Förmedeltida byar

[Mats Hansson]

Tar upp detta ämne som pendang till tråden om vägarna, eftersom vi kom in på byfrågan där.

Vad jag förstår så har man idag börjat överge tanken på ett järnålderslandskap beståend av spridda ensamgårdar, i alla fall i landets mer välbefolkade delar, som tex Mälardalen.
I tex området runt Uppsala så verkar nästan varenda boplats bestått av flera gårdar samlade i små byar från åtminstone sen förromersk järnålder, och inte var det långt mellan de olika boplatserna heller. Gårdsgravfälten säger samma sak, då de flesta någorlunda välundersökta gravfält verkar innehålla begravningar från fler än en familj.

Sen har vi ju exempel på vad som verkar vara bronsåldersbyar också. Apalle är ju ett bra exempel (som förövrigt har kulturlager som i tjocklek är helt unika för bronsåldersboplatser i norra Europa).

Du kan ha rätt i att man nog gradvis har förskjutit bybildningarna längre tillbaka i tiden på vissa håll. Bilden av ensamgårdar under järnåldern är väl ett arv från Ambrosiani och Hyenstrands sammanställningar efter fornlämningsinventeringarna på 1960-1980, typ. Det har väl ruckats på en del under senare tid i takt med att stora grävprojekt tagit itu med riktigt stora boplatser. Ändå uppvisar t.ex. ett så stort undersökt område som Järvafältet (efter miljonprogrammets undersökningar) i huvudsak små gravfält per enhet, en bild som stöder ensamgårdshypotesen. "Ensam" ska inte här tolkas som isolerad och avskild, utan bara att gården inte bestod av en klunga hushåll. PÅ Järvafältet, och i de flesta kulturbygder låg tvärtom ensamgårdarna ganska tätt, ibland med några hundratal meter från varandra.

Anita Biuw som skrev Norra Spånga-avhandlingen invänder mot bilden av ensamgården i detta område, men kan egentligen bara påvisa att Ärvinge (av ett tiotal gårdar) borde ha varit minst två hushåll, dvs. möjligen en by. Senare har också Hjulsta grävts ut ordentligt och nog påvisat en by där, det var ju enormt många gravar på gravfältet där, även om jag inte läst en rapport från det.

Så jag vet ärligt talat inte var man står i denna fråga idag, betr. yngre järnåldern. Sen en tid tillbaka har ju kulturgeograferna också velat tidigarelägga den reglerade (och förmodat medeltida) bybildningen till yngre järnåldern. Det skulle inte förvåna mig om riktigt tättbebyggda områden, som runt Uppsala, kan påvisas ha haft riktiga gårdsklungor med flera hushåll under denna tid. Här i Västerort i Stockholm tycker jag inte triktigt att det ser ut så.

Går man till äldre järnålder så blir väl bilden något otydligare, i takt med att antal gårdsgravfält minskar. I stensträngsbebyggelser (t.ex. Gotland) har man väl tyckt sig se att fägator ibland tycks förbinda gårdar, men att gårdarna ändå inte ligger så nära att man kan tala om en by (däremot sannolikt ett samarbete kring hägnader m.m.).

Apalle, som du nämnde, är onekligen en by från bronsåldern, men verkar hittills vara något av ett unikum ifråga om storlek från den tiden. Finns väl knappt annars några byar från bronsåldern i Sverige, möjligen Pryssgården i Norrköping. Hittade en utredning om detta här:
http://uppsala.academia.edu/ReidarMagnusson/Papers/450751/Apalle_och_andra_bronsaldersboplatser_i_Malardalen_-_Var_det_byar


/Mats

[AndreasE]

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att bosättningsarkeologin är relativt ny i Sverige. När man grävde Järvafältet  så grävde man bara gravfälten, och inte en enda bosättning. Problemet blir då att eftersom att man gick in med antagandet att järnåldersbebyggelsen framför allt bestod av ensamgårdar, så representerade varje gravfält en gård/enhet. Senare studier på tex gravfältsmaterialet från Lovön och de stora boplatsundersökningar som har utförts de senaste 20 åren har ju dock visat att en boplats bestående av flera ganska tätt liggande gårdar, i andra ord en by, ofta hade flera gravfält inom sina ägor, och att varje sådant gravfält tex kan ha nyttjas av varsin familj i byn. Utan bosplatsundersökningar så är det väldigt svårt att klargöra sådana mönster.

