Vilka fornnordiska gudar finns avbildade?

[Frågvis Amatör]

Beträffande den flygande bronsmannen i Uppåkra finns kanske en viss likhet med denna bild från Gotland?

http://www.guteinfo.com/?id=2509

Här är samma bild men mer detaljerad.

http://www.guteinfo.com/?id=3031

Thomas I

[Piankhy]

Ja det finns väl ett visst släkttycke där. Intressant att skribenten, Bernt Enderborg, tolkar den som en blåsbälg.

[Boreas]

Beträffande den flygande bronsmannen i Uppåkra finns kanske en viss likhet med denna bild från Gotland?

http://www.guteinfo.com/?id=2509

Här är samma bild men mer detaljerad.

http://www.guteinfo.com/?id=3031

Thomas I

Precis.

Likheten med Uppåkra-mannen är direkt relevant. Bildstenarnas berättelser ger även motivet  och därmed symbolfiguren en kosmologisk identitet - tack vare den sällsynta kontext man hittar på Gotlands genuina bildstenar.

Här finns samma örn-ham (figur/identitet/gode) i samma stilart - från östra sidan om Finska viken. Kolla nr. 3 underifrån:
http://www.perm-animal-style.ru/photo/birdmen/

Örnhamen delades tydligen av kvinnliga godar också. Lägg förövrigt märke till att örn, klor ock gripar ofta hör till samma identitet - och ofta associeras till dom heliga ormarna...
http://www.perm-animal-style.ru/photo/goddess/

[Frågvis Amatör]

Mitt inlägg handlade om en bildsökning inspirerad av vad Sindre skrev här tidigare "Frejas Fågelhamn". Hittade bilden med detta uttryck och Volund-myten, som är en tänkbar koppling till Uppåkra-mannen.

Vad jag fokuserade på är de smidda vingarna på bildstenen som påminner om de som finns på Uppåkra-mannen. Dessutom kom Volundmyten fram tidigt som en förklaring när fyndet presenterades under förra året.

Kan vara något så enkelt som ett mode utan koppling till mytologi. En teori är att Uppåkra-mannen har suttit på ett skrin.

Var och en kan dra sina egna slutsatser.

Thomas I

[Jasaw]

Laxormen är Midgårdsormens kvinnliga komplementär och förknippas med 'visdomens vatten'.

Detta är förstås en tolkning obefläckad av kristendomen och 1900-tals forskares egna antagelser antar jag eftersom du verkar så säker på det du påstår?

[Piankhy]

Fågelmannamotivet tycks ha fascinerat nordborna redan under bronsåldern och äldre järnåldern.

Fågelmannen, är en religiös arketyp i den nordeuropeiska yngre bronsålderns (1800 f.Kr. - 500 f.Kr.) och äldre järnålderns (500 f.Kr - 400 e.Kr.) religiösa föreställningsvärld. Frekvensen av avbildningar av en människa i fågelgestalt i det arkeologiska materialet från denna arkeologiska period har fått arkeologer att slutleda att det rör sig om en religiös arketyp. Fågelmannen finns avbildad på en rad hällristningar och arkeologiska föremål, bland annat på en hällristning vid Kallsängen i Kville socken i Bohuslän och på ett föremål ifrån Glasbacka i Ljungby socken i Halland vilket förklarats vara en religiös processionsstav. En teori om Fågelmannen som en religiös arketyp är att det funnits en schamanistisk kult under yngre bronsåldern och äldre järnåldern där en schaman klätt sig i fågeldräkt och fågelmask.

http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5gelmannen

[Piankhy]

Hur är det med gudinnor som Freja, Frigg, Siv, Idun m fl? finns det några bilder som med någorlunda stor sannolikhet föreställer någon av dem?

[Boreas]

Vad med dom olika gallerior som finns på Gotland bildstenar, Aska-figuren, Tissö-figuren, Lejre-figurinen - och dom paralleller jag visade till, ovan...?!

