Var Beowulf ättling till hemvändare med spetskompetens?

[Kylarvende]

Hej!

Skall Beowulf ses i ett större sammanhang? Som ättling till en av många hemvändare, men med spetskompetens? Hemvändare behandlas bl a Marty:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php?topic=4737.20

Marty: ”Ett stort fokus har varit på Herulerna men deras rörelser är nog bara ett exempel av ett otaliga liknande som inte nedtecknats. Liknande hemvändare byggde antagligen Eketorp på Öland eller var bakom denar-införseln till Gotland.”

Kollar man på vad Beowulf tillhör för ena så får man kanske en fingervisning:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Beowulf


” Wägmundingarna var således en gren av Ynglingaätten, och eftersom också Beowulfs far Ecgtheow var en Wägmunding, så innebär det att även Beowulf var av Ynglingaätten.”

Hade man varit nere och tampats på kontinenten i generationer så var det viktigt att kunna hitta vägen hem. Det var inte säkert att ngn hade ett minne av vägen hem. Rent av hade personerna med den kännedomen strukit med i ngt slag. Rekryteringen av nya tappra krigare underlättades nog om det fanns hopp om att komma hem.  Möjligen skall vi se den gren Beowulf tillhörde som de som skulle hitta vägen hem: ”Wägmundig”. Wägmunding kan givetvis ges många förklaringar. Men om så är fallet kunde man inte sätta dessa i främsta ledet vid drabbningar. Wägmundingarna stod säkerligen högt i kurs så länge folk behövdes nere på kontinenten. Men vilken status fick dessa därefter? Vilka intriger utspelade sig sedan på hemmaplan? Ansågs man som Wägmunding som en som fegade ur? Som en som inte hade rätt till del i allt det guld som släpats hem? Var Ecgtheows månne falnande lycka typisk för hans gelikar? Hur var det att vara ättling till en som fegade ur? Vilken revanschlusta måste inte ha börjat spira i den unge Beowulf? Här det här man finner glöden hos Ecgtheows son: ”Beowulf rising”?

[Kylarvende]

Hej igen!

Det är intressant att notera Wiglafs epitet nedan:

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Beowulf_characters

Wægmundings - a Swedish clan to which belonged Beowulf, Ecgþeow and Wiglaf. Wiglaf is called "the last of the Wægmundings".

Det kan givetvis ges många betydelser. Men kan det vara så att kompetensen som vägvisare hem nu var överflödig?
Fri lejd hem genom fiendeland var naturligtvis viktig. Det är rimligt att anta att i Wägmundingens roll ingick att ha goda kontakter med diverse folk vars områden man skulle passera igenom på vägen hem. Man ville ju inte uppfattas som fiende, eller för den skull bli av med alla ”godsaker” man hade med sig på vägen hem.

Ett sådant nätverk var naturligtvis nyttigt. Här hade man möjligen även reträttposter om det skulle bli svårt på hemmafronten vid hemkomsten.

[Sindre]

Om man lägger fram en hypotes, så kan det vara bra att ha den för sig, och inte omringa den med ytterligare hypoteser vilket grumlar vattnet. Förklaringen på släktnamnet Wägmunding kan vara en nog så komplicerad fråga utan att man lägger till social och politisk problematik kring det.

[Kylarvende]

Sindre!

Det ligger ngt i vad du säger. Utan att gräva på djupet har jag Googlat runt lite:

http://dictionary.sensagent.com/munding/da-da/

munding (n.)
åbning, indgang


http://www.surnameanalysis.com/analysis/Munding/

Intensity of feature:  Masculine


Skall man här se ngn manlig med kännedom om öppning och ingång?

[stakodder]

Ja, kanske Beowulf var en ättling till de heruler som förlorade mot langobarderna nere på kontinenten ca år 500?Vägmund kan ha varit en av dessa. Om de återvandrade herulerna hamnade i Götaland, Värmland, eller Norge är svårt att säga, men jag tycker att Norgespåret - både vad gäller herulernas ursprung och deras slutstation - borde undersökas närmare. Vi har erilar-inskrifter, vi har erling-namn. Vi har Beowulfs simfärd till "Finna land" (Nordnorge?). Medtävlaren brondingen Brecas hemland Headoreamas (Romsdalen eller förlängningen GudBRANDSdalen?). Samt likheterna mellan Beowulf och norrmannen Bodvar Bjarke. Efterleden bjarke sägs hänsyfta på björn, men kan det inte lika väl hänsyfta på björk, eftersom han gjorde sin svärdslida av björkträ enligt sagan? Det finns exempel på svärdsslidor omvirade med björknäver i Norge.

