Carta Marina var den karta som fattades - för att förklara dom äldre. Applåd, Sindre.
Lägg gärna märke till att bröderna Magnus avgränsar Norges nordliga gräns till 'Trondö' och 'Stek', på dialekt kallad Trondenes och Steigen. Norr om "Helgaland" placerar han Birkarlar/Qvenar, vilket indikerar att dom hör till Uppsala stift och inte Nidaros.
Sen låter han Uppsalas stift och Tre Kronors gräns inkludera Troms, Finmark och Kola - tillgränsande ishavet, vilket kallas "Skyternas Hav". Allt detta blir uppfattat som en del av "Tre Kronor", alltså Finland-Sverige-Götaland, - "de Goter, Vender och Svear".
Gränsen mot det ortodoxa riket i öster är tydligt avgränsad. I Karelen går gränsen efter vattenvägarna från Vita havet genom Karelen till Ladogan och Kexholm/Nöteborg och "Nyien" vilket törs vara Nyskans vid Nevans mynning.
Här ser man dessutom flera spår efter gamla kungligheter, från högsta norr och söderut:
1. Högst i norr står Starcaterus, pugil Sveticus. Symbolvapnen är tydliga, hans lejon likaså.
2. I inlandet (söder) rider Tungils, Rex Scricfinnius.
3. I dennes närhet ser man Arngrimus, rex Helsingorum.
4. Söder om 'Iersö' (Järvsö), just väster om 'Tuna', finns Arngrimus krona; "oli regnum Helsingia".
5. Mellan Hälsingar och 'Dalacaria' sitter så "Gustavus Rex Svecoru, Gotoru, Q. - Pontisimus".
Q får får förstås som 'Qveni' - jmfr. uttrycket "Birkarla/Qveni" för landet i nuvarande Troms.
Q/Q-veni är alltså Olaus namn för "Veni/Vendi", vilket givetvis åsyftar den finsktalande befolkning i nord och öst. Svenskar, Goter och Vender har tydligen gamla relationer norr om Ålands hav - också.
Jämför man med Colbecks kartor från vikingatiden får man spekulera på Hälsingarna tillhörde den vendiska eller den gotiska språkfamilj. Ikring Bottenviken, som ikring Finska viken, har man tydligen fått prata båda språk - för att fungera som handelsresande. I det historiska materialet är såväl Birkarlar som Kvener känd som "resande" ('skridande') och som "handelsmän" - två karaktärsdrag man känner från medelålderns beskrivningar av 'Goterna' och 'Venderna' från Östersjöns södra bräddgrader.
Got-lands roll som centrum för den stora handeln i Östersjön - skeppsfarten mellan handelsgods från Asien (via Onega) och Svartahavet (via Ladoga/Peipus) är ju välkänd. Segellederna förbi Åland - från alla håll och kanter - är lika tydlig. Här fanns troligen
en av dom "Birka" som Adam berättar om. Berättelserna om vikingarnas handel i österled - med Øysyssel (Ösel) - är också väl dokumenterade. 'De Goters och Venders' gamla handelssäten - på Gotland respektive Ösel - vitnar också om gamla kulturfolk med nära förbindelser - ända fram till vikingatidens slutskeden...
'Östgötarna' tillhör givetvis denna handelskrets, medan västgötarna idkat handeln västerut. Skillnaden mellan götar och svear är främst kulturell, medan svearna lever ava jordbruk håller götarna (fortfarande) på med fiske, fångst och båtbyggande - varför dom utvecklar den skeppskultur som skapar handelsmän av format - "medan svearna satt hemma med sina hlautbollar". Tydligen har dessa götar en egen släkts-struktur också, som nångång skiljd sej från den norska, danska och svenska. Här fanns alltså en bakgrund för en egen krona, alltså kungalinje, som kunde producera dom nobla handelsmän vars båtar och skepp kunde bära "Göta Lejon" över både land och hav.