Min poäng var inte att det inte finns ensamgårdar under järnåldern, utan snarare att det inte var det generella mönstret på det sätt som man nog ofta antog för bara några årtionden sen. Bebyggelsestrukturen har säkert varierat stort mellan olika delar av landet och även inom mindre regioner. Men vad som tydligt visats under de senaste åren är att där förutsättningarna fanns (tillräckligt stor jordbruksproduktion) så bildade man byar relativt tidigt under järnåldern.

Generellt sett så har jag ganska dålig koll på Västerort, men Norrort verkar i stort uppvisa samma mönster som Uppsalaområdet. De flesta bebyggelseenheter har flera gravfält med många samtida gravar. Ett exempel är Valsta mellan Upplands Väsby och Märsta, där fyra gravfält från yngre järnålder/tidig kristen tid tillhörande samma enhet har grävts ut, och åtminstone ett femte har förstörts utan arkeologisk undersökning. Nästa boplats, Säby, ligger bara några hundra meter bort, och har sina egna gravfält. Bebyggelseenheterna verkar alltså ha varit ganska stora och låg tätt längs de bördiga dalgångarna.

Äldre järnålder är definitivt svårare att uttala sig om, i alla fall utifrån gravfälten. Men om man tittar på Uppsalaområdet i alla fall så har kunskapen om äldre järnåldersbosättningar ökat dramatiskt de senaste åren, då det är just dem som man hittar när man gräver i åkermark. Runt Uppsala så har man grävt ut hundratals hus från äldre järnålder, och även om antalet hus till stor del beror på att man kontinuerligt rivit och byggt nya hus, så verkar nästan varje boplats bestå av diskreta grupper av hus inom boplatsens yta. Detta har tolkats generellt som olika gårdar inom en och samma enhet, en sort tidig bybildning. Jag har inte så många källor till hands nu, men en bra samling artiklar om de första 10 åren av boplatsundersökningar daterade till äldre järnålder är "Suionum hinc civitates. Nya undersökningar kring norra Mälardalens äldre järnålder", red. Kent Andersson (1998).

När det gäller stensträngslandskapen på Öland och Gotland så skiljer sig väl mönstret åt mellan de två landskapen? På Öland kan man, vad jag har för mig, se en tydlig bystruktur (flera gårdsenheter, varav en ofta verkar vara en större huvudgård, sammanbundna med gemensamma fägator inom ett mycket sammanhållet område) medan de Gotländska stengrundshusen oftare ligger som ensamma enheter. Men ska sägas att jag inte är någon expert på varken Öland eller Gotland.

Till sist, Apalle och bronsåldern. Du har nog rätt i att Apalle är unik. Men platsen tyder ändå på att det fanns byar under bronsåldern, och med tanke på hur få äldre bronsåldersbosättningar som finns utgrävda så är det nog för tidigt för att säga hur det generella mönstret såg ut. Jag skulle nog gissa att även det har varierat beroende på de ekologiska förutsättningarna och lokala traditioner. När det gäller en yngre bronsåldern så ser man i alla fall i Uppsalaområdet ofta en kontinuitet med den äldre järnåldern, med klungor av hus eller gårdar ute på lerslätterna. Många äldre järnåldersbosättningar verkar uppstå i slutet av yngre bronsåldern.

Ursäkta för det långa inlägget, är hemma med förkylning så lite sysslolös...
 