Åter till Vägmund: man borde dessutom fundera på om de skånska ortnamnen Vemmerlöv har något med denne Vägmund (Vämund-lev?) att göra och Beowulfs eventuella egna slutstation i det danska riket under Rolf Krake.

Kanske mycket på en gång, men intressant.....

[Kylarvende]

Starkodder m fl!

Heruler i all ära, men de torde inte ha varit ensamma. Man kan nog vara överens om att ”munding” enligt mitt närmast föregående inlägg är rimligt. Vad skall man då tro om Wägmunding?
Skall man tro på Wikipedia?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Beowulf


”Enligt dikten skall han ha varit son till Ecgtheow, en landsflyktig krigare av sveaätten Waegmundings (av namnet Wägmund, vägbeskyddare).”

Eller skall man tro på sajten nedan?
 
http://www.hiveworkshop.com/forums/archive/index.php/t-206976.html
”a son of the warrior of the Norse clan Waegmundings (from the name " Wägmund" meaning "Guardian of the Road" ) of the Swedes and of the”

Starkodder du skrev ngt som liknar detta: Eller skall man tro på det snarlika Weamund enligt nedanst sajt?
http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/visa/W%E4mund

”Troligtvis av danskt ursprung. Den svenska varianten härstammar från namnet på en dansk småkung. Hans gravplats består av de tre Waemundshögarna som är belägna i Vemmenhögs härad.
Kan vara en variation av det gammal engelska namnet Wymond som är uppbyggt av orden wig "strid" och mund "beskyddare".”

Vad skall man tro om Wymond som nämns ovan? Kan man sätta sin tillit till bäbisnamnsajten nedan (inte idealisk ur källkritisk synpunkt, men ändå)?

http://www.babynamespedia.com/meaning/Wymond

“boy name Wymond is pronounced WAYMahND †. Wymond's language of origin is English. The meaning of the name is 'a defender during battle'. Variation transcriptions of Wymond include Wimond, Wimonde, Wimund, Wimunde, Wymonde, Wymund, and Wymunde.”

Man tycker sig ana en manlig gestalt med vägkännedom. Inte nödvändigtvis krigisk, utan snarare med försvarande el beskyddande funktion.

[stakodder]

Jag kan inte uttala mig om Vägmunds ursprung, men varför är namnet knutet till Svearna? Kan bara nämna att ett annat mund-namn finns i herul/erilar-sammanhang: Agilmund.

[Boreas]

Jag har tidigare beskrivit Wägmund/Wemund/Vemund som ett primärt gotisk/götisk namn, med förbindelse till dom s.k 'alverna/älvgrimmarna' efter Göta älv och norra sidan Vän-ern - precis som Beowulf själv. Namn som Vän-ern/Ven-del/Ven-der pekar också å en 'finsk-baltisk förbindelse. 

När det heter att "Ec war med Wenlum" - så är Beowulf i "Wendernes" rike - fast inte som hemfödd, men som vän och gäst. Det är f.ö. från dessa Vender (Vender, Kvener och Kylvingar) att Beowulfs "wernum" - alltså "väringarna" (dom värjande) kom. 'Wicingum' hörde till på västra sidan Östersjön och rekryterades - till deras huvudsäte på Själland - från götar, svear, danskar och norrmän. Att en kven/finne/vender kunde bli med som 'viking' vet vi från sagorna efter Olav Tryggvasson och Harald Hardråde. Under tiden kunde götar och norrmän kunde gå via vendiska furstar, Novgorod och Kiev - till 'väringstjäst' i Kiev, eller hos Kievs allierade, kejsaren i Istanbul.

Med namnet Weg-mund/We-mund/Ve-mund anknyts till det heliga Viet/Veet. Ve-mund blir då en rätt ärorik titel att få, redan som dopgåva. Frågan är om 'Vi' - i betydelsen 'helgad' och 'vi-gad' - har att göra med.dom "Vig-mannos" som beskrivs hos Widukind, "Askomannos" hos Adam och "wikingum" hos Beowulf. I såfall skulle vik- vara en palatisering av vig- och 'Vik-ing' betyda 'vigd', som i 'heligad'.  Adams "Ascomannos" implicerar dessutom den heliga asken, Yggdrasil, som det princip man är vigd efter - som soldat och värn för folk och land...

 

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4737.msg40469.html#msg40469

[Kylarvende]

Stakodder & Boreas!

