändå, fins till och med att köpa i butik här hemma.

Om ni nu skulle kunna vara lite vänliga och dela med er av er godispåse och så fins det några enkla saker man kan kompromissa om som jag själv ställer mig bakom.

Att man upprättar ett "sak letar kort", ett kurs där man går igenom hur metalldetektorn fungerar och hur man skall göra vid fynd, personen i fråga blir då även registrerad i ett kontroll register och har rätt till att bruka sin metalldetektor. Och saknar man nu "kortet" och påträffas ute av kontrollerade myndighet så skall ju rättsliga påföljder ske. Alltså inge kort inge användande av metalldetektorer.

Och kursens innehåll kan man gärna diskutera, men saker som jag anser är viktiga är vi arkeologi och en enkel mall. Hur man skall göra vid ett fynd så man kan få in lite lätt viktig fakta om fyndet och platsen, sedan är det upp till myndigheten att bestämma om det är något de vill ha eller inte och och skall myndigheten behålla det skall skälig/förmånlig ersättning utdelas. Alltså något form av upphittar skyldighet av förmäls typer som är intressanta.

Det borde även uprättas ett kartotek där det framgår vart man inte får söka exempelvis högarna i Gamla Uppsala, gravarna i Vändel, eller andra betydelsefulla platser. Fins även en viktig sak att lägga till så som gamla militära övnings områden där civila inte har något alls att göra då kan vara extremt farligt.

Hoppas jag nu inte har trampat på någons onda tå uppan att ni i stället väljer att diskutera mera i ämnet.
För faktum är att Nej segare kommer tyvärr att förlora striden,och EU att vinna. Så vi kan lika gärna gör något bra av det.
Vill även tacka dig P Karlsson för detta inlägg som öppnat för diskussion.

[AndreasE]

Det borde även uprättas ett kartotek där det framgår vart man inte får söka exempelvis högarna i Gamla Uppsala, gravarna i Vändel, eller andra betydelsefulla platser. Fins även en viktig sak att lägga till så som gamla militära övnings områden där civila inte har något alls att göra då kan vara extremt farligt.

Det finns redan. Hela fornminnesregistret, där alla Sveriges kända fornlämningar finns registrerade, finns tillgängligt på nätet. Sidan heter Fornsök, och där finns alla fornlämningar redovisade på Sverigekartan.

Jag kan i stort sett garantera att om metalldetektering blir tillåten i Sverige så kommer kända fornlämningar, åtminstone utanför åkermark, vara off-limits. Alltså ingen metalldetektering på gravfält, boplatser på impediment osv.

sedan är det upp till myndigheten att bestämma om det är något de vill ha eller inte och och skall myndigheten behålla det skall skälig/förmånlig ersättning utdelas.

Föremål av ädelmetall ersätts idag med metallvärdet plus en viss procents påslag, enligt lag 8%. I praktiken brukar upphittaren få en ersättning som är högre än så.

[Myggan]

Vilken tur då är halva jobbet gjort, vilket skulle underlätta vid olika ansökan och kontroller.

Ja det kan jag tänka mig att det kan bli med, och därför förespråkar jag att det skall finnas ett form av "körkort" för att vara berättigad till använda metalldetektorer.
Och kommer man inte kunna enas om en lösning så vill jag lova att EU kommer att beordra Sverige att öppna marknade.


Sent from my iPhone using Tapatalk

[Myggan]

Vilken tur då är halva jobbet gjort, och något man skulle kunna använda sig av på andra sä


Sent from my iPhone using Tapatalk

[Frågvis Amatör]

De bästa experterna i Skåne anlitas flitigt i Danmark. Från dagens Sydsvenskan.

http://www.sydsvenskan.se/sverige/skanska-metalletare-hittar-danska-skatter-1/

Thomas I

[Marty]

Suspekta "amatörer" åker över en bro och blir resurser. Detta är nog Sveriges sjukaste lagstiftning. Kan inte ens skratta åt det.

[Frågvis Amatör]

Jag funderar över hur tramsig lagstiftningen är.

Om jag är bonde kan jag köra fritt runt med en plog, som går 0,5 -1,5 meter ner i fornminnesområden. Ingen bryr sig om detta. Ploga på! Förstör kulturarvet helt fritt.

Tar jag fram en metalldetektor, som bonde, är jag automatiskt kriminaliserad om jag inte har länsstyrelsen tillstånd och söker över samma områden utan att förstöra något.

