Det finns exempel på både mycket snabb och mycket långsam (i stort sett avstannad) spridning av jordbruket i Europa, så jag tror inte att något egentligen överraskar längre. Det går väl inte att definiera någon "normal" spridningshastighet, men jag har för mig att när det gäller spridningen över det centraleuropeiska området, med den bandkeramiska kulturen, så kan man nästan skönja en våg från öster till väster med en viss hastighet i antal mil/sekel. Kommer inte ihåg några siffror, men processen varade väl c:a ett millenium mellan starten i östeuropa till "mål" i centrala Frankrike, man är väl då framme vid ungefär 5300 f.Kr.
Men sen gör ju spridningen halt i nära tusen år innan Skandinavien, de brittiska öarna och Bretagne övergår till jordbruk. Så mellan nordtyskland och Skåne skulle man kunna prata om en mycket långsam spridning under denna tid. När väl jordbruket, främst boskapsskötseln kanske, tas upp i Sydskandinavien c:a 4000 f.Kr. så verkar dock processen ha varit mycket snabb. Jag har för mig att stenålders-Micke (vart tog du vägen förresten? kom tillbaka, allt är förlåtet!
) skrev här för länge sedan att man kan se att tidsskillnaden mellan Skåne och Mälardalen vad gäller de första tecknen på jordbruk är bara 50 år eller så, alltså 1-2 generationer, ett snabbt förlopp som du efterfrågar, Boreas.
Enligt min uppfattning så är neolitiseringen i England snarast något yngre än i Skandinavien, men bara något hundratal år eller så.
Betr. de tidiga dateringarna från Oslofjorden så kan det ju vara så att man experimenterat på vissa håll tidigt, men utan att det sätter bestående avtryck i levnadsmönstret. För 6900 år sedan var ju som nämnts jordbruket känt i Nordtyskland, och det bör ha varit ett högst medvetet val av de mesolitiska befolkningarna i Sydskandinavien att fortsätta sitt gamla väl beprövade försörjningssätt av jagande/samlande. Eller att (som vid Oslofjorden?) kanske experimentera med delar av det neolitiska konceptet.
/Mats