Till att börja med ursäkta Stakodder för felstavningen i mitt tidigare inlägg.

Spontant tycker jag att man kan hålla frågan öppen om vilket folkslag el dyl Beowulf tillhörde. Det blir nog lätt laddat om man går in på det. Som boende i Göteborg och med föräldrarnas sommarstuga på Tjörn kan jag dock inte vara helt opartisk.

Hursomhelst, Boreas, jag kollade på inlägget du tipsade om, intressant. Vidare borde naturligtvis anhopningen av romerska mynt på Tjörn säga oss ngt. De kan ju ha hamnat där av flera skäl. Var det t ex via jobb på kontinenten, el via tjörnbor som tjänstgjorde vid Hadrianus mur? I det senare fallet inställer sig spontant frågan vad wägmundingens kompis  till sjöss kallades? Här bör man kanske avgränsa sig lite, men hade man möjligen behov av att göra skillnad mellan en munding till wägs och en sådan till sjöss?

[stakodder]

(Tyvärr skrev jag fel vid registrering, därav Sta(r)kodder   ...)

Bara för att Beowulf kallas för Gaut, behöver han inte varit född sådan. Dessutom har aldrig Weder-namnet på hans grupp förklarats. Norskt? Det finns flera luckor i Beowulf-kvädet, bl a en märklig femtioårig lucka innan drakstriden, därför är det intressant att fylla på med andra "sagor" t ex Hrolf  Krakes saga och Didrikssagan. Vi har t ex Hredling i Beowulf och Hring gällande Bodvar. Samband? Jag tror säkert Hygelak var Göt med säte vid älven, men håller för möjligt att Beowulf var Herul. Danmark- och Norgespåret bör undersökas mer och man bör inte låsa fast sig vid älven.

Jag tror inte namnet Vägmund har något med väg att göra.

[Kylarvende]

Stakodder!

Jag har inte lyckats ta mig igenom Tolkiens Ringen-böcker el Simarillon. Gillis bonde från Ham piggar dock upp, liksom hans analys av Beowulfkvädet. Som J.R.R. påpekar kan glappet i kvädet helt enkelt bero på att händelserna var allmänt kända och inte behövde upprepas. De källor du anger är därför mkt intressanta. Det ngt förvirrande att Beowulf simmade med finnar kan möjligen ses som att folk bodde på andra ställen då. Det kan även ses som en del i Wägmundingens nätverk. Dök det upp eftersläntrare från kontinenten så fick man så vackert fylla sin funktion. Rent av var det viktigt att framhäva sådana kontakter så länge som möjligt.

[stakodder]

Jag tror faktiskt att det Finna land som avses var det aktuella Finna land i norra Norge. Det är en av flera länkar mellan Beowulf och Bodvar Bjarke. Men man ska heller inte glömma skillnader, t ex var de båda hjältarna växte upp. Men vad gjorde Beowulf i så fall i Norge om han bodde i Götaland? Släktkalas?

Sen har vi då Bitterwulf, som också tagits upp i ett annat forum.

[Kylarvende]

Hej igen!
Stakodder det kan ligga mycket i vad du säger. Jag kan mkt väl tänka mig Beowulf/Bitterwulf/Bodvar som herul. Men låt mig ändå leka lite med andra, kanske kompletterande, tankar. Möjligen kan det dyka upp ngn ide’.

Wägmundingens kompis (el snarare föregångare) till sjöss kallades kanske lots redan på den tiden? Eller kanske havsgöte eller vädergöte? Skulle Beowulf hitta en motsvarande roll som sin far var tiden kanske passe’ att tala om wägmunding? Wägmundingens roll var kanske överspelad. Möjligen var Beowulf just bitter till att börja med, innan han kom på bättre tankar.

Det är frestande att ikläda sig rollen som wägmundingens kompis till sjöss. Romarnas otaliga försök att erövra Caledonien (Skottland) gör att sådana resor kan ha skett mellan Caledonien och t ex Tjörn. Soldater kan ha värvats från bl a Tjörn. Sådana ärofulla resor torde ha funnits, om så inte i mannaminne vid Beowulfs tid, så åtminstone i spännande historier. Men finns det utöver mynt några belägg för ngt sådant?

http://www.bohusgillet.se/Nylander2.htm

”Fiskaren omtalade dessutom, att det fanns en stor mängd liknande stenar på fyndplatsen, som var en liten ö vid namn Tärneskär norr om Grönskären i Tjörns skärgård.
Ivar Wallerius hade emellertid goda kontakter inom den geologiska sakkunskapen och genom dessa fick han veta att det rörde sig om en kalksten, som var påverkad av en liten havssvamp, som heter vioa.”
”De gamla romarna kände till konsten att barlasta sina fartyg. Den romerska flottan byggde huvuddelen av sina fartyg vid de skogrika kusterna av Adriatiska Havet. Man kan antaga, att de tog stenen till barlast på byggplatsen. Det är en god ide att använda kalksten som barlast ty den motverkar försurningen av skeppets slagvatten. Kalksten från Adriatiska Havet är påverkad av vioasvamp. Kan då ett romerskt skepp av ansenlig storlek ha förirrat sig hit upp till våra trakter?”

