Boreas, jag tycker att var och en tillför de deatljer han finner intressanta i sammanhanget, en sorts brainstorm alltså, i efterhand kanslke vi skall sortera bort en del om källor saknas eller är tvivelaktiga.
Jag föreslår alltså att vi tillåter en närmare koll på dom källor som finns. En av dom är Sagan om Håkon Gode, där brytningen mellan "forn säd" och "den nya säd" beskrivs ganska klart.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,1152.msg17321.html#msg17321Asbjörn av Medalshus skiljer alltså kart mellan "Brännåldern" och "Högåldern". Under "högåldern" gjordes alltså större monument (högar) över speciella personer och/eller deras livsöde. Landets större gravhögar tyder ju även på att här "regionala organisationer" när dom skulle resas. I stort bekräftar arkeologin vad käll-texterna redan beskrivit.
Man får kanske också beakta att man även under "högåldern" fortfarande kremerade den större andel av alla döda. Vårdträd, Domarringar och Skeppssättningar er också samtida varianter med gravhögarna. Traditionen att bränna sina döda är alltså tydlig i såväl texter som fynd. Arkeologin kan numer berätta att också brandgravar är mycket gamla. Troligen är dom från stenåldern.
Livsfilosofin som följde denna gravrit - var alltså en grundläggande del av den kulturella "identitet" som följer gamla, genuina och/eller historiskt verifierbara
berättar-traditioner. Man får alltså beakta möjligheten för att dom ändringar som kan spåras i gravskicket inte representerar större filosofiska (eller ideologiska) ändringar, då häller politiska. Uppkomsten och spridningen av Treuddgravarna är ju redan diskuterad inom sådana ramar.
Dom kulturer som etablerade sej ikring Östersjön - efter istiden - visar alla täcken på en hög grad av geografisk, topografisk och klimatisk medvetenhet. Det tyder på en tankekultur byggt på naturkunskap, socialkunskap och realism - häller än på tro, hopp, kärlek och mirakler. Att dom sen flyttat sej i mellan och bytt både kvarts och koppar vet vi ju, men det finns inga större immigrationer - typ "migrationsvåg" - som skulle landat i Fenno-Skandia sen dess.
Man kan alltså uppfatta ändringen från "forn säd" till "den nya tid" till den första stora, ideologiska ändring i Skandinavien - när antikens vetenskapsideal byttes mot tron på det övernaturliga.
Vikingatiden representerar i så fall slutfasen på ett gammalt, hednisk samhälle med rötter i bondestenåldern, möjligen tidigare. Genom en större del av denna tid hade även dessa samhällen en klass av "ämbetsmän och -kvinnor" - som inom ätter och familjer haft till uppgift att tillvarata och förmedla historien om forntiden och folkets ursprung - genom långa ramsor och invecklade historier. "Historien om oss" är ju nödvändig mär man vill dana eller utveckla en identitet - som kulturtradition och folk. Sen ser vi hur basen av deras livsvärden blivit förankrade i symboler från sten- och bronsålder - som under järnåldern supleras med sägen, rim och ramsor, vars ekon fortfarande finns.
Det är därför nödvändigt att skilja mellan dom historiskt baserade myter, legender och sägen om "Asa-folket" på den ena sidan - och myten om en omnipotens och världshärskare som inom religionerna beskrivs som "Gud" - på den andra. Skillnaden blir ungefär som mellan "kunskap" vs. "tro" - vilket framtvingar frågan om vilka premisser en bör lägga för diskurs och diskussion...