Sen finns ju en och annan parallell på olika runstenar - inte minst den från Sparlösa, där både hanen och svanen, Lokatten/Lejonet och Tor finns utanför ett vie, som finns beskrivet i runraderna på samma sten...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sparl%C3%B6sastenen   

[Piankhy]

Sedan har ju en och annan utländsk gudabild smugit sig hit. Undrar hur dåtidens nordbor uppfattade dem? Omdefinierade de bilden till att passa in på någon nordisk gud, eller var de medvetna om originalbetydelsen?

Här är t ex ett par venusstatyetter, en från Trollhättan och en från gården Rom i Bohuslän:

http://www.finnestorp.se/Images/Post/151/Statyett%20Hjärtum%20500%202009.JPG


http://www.finnestorp.se/Images/Post/151/Statyett%20framsida%20500,%20Kulturlagret.JPG

Under 2009 avsöktes ett område strax utanför Trollhättan av med metalldetektor av en amatörarkeolog. Till att börja med påträffades några muskötkulor och en hästskor. Sedan dök en liten ihålig bronsfigur upp som endast var knappt 6 cm hög. Den har formen av en kvinna som står tätt ihop med benen och som håller båda händerna i bestämda positioner. Hon håller inte något i händerna också hon saknar huvudbonad. Hennes långa hår är utslaget och hänger över hennes båda bröst. Kroppsställning är också väldigt bestämd, såtillvida att vänster arm hålls vinkelrätt under brösten och höger hand över könet. Detta fynd blir ännu mer intressant när det konstateras att ytterligare en liten bronsstatyett är funnen tidigare i Västsverige. Denna hittades på gården Rom i den mellersta delen av Bohuslän. Denna är identisk på alla vis med statyetten från Trollhättan. Även denna var avbruten strax ovanför knähöjd.

Två likadana bronsstatyetter men vem skall hon identifiera? Nu vidtar en intensiv diskussion mellan Martin Skoglund - Lars Lundqvist - & mig. Efter ett par dagars e-post korrespondens står det klart. Hon representerar gudinnan Venus! Just denna gudinna återges med utslaget hår och med vänsterhanden i vinkel under brösten liksom med högerhanden över könet. Även benens position är densamma. Denna gudinna finns bevarad såväl som i form exklusiva marmorstatyetter som enkla lerfiguriner, som alla är daterade till 4-500 talen.

 Men hur & varför har dessa romersktillverkade figuriner hamnat här i vår Västsvenska jord?

http://www.finnestorp.se/aktuellt.aspx

[Boreas]

Vackert!

Fantastiska fynd - hemsidan från Finnestorp är ju en ren gottpåse förmytologiskt intresserade... 

Vem som importerade vad - och varifrån - när det gäller forntidens konstitutioner, byggd på ett pantheon och deras ättegrenar - skal fortfarande vara osagt. Men, parallellen är ju klippklar - och förbindelserna mellan Östersjöns och Medelhavets pantheon går ju tillbaka till bronsåldern. Men visst är det "Venus" - här i interaktion med befruktaren, Mars, tillsv. Baccus, (Bocken), Balder och Lemminkainen.

http://www.greeklandscapes.com/images/athens_museum/DSC00839.jpg

Hos Snorre tillhör hon valkyriorna (mödrarna) och heter Nanna - eller Fröya.
I Kalevalan finns hon som Youtsen (Svanen), bland etruskerna Tusna - "The Swan of Turan".
http://en.wikipedia.org/wiki/Turan_(mythology).

