Der er ikke 4 sogne på Bornholm, men 18 sogne.
Fanns det 18 socknar på Bornholm ca 1050?
At en tingbeslutning skulle beslutte kristendom er der ikke belæg for.
Bornholm styrdes av en självständig kung vid tiden för konverteringen, vad jag minns. Jag tog för givet att kungen inte kunde besluta över menighetens huvud i ett sådant fall.
I Sverige kan det ju finns ett samband mellan fynden av enkolpions och vissa händelser.
Vad gäller Öland och Möre (smålandskusten vid kalmarsund samt troligen nuv östra härad i Blekinge som del av dåvarande Möre) så utsattes de ju för korståg ca 1122. Detta tyder på att det fanns en oliktänkande kristendom i regionen jämfört med Romersk Katolicismens officiella version. Här fanns även sätet för "birca" stift och man hittar alltså ett enkolpion på ett ställe och på ett annat ställe har jag för mig man hittat en biskopskräkla. Typen av kristendom kan ha varit Ortodox, men lika väl Irisk eller (gammel-) Engelsk kristendom. De nämnda var mycket aktivare vad gäller långsiktig mission riktad till "gräsrötterna" än Romersk Katolikerna, som riktade sig till eliterna och inte var främmande för att tvinga på befolkningar sin version av kristendom med våld.
Vad gäller det stora fyndet, så hittades det i Gamla Uppsala. Här sades ju av Hamburg-Bremens företrädare härska de mest fasansfulla "hedniska" seder och bruk. De texter som är bevarade uttrycker sig på sitt sätt som en varning för (Västeuropas) bildade eliter att nedlåta sig till att ha kontakter eller umgås med sådana förfärliga människor. Flera forskare har menat att begreppet "hedning" i särskilt Hamburg-Bremens tappning eg avser oliktänkande kristna. Dessa oliktänkande var farligare för Romersk Katolicismen än de många "icke kristna", som säkert också fanns kvar. Icke kristna betraktades inte som något hot av Romersk Katolska rättroende, bara en tillfällig störning, i motsats till de oliktänkande. Uppsalakittet kan alltså vara nedlagt i samband med att Romersk Katolska kyrkan i praktiken tog över ett stift upprätthållet av oliktänkande med säte i (Gamla) Uppsala. Det finns många tecken som tyder på att den av Romersk Katolska kyrkan tillsatte biskopen i (Gamla) Uppsala under åtskilliga år fick hålla till i Sigtuna (ibland ser man Sigtuna Stift i hanlingar, men avsikten var Uppsala). I nästa skede etablerar sig Romersk Katolska kyrkan i Östra Aros (området runt nuv Uppsala domkyrka) med Uppsala Stift, parallellt i så fall med ett oliktänkande stift i Uppsala d v s något slags kompromiss. Man anlägger antagligen Trefaldighetskyrkan som domkyrka, först i trä, och sedan i sten/tegel. Det finns också tankar om att det s k gudahovet var beläget inom området där kyrkorna och slottet idag står, bl a med "lunden" i sluttningen, men i så fall har befolkningen övergått helt i kristendomen vid tiden. (Gamla) Uppsala skulle då vara ett kungligt gods (maktcentra) med ett stadssamhälle (som f n grävs fram) uppbyggt kring den kungliga maktens säte OCH sätet för en biskop. Så småningom, under 1200-talet bränns (Gamla) Uppsala kyrka, kanske under någon religiös konflikt, och de oliktänkandes stift läggs ned, vilket Romersk Katolöska kyrkan sin vana trogen döljer med vilseledande omnämnaden i historiska handlingar. Vi har alltså än idag svårt att tränga genom rökridåerna. Processen avslutas med att Romersk Katolska kyrkan flyttar namnet "Uppsala" till Östra Aros och Gamla Uppsala uppstår, först i folkmun och senare accepterat av makten. Uppsalafyndet bör alltså nedlagts i samband med att Uppsala stift (oliktänkande) läggs ned under 1200-talet. Tyvärr finns ingen möjlighet att datera nedläggningen, då fyndet gjordes för långt tillbaka. Det är också nu bygget av vad som skall bli Uppsala domkyrka startar.