 

[Mats Hansson]

Ja, det stämmer nog att uppfattningen om gårdar/byar under järnåldern har tagit sin utgångspunkt i gårdsgravfälten, snarare än i riktiga bebyggelselämningar. Häromkring i Västerort så försvann nog de flesta husgrunder oupptäckta i samband med exploateringar från 1930-talet och framåt några decennier, eller hade redan dessförinnan (till stora delar) förstörts av plogen. Däremot har gravfälten bevarats hyfsat p.g.a. förutseende stadsarkitekter som ofta lämnade gravfälten ifred. (Detta var ju på den tid då små insprängda grönområden fortfarande stod högt i kurs och stadsarkitekter ännu inte hade börjat glorifiera den "förtätade" stadsbebyggelsen.)

Det finns här några riktigt stora gravfält och grupper av gravfält som man kan resonera kring by-förekomster, men för de allra flesta så räcker antal (samtidigt) gravlagda individer helt enkelt inte till för en bybildning. Men detta bygger i sin tur på att man anser att de allra flesta vuxna på den tiden (nu menar jag yngre järnålder) verkligen begravdes på ett synligt sätt i högar/stensättningar. Är det kanske dags att ifrågasätta detta igen? Kanske bodde långt fler människor på gårdarna/byarna än vad gårdsgravfälten utsäger, även med hänsyn till att antal gravar ofta fördubblas vid närmare undersökningar?

/Mats

[AndreasE]

Som sagt, är inte jättebekant med förhållandena i Västerort. Men några generella punkter.
Det är väldigt svårt att analysera gårdsstruktur utifrån outgrävda gravfält. Som du själv säger så är ofta upp till hälften av ett gravfälts gravläggningar inte synliga innan undersökning, och det är ofta svårt att bedöma skador och åverkan på ett gravfält utan att man undersökt det. En stor majoritet av de undersökta gravfälten i Mälardalen har vad jag vet visat sig varit skadade på olika sätt, vissa mycket och andra mindre. Även om vi kan tycka att vi i ett område ser en välbehållen fornlämningsmiljö idag så är det stor sannolikhet att gravfält eller delar av gravfält har plöjts bort eller försvunnit på andra sätt.

Vidare så är det inte det absoluta antalet gravar på ett gravfält som kan ge en uppfattning om storleken på en bebyggelse, utan snarare deras samtidighet. Ett litet gravfält med många begravningar från en begränsad tidsperiod kan tyda på att flera familjer begravts på gravfältet. Det faktum att många gravfält uppvisar en komplicerad "stratigrafi" av begravningar, med uppehåll under olika perioder, grupperingar inom gravfälten och ofta starkt varierande gravskick på samma plats, tyder även på att det sällan var så enkelt att en boplats hade ett gårdsgravfält. Snarare verkar man ha haft flera olika platser som man kunde begrava sina döda på, och då och då bytte man plats. Det varierade gravskicket kan också tyda på att vissa gravritualer kanske lämnat mycket mindre spår än vad vi förväntar oss, oberoend av hur många som blev begravda.   

Som sagt så tror jag att förekomsten av byar varierat mellan olika områden. Men jag tycker att det verkar som, utifrån de senaste årtiondenas boplatsundersökningar, att byarna var mycket vanligare än vad vi tidigare trott. Alla enheter var absolut inte byar, och lokala resursförhållanden spelade nog stor roll, men järnåldersupplänningen var nog generellt sett väl förtrogen med byn som bebyggelsestruktur, även om han eller hon själv inte bodde i en by.

Till sist så tror jag inte att det här är en fråga som går att lösa enbart utifrån gravfälten, så i områden där de flesta boplatser troligtvis förstörts så kommer vi nog inte få veta hur vanliga byarna var. Ironiskt nog så är troligtvis de områden med bäst förutsättningar för bybildning, platser med stora områden sammanhängande odlingsbar mark, även de områden där fornlämningsbilden har gått hårdast åt pga jordbruket och senare exploatering. 

[Frågvis Amatör]

Går det att börja med tidpunkten för att befolkningen slutade med att flytta runt och började att odla på ett och samma område? En undervisningssajt för Skolan, http://www.ts.skane.se/, nämner att det var under Bronsåldern som upptäckten gjordes om att man kan gödsla åkrar och fortsätta odla samma område. Är detta rimligt?

