På början av 1000-taletproduceras silvermynt ikring Mälardalen - vid ett kungasäte som kallas "Zith" eller "Zit" - där en "Olvf Rex" råder över "Zven".
http://images.staticjw.com/gor/2089/keder.jpgSenare fick Olof Skottkonungs kristna son, Anund Jakob, också slå egna silvermynt. På så sätt introduceras det kristna handelsmonopol till Sverige och hennes handelspartner i norrväst och öst.
Anund blev alltså överste för den kristna rörelsen i landet, medan hans äldre broder Emund - enligt Adam och Snorre - stödde och stöddes av dom landskap som vägrade uppge sina gamla traditioner och lagar om handel och högtider. Därmed skiljs landet politisk, mellan romersk-katolska i syd-väst och hedningar jämte grekisk-ortodoxa i norr-ost.
När Olof får lämna dom hedna guldbleck och medaljonger - och slå katolska mynt - vitnar det inte bara om ett personligt trosskifte, men om ett kommersiellt och kulturellt lagskifte som gällde HELA landet. Kung Olof var alltså INTE kung för Ingenting. Här fanns ett "Svea-rike", givetvis - varför skulle man annars bry sej bara om Olof och Anund?! Skall dessa mynt ha mening och makt måste deras existens vila på en centralt organiserad, kulturell och politisk makt. Annars är ju mynt i sej meningslösa.
Olof Skottkonungs mynt får m.a.o. sin makt från ett redan existerande makt- och kulturcentrum. I källorna omtalas ett kungasäte och en tron han ärvt efter sin fader - kung Erik.
http://images.staticjw.com/gor/2089/keder.jpgFler mynt från medelåldern:
http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/s27viking/10saga3.htmNär dom första kristna myntmästare anländer kallas detta kungasäte för "Zitun" - och befolkningen för "Sven". När man sen hittar en stöpform efter dessa myntar i dagens Sigtuna kan det vara frestande att dra den konklusion att "svenskarna" hade ett "kungahus" i det "Sigtuna" där man hittat myntformen.
Sen kan man ju titta på det tidigare myntflödet till och från Sverige, där man nu hittat drygt 90.000 silvermynt från vikingatida handel. Analysen från ett gammalt fynd från Gotland beskriver förövrigt rätt väl det klara politiska skifte som försiggår under 1000-talet, då den mycket gynnsamma handeln med Asien fullständigt upphör - och ersätts med en mycket spartansk handel med dom kristna furstarna i Väst-Europa.
http://fornvannen.se/pdf/1910talet/1915_053_kompr.pdf