Rent spontant skulle jag vilja koppla ordet a-pa till "förfader", och det är ju rätt intressant, eftersom man än idag på flera ställen i världen betrakta apor och lemurer som förfädersandar och liknande. Det kanske finns en nedärvd kunskap om vårt ursprung? Det kunde i så fall förklara varför Evolutionsteorin tilltalade så många när det begav sig.
P.S. Är en b-pa en plastförälder? ;)D.S.
Det finns två olika former av ordet f¨ro 'fader' - som båda kommer från samma grundform (apa),
Variationen framstår eftersom man väljer börja ordet med en fast (stämt) eller öppen (ostämt) ljud - vilket ger enbart två möjligheter, alltså 1. Pa-pa och 2. Ap-a.
Märkligt nog använder ALLA språk en av dessa två "ljud", som ord begrepp för deras faderliga ursprung. Sen finns ma-ma/am-ma som en klar parallell, fast variationerna ha är något större.
I en språktradition föredras alltså att börja ordet med stämt konsonant - i andra vill man ha öppen vokal. Skillnaden beror på ett grundläggande val av ljud-preferens inom dom olika språktraditioner.
Märkligt nog har alla språk valt en av dessa två varianter när namnet på ursprunget skal uttryckas. Sen får man uppfatta att skrivsätt som Aba, Abba, Adda, Ata, Atta och Atje alla beror på samma Apa, just som Pa-pa kan skrivas Papa, Pata, Pappa och Padre.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mama_and_papaMärkvärdigt nog har alla världens språkgrupper antagit en av dessa två grundleggande ljudformer när pappa skulle få namn och titel. Man kunde man nästan misstänka att dom alla haft
samma apa som förfader...