Jag läser just nu Stig Wellinders del av serien "Sveriges Historia 13 000 fkr - 600 ekr" men den tar tid att ta sig igenom.

Thomas I

[Boreas]

Arkeologerna i Tromsö har just grävt fram en gammal strandvall med ett 50-tals husgrunder - från mesolitikum. Dom kategoriserar numer området som en 'by'. Hur stämmer det med vad man här i gården kallar "byar"?

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4733.msg40631/topicseen.html#msg40631

[Mats Hansson]

Jo, man kan nog helt klart kalla det för en by. Enstaka, men antagligen ytterst fåtaliga byar har nog förekommit på olika håll även i nord-europa lång tillbaka i tiden. Det har ju nämnts t.ex. Skara Brae på Orkney från 3000 f.Kr.
Vad jag tog upp inledningsvis handlade nog mer om bebyggelsemönster. Dvs. när uppträder byar mer frekvent i Sverige?

/Mats

[Mats Hansson]

Går det att börja med tidpunkten för att befolkningen slutade med att flytta runt och började att odla på ett och samma område? En undervisningssajt för Skolan, http://www.ts.skane.se/, nämner att det var under Bronsåldern som upptäckten gjordes om att man kan gödsla åkrar och fortsätta odla samma område. Är detta rimligt?

Ja, bronsåldern är nog en bra gissning här, men andra hävdar nog äldre järnåldern. Men det är komplicerat. Frågan har varit en av huvudfrågorna för kulturgeografer kanske mer än arkeologer. Det finns stora regionala skillnader mellan olika odlingsmönster. För röjningsröseområdena i Småland och Västergötland, som uppstår mot slutet av bronsåldern, så tror man väl att man bodde några decennier på ett ställe och brukade små stenröjda åkrar runtomkring, därefter flyttade man till en annan plats, för att återvända till den första platsen efter ytterligare några decennier. Röjningen av sten visar att man ändå investerade långsiktigt arbete i åkrarna, det hade man ju tillgodo när man kom tillbaka. En viss röjgödslingseffekt fick man i början av en sådan period när man högg bort sly, men det är osäkert hur mycket gödsel från kreatur man lyckades tillföra jorden. Gödsling kräver ju hägnader och uppstyrande av betesgången, i viss mån också vinterstallning, men det är osäkert i vilken mån dessa områden har haft hägnader. I alla fall kommer stensträngarna något senare (romersk järnålder), och i andra, bördigare områden.

Till bronsåldern hör de s.k. celtic fields, fornåkrar, som man kan se på några håll, t.ex. på Gotland. De ser ut att utgöra ett planerat mönster i landskapet som skulle tyda på långvarigt uppehållande på samma plats, men en kulturgeograf (Windelhed) visade i Rone socken att åkrarna i själva verket var upptagna vid olika tidpunkter. Man återkom alltså långt senare och placerade då den nya åkern bredvid de gamla, vilket alltså tyder på ett mer rörligt jordbruk.

/Mats

[Frågvis Amatör]

Mycket intressant kommentar Mats. Variabeln som spökar är kanske befolkningstätheten inom områden med produktiva jordar? Har man stora områden att odla på och kan låta åkrar vila i flera år finns det gott om mark och liten konkurrens om plats. Fungerar inte jordbruket har man kanske kunnat leva på jakt och fiske under perioder?

Kanske skall man titta på ett kallare och fuktigare klimat som gorde att man satte sina djur i stall och blev bofasta. Istället för korn skall man kanske tänka kor och getter?

http://www.popularhistoria.se/artiklar/klimatets-roll-i-historien/

Det förklarar inte bildandet av byar men kanske vägar till bete och bränsle för uppvärmning.
Thomas I

[Mats Hansson]

Du är inne på bofasthet och gårdsbildning, Thomas. Det är jätteintressant men är snäppet tidigare så att säga än denna tråd var avsedd för. Det är svårt att samtidigt diskutera så stora skeenden i vårt land.