Om jag nu lägger ut från Caledonien gäller det att klara sig från pirater (pikter?) vid kusten. Man sågs nog som en medlöpare till romarna. Hotande grynnor och skär ej att förglömma. Vid Sörlandet i Norge kunde även styggingar lurpassa liksom vid Skagen. När man närmar sig svenska kusten var kanske Käringön ett bakhåll. Sedan kommer återigen problemen med grynnor och skär. Har man väl klarat sig förbi Slubbersholmen så väntar bekymmer.  Jag har själv styrt in mot Stigfjordens mynning och med viss nervositet försökt hitta enslinjerna. Stora hällar kommer fram i dyningen. Grönskären till styrbord är lovande. Men kanske lurpassande Orustbor i Mollösund inte lika lovande. Skälva mynningen (mynningarna) torde även på Beowulfs tid ha ingivit respekt. Styrbords mynning var nog säkrast på den tiden, men troligen även då smalast. Den toppiga lilla ön (glömt namnet) till babord måste ha varit en styggelse till grund på Beowulfs tid. Även grynnorna vid Halsbäck måste ha inneburit svårigheter. Tar man sig sedan vidare in i Stigfjorden så är det frestande att ta styrbord vid Björnshuvudet (fanns nog mkt spännande inne i den viken). Och det var nog här en del havsgötar och vädergötar tog styrbord. Men jag fortsätter mot Rånäs. Och lägger till i Apelgårds kile.

[stakodder]

Ja, väl inte omöjligt om det strandade romare på västkusten? Har förresten inte Tjörnborna lite Feniciskt blod i sig?

[mof]

Det finns flera olika spekulationer om det där. Kanske kommer vi i en framtid få reda på hur det ligger till.

Min far är från Gullholmen och ser ut som en pepparkakegubbe På samma vis är det med flera andra i släkten på hans sida. Traditionen inom familjen handlade om förlista spanjorer.

Nu ligger ju Gullholmen utanför Orust och inte utanför Tjörn, så det säger ju väldigt lite. Själv skulle jag gissa på att man kan finna lite av samma fenomen vid var och varannan kust. Folket som bor där har haft kontakter med fjärran land, och så har det blivit som det har blivit. Så jag tror att det är näst intill omöjligt att bara finna en enda orsak till befolkningens utseende.

Det är förövrigt en tilltalande blandning, åtminstone på pappas sida Man kan få vissa individer med blåsvart hår, rik hudfärg och blå ögon.

[stakodder]

Ja, har glömt var jag läste om fenicierna. Om spanjorer har förlist kan även tidigare resenärer gjort det. Och västkusten utgör ett bra läge, runda Skagen och så rakt på...

Tillbaks till Beowulf: det hade varit intressant att få reda på mer om just centralorter i Ranrike. Var bodde hövdingen egentligen? Har läst om Sköllungahögar vid Ljungskile, var det där de begravdes? Namnet ger ju associationer.

[Kylarvende]

Mof & Stakodder!

Ja, det har nog satts fart på genbanken i åtskilliga tider längs de flesta kuster. Mof, grannen på Tjörn berättade om att spanska armadans försök att erövra England inte blev så lyckat delvis pga av att en orkan fördrev delar av armadan ända upp längs svenska kusten. Kan möjligen ge en fingervisning. En seglarkompis från England berättade att man gjort DNA test på besättningarnas kvarlevor. Dvs i England på fartyg förlista där ca 100 år efter armadans debacle. Det fanns en betydande spansk komponent, och engelska efternamn liknande spanska t  ex  Pascoe vs Pascal kan möjligen vittna om ngt sådant. Mof, om du släktforskar kan du kanske hittade ngt liknande. Kyrkbokföringen startade 1660-1680 i Sverige så det finns ju ett beklagligt glapp på sissådär 100 år. Har ens släkt jobbat inom järnhanteringen kan man hitta brukslängder som är ca 50 år äldre. Roteringslängder (listor för vapenföra män) kan möjligen vara ngt i ditt fall, sträcker sig kanske ytterligare 50 år bakåt. Osäker dock på vilket land Gullholmen tillhörde vid den tiden. Jag kan inte styrka min påståenden med några referenser el sajter, tyvärr. Lite fynd via Google dock:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Spanska_armadan