Plöja upp fornminnen  och förstöra kulturlager är OK men att metallsöka utan att förstöra är inte OK.

Gisses! Det är en galen värld vi lever i.

Thomas I

[AndreasE]

Det där är ju dock en förenklad bild av de faktiska förhållandena. Självklart så kan vi inte förbjuda bönder att plöja på sin mark. Sverige har ju ett intresse av att det ska finnas en viss inhemsk matproduktion, samt att vi bevarar åtminstone delar av det öppna kulturlandskap som är basen för en stor del av vår biotop. Därför har man förstås fått göra en avvägning mellan kulturarvet och ekonomiska och miljömässiga hänseenden. Det är ju idag inte tillåtet att som bonde förstöra synliga, registrerade fornlämningar som tex gravfält och bytomter. Däremot så har man som praxis att låta bönder fortsätta plöja etablerad åkermark även om det är känt att det finns överplöjda fornlämningar i den. Man får alltså inte bryta ny åkermark på bekostnad av fornlämningar, däremot så får redan överplöjda fornlämningar stå tillbaka inför markägarens rätt att bruka marken.

Metalldetektering är en separat fråga. Jag tror inte att någon tycker att det är bättre att låta föremål plöjas sönder än att de letas upp av metalldetektering. Däremot så bedömer olika personer risken att kända, ostörda fornlämningar ska plundras om fler människor är ute och detekterar som olika stor. De som är emot en lösare metalldetekteringslag är rädda att plundringen av orörda fornlämningar kommer öka. Det betyder inte att de har rätt i det, men i sak är den frågan inte sammankopplad med jordbrukets (för att inte tala om skogsbrukets) påverkan på fornlämningsbeståndet.

Jag är som sagt för en ändrad metalldetekteringslag, där man med någon form av utbildning får tillstånd att söka på ej registrerade fornlämningar samt plöjd mark och där staten har rätt till första tjing på allt som hittas, samt inrapporteringskrav av alla fornfynd. Samtidigt kan jag förstå att äldre, kanske lite mer konservativa arkeologer som sett många plundrade fornlämningar är mer skeptiska, och jag har respekt för det även om jag inte håller med i sak.

Om jag är bonde kan jag köra fritt runt med en plog, som går 0,5 -1,5 meter ner i fornminnesområden. Ingen bryr sig om detta. Ploga på! Förstör kulturarvet helt fritt.

Jag har för övrigt aldrig sett ett ploglager på 1,5 meter, om inte påfyllnadmassor ligger ovanpå en äldre odlingshorisont. Standard är nog snarare ca 0,3-0,6 meter.

[Vetgirig]

Jag tror att en mer avgörande förstörelse av skogsbruket sker norr om Dalälven. landhöjningen är kraftig och kulurlagren efter boplatser är tunna liksom spåren efter brukandet av marker. Jag bor i en ort där det fram tills de bägge senaste stormarna fanns tydliga lämningar efter tidigare generationers brukande av markerna. Man kunde inne i skogarna fortfarande följa de gamla fästigarna i marker som från 1700-talet fått växa igen till ett betydligt annorlunda landskap. Man kunde se vattningsställena för boskapen. Rotvältor efter fallträd är en sak, men efter att maskinerna tagit fallträden, så syns inget av allt detta någonstans längre.

[Frågvis Amatör]

Andreas. Vi har nog samma syn på metalldetektering. Jag ville bara belysa det lustiga förhållandet att om en arkeologiskt intresserad bonde plöjer sina åkrar ner till teoretiska djup, som 1,0-1,5 m(idag är djupet kanske 2 dm till 5 dm men det beror på mängden sten), är detta OK. Tar samma bonde, efter plöjningen, fram en metalldetektor och går över sina åkrar är han/hon en brottsling.

Metalldetektering är en separat fråga. Jag tror inte att någon tycker att det är bättre att låta föremål plöjas sönder än att de letas upp av metalldetektering. Däremot så bedömer olika personer risken att kända, ostörda fornlämningar ska plundras om fler människor är ute och detekterar som olika stor. De som är emot en lösare metalldetekteringslag är rädda att plundringen av orörda fornlämningar kommer öka. Det betyder inte att de har rätt i det, men i sak är den frågan inte sammankopplad med jordbrukets (för att inte tala om skogsbrukets) påverkan på fornlämningsbeståndet.

Detta är inte en tung invändning. Det borde vara lättare att övervaka färre skyddade fornminnen än att både övervaka dessa samt upplöjda åkrar.

Thomas I