Här står hon i mitten - omgiven av två tärnor (kammarjungfrun), i gallo-romansk tid kallad "Lares" - och den kvinnliga cirkeln av "vattubärande" jungfrun (Laxormen):
 http://en.wikipedia.org/wiki/File:Vettii.jpg
http://en.wikipedia.org/wiki/Lares

I Pompei fanns alltså Venus och hennes jungfrun 'Vetti'. Här med Mars/Baccus och hans svennar/jungkarar på besök - under tillsyn av hennes högsta beskyddare, storjungfrun (mån-drottningen) Nehalinna/Arteone/Fortuna/Frigga:
http://en.wikipedia.org/wiki/House_of_the_Vetti

Modersymbolen (svanen) knyter henne också till Leda:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Leda
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Leda_and_Zeus_(Swan).jpg

I antikens Grekland var det naturligtvis Afrödite - här från Rhodos:
http://no.wikipedia.org/wiki/Fil:Aphrodite_swan_BM_D2.jpg

I den finsk-ugriska och vendiska folkloren är svanen (Youtsen/Joutsen) fortfarande en helig gestalt - med rötter tillbaka till stenålderns hällmålningar och ristningar:
http://fi.wikipedia.org/wiki/Joutsenet_kulttuurissa

I den forn-nordiska mytologin (poetiska Eddan) placeras dom två heliga svanerna vid Yggdrasil, där dom dricker ur Urds brunn, - varifrån hon dyker upp i Völundarkvida - där hon, som Völund, Egil och Slag-finn (Lemminkainen), påstås komma från Finland - och den 'urnordiska' moders-symbolen... 
http://en.wikipedia.org/wiki/Swan_maiden
http://www.norden.org/no/om-samarbeidet/logo-og-svanemerke/svanesymbolet-og-logotypen-norden

[Boreas]

Mytologier och legender mellan Minoer och Hyperboreer :

"Hyperboréerna bodde mitt emot kelternas land under Björnens stjärnbild ovanför Boreas, nordanvinden, därav de hade sitt namn. På sin fjärran ö, som inte är mindre än Sicilien, leva de sitt lyckliga liv i en härlig natur, som ger dem två gånger om året ymniga skördar. Krig och hat känna dessa rättfärdiga människor icke. De bo i det fria, i skogar och lunder, och uppnå en högre ålder än andra dödliga. Då de blivit mätta av livet, göra de själva ett slut därpå. Efter en festlig måltid störta de sig glada från en klippa i havet. De säga, att Leto är född bland dem, och därför ägna de framför allt sin dyrkan åt Letossonen Apollo.

Hyperboréerna äro alla Apollopräster. Åt guden ha de byggt en skön helgedom, ett runt tempel, rikt smyckat med allehanda gåvor. Här ljuder ständigt strängaspel och körsånger till hans ära. Vart nittonde år kommer Apollo i egen person på besök, hälsad med musik, själv dansande och spelande på kitharan varje natt från vårdagjämningen till Plejadernas uppgång. Med guden följa väldiga flockar av svanar från de rifeiska bergen, vilka kretsa omkring templet och stämma in i det festliga ljublet".

(Diodorus Siculus, Historical Library, section 4)

Övcersättning: http://genealogi.casterud.com/uppsats.htm

Leda/Leto:

....and with music the swans, the gods’ own minstrels, left Maionian Paktolos and circled seven times round Delos, and sang over the bed of child-birth, the Mousai’s birds, most musical of all birds that fly. Hence that child in after days strung the lyre with just so many strings--seven strings, since seven times the swans sang over the pangs of birth. No eight time sang they: ere that the child leapt forth and the Nymphai Deliades (of Delos), offspring of an ancient river, sang with far-sounding voice the holy chant of Eileithyia.

And straightway the brazen sky echoed back the far-reaching chant and Hera grudged it not, because Zeus had taken away her anger. In that hour, O Delos, all thy foundations became of gold: with gold thy round lake flowed all day, and golden foliage thy natal olive-tree put forth and with gold flowed coiled Inopos in deep flood.
And thou thyself [Delos] didst take up the child from the golden earth and lay him in thy lap and thou [the baby Apollon] . . . and the child drew the sweet breast."

