När det gäller släktskap mellan språk är det ju egentligen bara gemensamma nybildningar som har något bevisvärde. "Lamb" för får är onekligen ett indicium på relationer mellan gotiska och gutniska, eftersom det är en betydelseförskjutning som bara finns i de två språken. "Varpa" för kasta är däremot utan betydelse eftersom det är ett ord som urprungligen fanns i alla germanska språk (och roten lever faktiskt kvar i nutidssvenskan, både i notvarp och i varp(hög), i det första fallet syftande på att man kastar i nätet, i det andra fallet på att man kastar bort det värdelösa gråberget).
På det hela taget tycks gotiskan dela något flera nybildningar med de nordgermanska språken, men det finns irriterande nog också ett antal som bara är gemensamma med fornhögtyskan.
Jag vet inte riktigt om jag håller med om att det är så väldigt enkelt att förstå fader vår på gotiska:
Atta unsar þu in himinam weihnai namo þein
qimai þiudinassus þeins wairþai wilja þeins
swe in himina jah ana airþai
hlaif unsarana þana sinteinan gif uns himma daga
jah aflet uns þatei skulans sijaima
swaswe jah weis afletam þaim skulam unsaraim
jah ni briggais uns in fraistubnjai
ak lausei uns af þamma ubilin
unte þeina ist þiudangardi
jah mahts jah wulþus in aiwins
amen.
Ord som weihnai, þiudinassus, sinteinan, aflet, sijaima, þiudangardi eller wulþus genomskådar man knappast utan vidare, även om allihop faktiskt har kognater i nord- eller västgermanska.