Låt mig istället få knyta tillbaka lite smalare till den yngre järnåldern och frågan om vi ser byar eller ensamgårdar då i gravfältsbilden. Efter Andreas ord tog jag en förnyad titt på enheten Ängby här i Bromma socken. Var det en gård, två gårdar eller en by? Kolla kartan:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?province=Up&parish=91&category=1&monumentType=11412&tab=2&page=1&extent=663907.5044445328,6582159.752587892,665403.7223865751,6582936.304251887&layers=Sverige;Fornl%C3%A4mningar%20geometrier;Fornl%C3%A4mningar%20symboler;Polygonlager%20f%C3%B6r%20utritning;Fornl%C3%A4mningar%20markering;&overview=0

Traditionellt (i hembygdsskrifter m.m.) har de fyra gravfälten nr. 62, 107, 63 och 64 tillordnats gården Ängby, som senare i medeltiden bestod av fyra (klosterägda) hemman. På kartan är det fem blåa fält eftersom nr. 62 är kluven av en modern gata. Gravfälten består av sammanlagt drygt hundra synliga gravar med sedvanlig yngre-järnålders-fördelning typisk för Mälardalen: mest högar och runda stensättningar, ett fåtal kvadratiska stensättningar och två treuddar. Gården låg på medeltiden där säteriet "St. Ängby" är markerat på kartan.

Endast ett fåtal av gravarna är undersökta (tidigare på 1900-talet) och gav om jag minns rätt datering till "vikingatid".

Frågan man ställer sig: Tillhör alla 4 gravfält en och samma enhet, och var det i så fall en by som bestod av flera hushåll? Eller kan man lika gärna tänka sig två separata gårdar, kanske en för de västliga två gravfälten och en vid de östliga. Ingen av dessa gårdar behöver ju ha legat precis där St. Ängby ligger idag. Det är ganska långt mellan ytterändarna på den här samlingen gravfält, c:a 600 meter. Som jämförelse ligger "grann-primärenheten", Karsvik, bara 600 meter åt sydost (man får scrollar lite på kartan) räknat från St. Ängby.

Vad är mötets mening, är det en vikingatida by (med flera hushåll) vi ser här?

/Mats

P.S. Om ni klickar på ikonen med "i" så kan ni sedan klicka på gravfälten för att få fram information om dem.

[AndreasE]

Det är självklart jättesvårt att säga säkert utan att gräva ut antingen själva bytomten/boplatsen eller gravfälten, men så många synliga gravar (jag får det till 105 enligt FMIS) låter som väldigt många för en ensamgård. Lägg till de gravar som inte syns ovan jord och möjliga skador på gravfälten så skulle det kunna funnits upp emot 200 gravar på enheten. Att den bestått av 4 hemman på medeltiden kan mycket väl peka på att den bestod av ett liknande antal gårdar under yngre järnålder. Vad jag vet så anser man idag att kontinuiteten i bebyggelsestruktur mellan slutet av yngre järnålder och medeltid ofta är större än man förut trodde.
 

[Mats Hansson]

Kan nog instämma i den tolkningen.
Betr. kontinuiteten med antal hemman i de medeltida byarna så skulle jag dock vara mer försiktig, nästan varenda primärenhet i Bromma har 2-4 hemman enligt jordeböckerna, även de med obetydliga gravfält. Byn Karsvik bredvid, som nämndes, hade 3 hemman under medeltid men kan bara uppvisa 10 gravar, trots en lång brukningstid som det ser ut (universitetet har grävt ett par husgrunder där med vitt skilda dateringar från romersk järnålder till sen vikingatid). En ensamgård skulle jag säga.

Vi tror väl ändå på en stor folkökning och ett effektiviserat jordbruk från de vendel-/vikingatida gårdarna fram till medeltidens hårt reglerade byar, eller? Trots en viss svacka efter digerdöden.

