Adils,
Visst har 'ovigd jord' med trosföreställningar att göra. Detta fenomen och lagordning känner vi till - och vi kan därför påstå att 'oschyssta' begravningar i tidigare tider haft liknande syften - alltså som ett gravallvarligt (!) straff. Vi vet ju att det stora antal begravningar baserats på kremering. Sen har ett mindre urval av människor blivit lagt i hög - oftast efter en kremation, alternativt efter mumifiering.
Att låta liken brännas var forntidens huvudregel, en tradition som fortfarande gäller i Asien och bland amerikanska indianer. Poängen er (var) att själen (fylgian) därmed skulle frigöras och omedelbart få möjlighet att återgå till "det stora livshjulet" (gravitationen). Under indianerkrigarna i USA ansåg indianerna det som fullständigt omänskligt att inte ta hand om dom döda och låta dom brännas. Liknande historier har relaterats till gallerna, under romarkrigen.
Annorlunda blev det efter att greker och romer fick en ny maktelit, där man ville råda över människan också in i döden. Tekniken att få folk att frukta döden och respektera 'frälsningen' var 'jordfästningsritualen' - där det enda hopp för frälsning var att få 'vila' i 'vigda jord'. Förklaringen var att man nu skulle vigas till "en sista vilan" på kyrkans gård - intill Jesu återkomst då man skulle få 'stå upp igen'. Därmed fick alla som respekterade sina fäder och förfäder klar besked om vart dom skulle vända sin vördnad och omtanke. I India och Indianerland anses fortfarande sådant som ett brott mot det heliga. I forn-nordisk tid talade man också om denna typ 'helig-brott' (helligbröde/helgarbròt').
Att dom förklaringar du återger är vedertagna förklaringar ändrar inte på det faktum att dom fortfarande är 'påståenden'. 'Konsensus' är en sociologisk och politisk term, inte ett naturvetenskapligt fakta, eller dito sanning. Jag har tidigare yttrat ett och annat om 'religions-vetenskaper' som inte kan skilja på 'religioner' och 'mytologier'. Då har man ingen möjlighet att bli vetenskaplig, även om man försöker. Alltså har dom fortfarande liten pejling på hur kelter och germaner faktisk tänkte och tyckte. Det finns få källor till sådant vetande - och av dom som finns har man tyvärr underkänt deras 'relevans' eller 'validitet'. Därmed står arkeologin iofs. på bar backe - och tvingas spekulera. Det gör ju inte riktiga arkeologer givetvis - fast lite ända - lyckligtvis...
Den sidan du länkade till från sacred-texts innehåller mycket fina och intressanta saker. Människors respekt och dyrkan av vatten, vattendrag och källor är lika gammal som mänskligheten. "Från vatten har du kommit, till vatten skall du bli och från vatten skall du åter komma" stämmer nog väsentligt bättre med forntidens kosmologi än vad kyrkans ritual gör. Uttryck som 'livets vatten'/'visdomens vatten'/'visdommens källa'/'livets källa' förknippas med heliga källor och heliga vatten i en rad forntida kulturer. Eld och vatten anses ju vara livets ursprung - och "eldvatten" är ju en omskrivning för "livets vatten" vari "livets frö" ligger. Vilket för direkt till innebörden i uttryck som 'säd', 'forn säd' och 'säd och skick'.
Dom lik man hittat i vattendränkta mossar har knappast att göra med forntidens fruktbarhetskultur och dennes heliga firanden av elden, vattnet och det 'eviga livshjulet'. Snarare tvärt emot - i mossens bakvatten fick man ju ligga - som på kyrkgåden - 'till evig tid'. I hedna kulturer anses detta (fortfarande) som ett straff, av värsta slag.