(Callimachus, Hymn 4 to Delos 51)

http://www.theoi.com/Titan/TitanisLeto.html

Hieros Gamos:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Tityos_Leto_Louvre_G42.jpg

Svanen mellan Svarta och Vita havet - som symbol, legend och kulturarv:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Coat_of_Arms_of_the_Polish-Lithuanian_Commonwealth.svg
http://commons.wikimedia.org/wiki/User:BeatrixBelibaste/Swans

Hyperboréer & Hällristningar

SVENSK TV visades i somras en serie kallad Stenristarna, som behandlade vårt lands forntid, främst bronsålderstiden då de stora mängderna hällristningar gjordes, mestadels i Bohuslän. I programmet uttrycktes förvåning över den rika kultur som dessa ristningar avspeglar. Det var inga enkla vildar som då bebodde dessa trakter, utan ett kulturfolk med likheter med civilisationerna i och runt Medelhavet vid samma tid. Bevis för att de hade kontakter med medelhavsfolken finns också.

Den största gåtan kanske anses vara varför denna kultur plötsligt försvann och lämnade bara arkeologiska spår efter sig. Inget av den synes ha levt vidare i vårt lands befolkning till idag.

http://bibeltemplet.net/405.html

Eller hur?!

[Piankhy]

Sedan har ju en och annan utländsk gudabild smugit sig hit. Undrar hur dåtidens nordbor uppfattade dem? Omdefinierade de bilden till att passa in på någon nordisk gud, eller var de medvetna om originalbetydelsen?

Man kan ju t ex fundera på en figur som Buddhan från Helgö. Hur tolkades den? Visste man vem Buddha var? Hittade man på egna berätttelser om den? Såg man den bara som något exotiskt eller såg man den som en religiös bild?

http://www.upptacksverigeshistoria.se/site_media/pics/ab/thumb/Helgobuddhas.jpg

[Anders Strinnholm]

Venusfigurinerna är inte helt oproblematiska att tolka...
http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2011/04/18/classical-cult-figurines-or-ea/

[Boreas]

För-kristna får dom hursomhelst vara.

Sen ser man ju skålen och det karakteristiska draget med handen som skyddar det nakna skötet - medan den anda skyddar moderlivet - att vi har med en (ung)  brud - alltså (kommande) barnmoder - att göra.

I hellenska skulpturer har Venus/Afrodite ("stammodern") gärna en sandal/skosula i handen. Annars döljer hon gärna ett strå, t.ex. i håret, vilket förmodas representera den stråle (från solen/solgoden/"solens son") som utverkar graviditeten. (Jmfr. sägner om "Solen min far - jorden min mor".)

http://no.wikipedia.org/wiki/Fil:NAMA_Aphrodite_Pan_%26_Eros.jpg

Parallella ideal (godar/'gudar') till Afrodite/Pan och Venus/Baccus (solgoden) fanns ju även i den antika kulturen ikring Östersjön. Här finns fortfarande myterna kvar efter Frej/Freja eller Balder/Nanna i Asgård. I en myt kallas Balders fru Gerd/Gärd ('den skyddande') - i en annan Svanen. En parallell i Sverige, efter Yngve-Frej, er Sven/Svea - medan danskarna har Danp/Dagmar. På andra sidan Bottenhavet finns legenderna efter solgoden/smeden 'Lemminkanen' och svanen/bruden 'Youtsen' - också kallad Pukki/Suometar. Noter gärna namnlikheten Bacchus/Pukki/Puck/Bock.

Afrodite (Leda) från Rhodos - med strået och Svanen:
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/0d/Aphrodite_swan_BM_D2.jpg

Hur vida detta fynd är en import eller inte är m.a.o. knappt möjligt att avgöra, innan man eventuellt får fram en analys av metallen i godset.

PS: Bengt Nordquist har själv tagit reda på saken här:
http://www.finnestorp.se/aktuellt.aspx#post-151

Kul att han kommit till samma konklusion - och hittat ännu bättre bild-exempel. Alltså har han rätt, givetvis...
   
Det här kan alltså innebära att vi - för första gången såvitt jag vet - har en bild av Balders fru, ävt. en (annan) disa. Man får väl bara tacka och bocka. 