/Mats

[AndreasE]

Vi tror väl ändå på en stor folkökning och ett effektiviserat jordbruk från de vendel-/vikingatida gårdarna fram till medeltidens hårt reglerade byar, eller? Trots en viss svacka efter digerdöden.

/Mats

Nej, det tror jag faktiskt inte, i alla fall inte för Mälardalens del. De centrala jordbruksbyggderna i Mälardalen anses nu förtiden ha varit i stort sett fullt koloniserat i början av yngre järnålder. Det finns ingenting i det arkeologiska boplatsmaterialet som tyder på någon stor befolkningsexpansion under vikingatid eller tidig medeltid. Över huvud taget så är den tidiga medeltiden faktiskt svår att hitta arkeologiskt, liksom vikingatid, troligtvis för att bylägena har varit ganska stabila och legat på ungefär samma plats och med samma utbredning rakt igenom på många ställen.

Jag är ingen expert på medeltiden, men jag har fått för mig att det som framför allt hände under tidig medeltid var att ägostrukturen förändrades ganska mycket. Många gårdar hamnade under kyrkans ägor, vilket ledde till viss reglering. De stora skiftena som fundamentalt förändrade byarnas struktur tillhör dock snarare 1700- och 1800-talet. 

Jag skulle även vara försiktig med att använda avsaknaden av gravfält som bevis för att en plats som på medeltiden var en liten by enbart var en ensamgård under yngre järnålder, eftersom att förstörelsegraden för synliga lämningar kan variera starkt. En sådan bedömning måste nog göras separat för varje enskild plats.

[Frågvis Amatör]

Sorry Mats. Jag är tusen år före vad du är ute efter. Läste inte rubriken ordentligt.

Thomas I

[Mats Hansson]

Nej, det tror jag faktiskt inte, i alla fall inte för Mälardalens del. De centrala jordbruksbyggderna i Mälardalen anses nu förtiden ha varit i stort sett fullt koloniserat i början av yngre järnålder. Det finns ingenting i det arkeologiska boplatsmaterialet som tyder på någon stor befolkningsexpansion under vikingatid eller tidig medeltid.

Det var nytt för mig. Jag tackar för det, Andreas. Som alltid så filtrerar jag sådana här i och för sig sakkunniga påståenden med annat som jag läser, så gör jag alltid. Om det är som du säger så kommer det ju att framgå i olika sammanhang och undersökningar i framtiden också.
I alla fall så har ju ingen på forumet invänt mot den här bilden du tecknar. Ännu.

/Mats

[Mats Hansson]

Sorry Mats. Jag är tusen år före vad du är ute efter. Läste inte rubriken ordentligt.

Thomas I

Tusen år före är också intressant. Starta en ny tråd eller återanvänd någon befintlig! 

/Mats

[Mats Hansson]

Det finns ingenting i det arkeologiska boplatsmaterialet som tyder på någon stor befolkningsexpansion under vikingatid eller tidig medeltid.

Kollade lite vad Janken Myrdal skriver i "Jordbruket under feodalismen 1000 - 1700" (Det Svenska Jordbrukets historia). Jag citerar:

En försiktig beräkning ger vid handen att ökningen av antalet hushåll i Mälardalsområdet mellan 1000-talet och 1300-talets mitt lett till mer än en fördubbling, kanske en tredubbling eller mer, av befolkningen. Detta behöver inte vara giltigt för andra delar av landet. För århundradena före 1000-talet kan ingen beräkning göras, men expansionen har säkerligen varit av mindre omfattning.

Före detta citat resonerar Janken kring hur han har kommit fram till denna uppskattning. I viss utsträckning består nog expansionen i kolonisation på tidigare obebyggda utmarker, men han anger även en "intensifiering av odlingen på slättbygden" som bidragande faktor till denna ökning.

Är det alltså dags att omvärdera Jankens slutsats, den har ju några år på nacken (1999), eller kan man få detta att gå ihop på något sätt med senare års arkeologiska undersökningar av boplatslämningar?

