Det tidliga 1900-talets filologer gjorde en utmärkt insats – men det är numer ingen hemlighet att deras etymologer har klara svagheter när det gäller tolkning av kulturella begrepp från den hedna antiken - inte minst den nordiska. Tolkningarna av gamla ord och glömda begrepp utgår gärna från 180-talets historiker – och deras semantiska tolkningar av mytologier, sagor och legender – vilka stod på rätt ny och orönt grund for 100 år sen. Däfrör ser man ibland rena cirkel-agrument när filologerna sen söker förklara ord och uttryck – typ: ”Vikingar plundrade som pirater, alltså betyder viking pirat”. Eller: ”Völvan uppträder med stav, alltså betyder völva stavbärerska”.
Svagheten är givetis att titeln ”stavbärerska” inte finns i en ursprunglig täxt – och att alternativa tolkningar inte utrönas. Den språkliga teorin baseras därmed på en historisk teori – även om den senare är en ”omförenad uppfattning”. Sen ser man att senare historiker kan använda den etymologiska tolkningen kritiklöst - som ett faktisk grundlag för tolkningar av filologisk eller arkeologiska tolkningar. Suck.
Innan du refererfar den gamla ordboken bör du alltså ta en rejäl och kritisk blick på Hellquists förklaringar – och detaljer. Som du ser har han även en genomgående modifikation av sina 'uppgifter'. Bara i den lilla pasus du citerade sist (först här ovan) används hypotetiska ansatser som; "ungefär det samma som", "i överförd betydelse", "besläktat", "ungefär", "säkerligen", "vartill väl ... hör". Här finns alltså TYDLIGA element av spekulation.
Du kan ju jämföra med wiktionry's behandling av ordet 'val' - och kanske se att här ännu finns något arbete kvar innan betydelsen av orden 'Vòlv'/'Volu'/'Vala' hittar sin riktiga betydelse.
http://en.wiktionary.org/wiki/valhttp://de-en.dict.cc/?s=wall+
Hellquists tolkning av ordet volv/völva bygger alltså - substansiellt - på äldre utläggningar av uppgifterna i Erik Raudes Saga. När man sen vet att Volvan också besökte Island - och troligen Färöarna - är tolkningen av ordstammen 'volv', som ett synonym till volv-o och e-volv ('rullande', 'kringgående) - och det sexuella aspekt i begreppet 'vulva' - lika sanolikt som något annat. Vólva/Völva/Volva kan alltså betyda "kvinnlig, ikring-resande berättare" helt enkelt. Dom finns det gott om traditioner för i folkloren också - från dom senare sekler,jmfr Heide (ovan). Jag undrar varför du inte kan diskutera det alternativet - på lika fot...?
Att dom ikring-resande volvorna äventuelt bar på vandringsstavar - som fårhärdar och andra vandringsmän - är väl knappt en märkvärdighet. Völvans stav får alltså ha andra aspekt. Till exempel kan det vara ett symbol på hennes kunnskap och värdighet – som kunskapsbärare. Sen kan man ju läsa om diverse sexuella aspekt som knyts till kvinnliga
dignitärer i den hedna kulturen, som völvor, nornor och disor – när dom deltar i sejd, gand eller blot.. Där finns det ju också 'stavar' - som man numer vet. Att detta 'instrument' sen kan göras av olika råmaterial är sen en annan skiva. Men så länge du använder uttrycket ”sejd-stavar” så har kvinnors gemensamma blottande - typ disa-blòt, ”där inga män hade tillträde” – tydligt sexuella aspekter.
I sagan om Olavs resa på Helgland har man alltså använt en hästlem som exempel på den sexuella frihet som rådde - och den rituella uppmärksamhet den fick - innan dom nya, romerska dogmen trädde i kraft - också i Skandinavien. Inget mystisk med det häller - bara
nakna sanningar...
http://no.wikipedia.org/wiki/FallosTotten om Volse beskriver ändock hur kvinnorna i den forna säd såg på den livgivande fallosen som ett ’heligt organ’ – vid sidan av att vara ett ’sexuellt hjälpmedel’. Här ligger också en länk till Olav den Heliges saga:
http://no.wikipedia.org/wiki/Volset%C3%A5tten