http://en.wikipedia.org/wiki/Pasqual


Stakodder, jag googlade runt lite ang Fenicier och Tjörn. Bärnsten längs svenska sydkusten (åtminstone med koppling till Mykene), och möjligen slavhandel längs västkusten. Men dessa ämnen tycker jag är så intressanta att de värda egna trådar, med referenser och sökvägar till sajter. Men åter till Beowulf som Stakodder skrev. Jag kollar upp Ljungskilespåret mm och återkommer.

[stakodder]

Kan bara nämna att jag hittat namnet Sköllungahögar i boken "En saga om Dan" av Gösta Bäckström.

[Kylarvende]

Hej!

Ja, vad skall man tro om Sköllunga el Sköldunga och koppling till Beowulf. Vet inte om det är rätt Sköllunga,
då jag inte hittade ngt om högar, men ändå:

http://vikarvet.se/arsbocker/ocr/Vikarvet_arsbok_2002-2003_OCR.pdf

”Sköldunga i Ucklums socken synes redan 1573 ha tillhört Henrik Krummedige”

”Om detta Sköldunga vet man, att riddaren Olaff Nielsson den 13/2 1448
köpte 6 öresbol i gården av Tholf Germundsson och hans hustru Cecilia (Dipl.
Norveg. X:194). Gården hade alltså redan tidigare helt eller delvis innehafts
av frälsemän.”

Gården verkar alltså ha legat bra till hos frälset och av referenserna ser man att Norge är inblandat.

[Kylarvende]

Hej!
Skall det vara så svårt att hitta en datering av romerska mynt el brakteater funna på Tjörn? Ang Beowulf och vinddrivna (här till Island) kan dock nedanst vara intressant.

http://fornvannen.siteseeker.se/?q=tj%F6rn+romerska+mynt&t=simple&ls=2&d=0&d1=01&d2=1&d3=2000&d4=09&d5=04&d6=2012&s=0&so=1&h=0&hn=10&hd=1&i=sv&kurl=http%3A%2F%2Ffornvannen.se%2Fpdf%2F1950talet%2F1957_litt.pdf&ksamewnd=0&knum=3&p=kwic&b=1&c=0&cc[]=126&t=s&l=0&ll=-2&f=0&ff=0&charset=ISO-8859-1&ua=50e393fd0ecb81d58bd19004e57f867f

”Om betydligt tidigare besökare vittna enligt Eldjårn tre romerska m y n t
från tiden 270—305 e. Kr. De tre m y n t e n , som ä r o s.k. a n t o n i n i a n e r , ha
påträffats på Östlandet. A n m ä r k n i n g s v ä r t är, a t t inga sädana m y n t ä r o
kända från Norge och Sverige, ett f ö r h å l l a n d e som gör det osannolikt, att
någon av l a i i d n å m s m ä n n e n h a r haft dem med sig. Vem skulle komma pä
den idén att taga 000 år gamla, värdelösa r o m e r s k a m y n t med sig på resan
till I s l a n d ? Eldjårn a n s e r det d ä r e m o t sannolikt, att mynten ha förts till
Island vid en tid, dä dessa m y n t utgjorde betalningsmedel i romerska riket,
samt att de ha k o m m i t från den r o m e r s k a koloni, som läg Island n ä r m a s t ,
från England, som j u vid 200-talets slut var eu verkligt betydande sjömakt.
Att skepp d ä r i f r å n k u n n a ha drivits u p p till Island kan sägas vara antagligt,
men m a n ställer sig ä n d å något a v v a k t a n d e .”

Ja, vad skall man tro? Det måste rimligen finnas senare forskning om sådana mynt. Vidare undrar man om Hårfagres härjningar gjorde att man tog med sig det mesta, även gamla mynt. I så fall börjar undra om Beowulfs ättlingar tvingades iväg till Island? Man noterar bristen på sådana mynt med dateringar 270-305 e Kr, i Norge och Sverige, vid tidpunkten när dokumentet enl ovan publicerades. Men Beowulf (el åtminstone hans pappa) bör rimligtvis haft tillgång till romerska mynt daterade senare än så...