/Mats

[Carl Thomas]

Frigivning av trälar började väl med kristendomens införande gissar jag. Någonstans läste jag en beräkning på att varje gård hade 3-6 trälar i snitt.

OM detta skulle stämma – och OM det var så att trälar gavs arrende till torp för att kunna försörja sig själva + utföra dagverken på ursprungsgården – så bör ju ökningen av antal gårdar/torp vara ca 2-300 % (under en period av ca 300 år)om man räknar med en parbildning hos de frigivna trälarna.

Till detta skall ju då läggas den normala folkökningen - samt eventuell delning av gårdar genom arvskiften.

Thomas

[Odinkarr]

Jeg kan vise hvorledes vore bygder så ud i landnamstiden ca. år 400 e.Kr. Da jeg kun har efterset dette i de nuværende danske landskaber er jeg meget interesseret i at få efterprøvet om ikke denne geniale bygdeform var i brug over hele Skandinavien.

Bygdeformen er helt konsekvent i alle landskaber så vi behøver bare at vise et enkelt eksempel.

Götar-sønnerne Herebeald og Hæðcyn (Balder og Höther) gør landnám i Sønderjylland år 497-521 e.Kr., og kan gøre dette fordi ætterne fra Jelling til Anglen er udvandret til Øst-Anglen ca. år 497 e.Kr.

Herebeald (Balder)'s kongsgård ligger i det østlige Sønderjylland som navnet "Bolderslev".




Kort over Bolderslev med stednavnene Bolderslev, Bjolderup, Æ Stadsrøggel, Apud Heesthaw (Balders Bol), Lysege, Tohøj, Nordhøjgaard, og Løgpold, Bolderslev Mark indsat. Oksevejen (Hærvejen) er fremhævet med lyseblå farve.  Oksevejen (Hærvejen) kaldes i Jyske Lov fra år 1241 e.Kr. (kap. 52) for ”kunungs hærstrætæ” eller ”Kongens Hærstræde”.


De røde "eykt"-linier viser hvorledes navet i landskabet klart er Bolderslev, hvorfra alt udgår. Navet, hvorfra markskellene udstråler, er den absolut oprindelige indeling af bol, hvad Lev-endelsen ligeledes antyder. ”Bol”-stednavnene i Bolderslev findes stadig som ”Perbøl”, ”Todsbøl” og lidt længere ude fra navet ”Nybøl”.  Tilsammen ser vi den 8-takkede bol-opdeling, Solen - Den Jordlige Moder - Freya.

Den 8-takkede bol-opdeling = "sólhringr, sólarhringr" (solring, solringen) = "en tid af 24 timer", og derfor "eykt"-systemet. Udtrykt i geografisk forståelse viser "sólhringr, sólarhringr" retningerne nord, nordøst, øst, sydøst, syd, sydvest, vest og nordvest.

At bygderne blev opbygget ved brug af "eykt"-linier gør at enhver fribonde kan bestemme tiden, og det er en væsentlig del af bygdeformens formål.

Bjolderup, [Here]beald's þorp, ca. 2 km vest for Bolderslev, har været thorpen, hvor ættens private gudehov lå i form af et Hearg (se Hávamál, vers 50, Ældre Edda). Den nøjagtige placering kan ses ved hvor Bjolderup Kirke nu står. Jeg mener absolut det klart fremgår fra den oprindelige bol-opdeling at Thorpen har været en del af den oprindelige opbygning af Bolderslev, lagt i yderkanten mod vest, som vi ser det andet gudehov lagt i yderkanten mod øst. Bjolderup Kirke var oprindeligt viet til ”Vor Frue”, dvs. ”Vor Freya” (som kristendommen så udskifter med deres dertil opfundne Jomfru Maria-dyrkelse).

mvh

Flemming

[Sven-Åke]

Exakt samma form av gamla byar kan man hitta i Skåne.  Flygfoto från 139-1945 ligger ute på nätet och det är möjligt att se  exempelvis  Onslunda  och SkåneTranås med exakt samma mönster.

Även på nutida flygfoto kan man se samma mönster.