[Boreas]

Vill man fördjupa sej i forn-greksika och medeltida framställningar av Venus/Afrodite finns den här otroliga bildsamlingen: http://warburg.sas.ac.uk/vpc/VPC_search/subcats.php?cat_1=5&cat_2=43

En utmärkt översikt över dom forn-grekiska myterna om denna fruktbarhetsgodinna - inkl. bilder -  finns här: 
http://www.theoi.com/Olympios/Aphrodite.html

[Piankhy]

Venusfigurinerna är inte helt oproblematiska att tolka...
http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2011/04/18/classical-cult-figurines-or-ea/

Intressant. Kanske borde man höra med expertis från Storbrittannien eller kontinenten där man har hittat en hel del romerska figuriner.

[Anders Strinnholm]

För-kristna får dom hursomhelst vara.

Hur kan ett par bestick från 16-1700-tal vara det?

[Boreas]

Hur kan ett par bestick från 16-1700-tal vara det?

Det får du väl fråga Martin om. Jag kommenterade inte besticken som han jämförde med - överhuvudtaget.
Vad som framgår av länken er bedömningen av besticket gjort av en detekorist, inte en konsthistoriker eller metallurg: http://unik.detektorklubben.dk/?page_id=526. Inget fel med väl skolade detektorister, men frågan om bestickets figurer är väl fortfarande öppen. Finns där en visshet om bestickets ålder?

Bestickets ornament är tyvärr rätt slitna. Så långt jag ser har dessa gestalter fortfarande kläderna på. I så fall är dom knappast jämförbara med 'venus-figurerna'.

Vad gäller den danska bronsfiguren från samme web-sida är saken något annorlunda. Här är en materiell och stilistisk likhet med dom svenska fynden. Här finns dock en klar skillnad - den danska figuren har händerna vackert knäppt, som i kristen bön.

Här är det frestande att dra fram den ända kvinnoidealen som fick framföras - alltså Maria, vilken fick vara både jungfru och moder. Efter det stora kulturskiftet  ('kristnandet') blev endast denna Maia/Miriam/Marja kvar - som en kombination av dom gamla och vitt populära kvinnoidealen; a)'storjungfrun' (mångodinnan: Juno/Hera/Kybele/Maja/Austara/Frigga) - och b) hennes svägerska, den nya 'bruden' (solgodinnan: Afrodite/Venus/Leto/Youtsen/Freja/Gerd el. Nanna).

I övergången av detta kulturskiftet ser vi ofta den gamla, krönta storjungfrun framstå som en kristen "Madonna" - alltså jungfru - med sitt eget barn, snarare än svägerskans, på armen. Den gamla, mer jordnära kvinnoidealet, reginan (Juno/Frigga) och det gamla modersidealet (Venus/Freja) fick alltså ingen plats i "den nya tid" som nådde Skandinavien under 1000-talet. Men deras grundformer förekom hursomhelst när den gamla hantverkstraditionen skulle utveckla formerna på den nya tids ideal.

Detta sammanfall i form- och symbolspråk ses tydligt i endera tidiga Maria-figurer, bl.a. från stavkyrkorna.      
   

[Piankhy]

På det anglosaxiska Gosforthkorset finns flera intressanta figurer avbildade. En har tolkats som Vidar som kämpar mot Fenrisulven:

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gosforth_Cross_V%C3%AD%C3%B0arr_detail.jpg

En annan kan föreställa Heimdal

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gosforth_Cross_monsters.jpg

Även här syns en figur som tolkats som Loke med Sigyn som tröstar honom:

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gosforth_Cross_Loki_and_Sigyn.jpg

Sedan är ju korset också känt för att visa något som man tror är Tors fiskafänge:

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Gosforth_fishing.jpg

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gosforth-korset

[Boreas]

Detta är förstås en tolkning obefläckad av kristendomen och 1900-tals forskares egna antagelser antar jag eftersom du verkar så säker på det du påstår?

Obefläckad, som i "fortfarande icke ödelagd" - av nämnda dom och fördom. Annars skulle den inte existera, eller hur?