Detta sätts för resp enskilt land i dåvarande federation. Tidigast kända nedteckning är Gutalagen, vilken är en landslag.
Vilken federation tror du beskrivs i Gutalagen - och när tog den rum?
Det stora genombrottet för den romerska rättsprincipen kommer med Magnus Erikssons landslag 1351.
Den katolska lagen kommer i användning redan under Olof Skottkonung och Anund Jakob, men då bara för noblessen i Sigtuna och Skara. Allmogen hade inte ens tillträde till kyrkorna på den tiden. Sen fick vi en reaktion under Emund, med en egen, svensk biskop - vigd i Polen. Efter katolska Stenkil och hedniska Blot-Sven sätter så Inge den Äldre eld på det hela, varefter man får lyda "kristna lagar", där bl.a. "järnbörd" införs som rättskraftigt princip.
När Folkungarna omsider lyckas få i hop en enhetlig, politisk makt bland adeln får man omsider nya lagar där gamla rättsprinciper kommer till ny värdighet - och järnbörden avskaffas. Med bas i den "gambla Hälsingelagen" kan också finnarna slutlien acceptera att införlivas med Sverige. Avskaffandet av järnbörden och dylika tricks skedde under Birger Jarl tid, varefter dom sista fria konstitutioner kunde gå med i det 'kristna Europa'.
Inget skriftligt om ärkestiftet kan väl vara äldre än 1164, eftersom dessförinnan fanns det inte. Eller?
På 1150-talet fick den katolska kyrkan i stånd en effektiv organisation för hela Norden, där både Sverige och Norge - med alla hennes befogenheter i norra Atlantern - kom in i ett effektivt skattemantal. Samtidigt gör man dom första etablering på finsk jord, med en missionskyrka i Nousis vid Åbo. På Åland byggs dock inget...
1152 skiljs Norge från Lunds ärkestift och det bildas ett nytt ärkestift i Trondheim.
1153 är den nya ärkebissen, Nicholas Breakespear, på besök hos Sverker för att stadga det reformerade ärkestift för Sverige, i Linköping. Svearna sägs ha nekat och insisterat på Uppsala. Det rådde fortfarande spänningar i landet på denna tid och saken blir inte avklarad. 1159 försöker man igen och 1164 får man så kyrkans huvudsäte på plats i det gamla kungadömets sakrala mittpunkt. Därmed blev Uppsala igen centrum för rikets översta hovgode, numer titulerat "ärkebiskop".
Nu finns det något om saken på Svenska Kyrkans hemsidor. Lägg gärna märke till hur forskarna här sammanfattar Adams uppgifter om dom första biskoparna i Sverige - och deras olika stift/missionsområden:
Stiftets förhistoria
Adam av Bremen berättar att ärkebiskop Adalbert (1043-1072) vigt sex biskopar för Sverige. Två av dessa tillträdde dock aldrig. Av de andra hade en vigts för Väster- och Östergötland med säte i Skara, en skickats till Sigtuna och Uppsala, en till öarna i baltiska havet med säte i Birka och en hade sänts till »skridfinnarna» med residens i Hälsingland.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=667800
Förövrigt har du ett fint poäng när du nämner "Tuna stift" som "Hälsingtuna" - vid den fruktbara brädbygden vid Selån. Här finns många spår efter gammalt ordburk och dito infrastruktur. Störst intryck gör den gamla fornborgen "Tunaborg" med fundament av osedvanligt massiva flyttblock.
Det forna Selånger har tydligen varit rätt rikt på både produktion och handel. Den katolska kyrkan var faktisk mycket medveten om infra-strukturens betydelse för kontrollen av landet och hennes befolkning. Att lägga biskopssäten till mindre orter var faktiskt inte tillåtet.
Annars kan det alltså se ut som om nuvarande biskop i Uppsala delar min uppfattning av Adams Birca och dom "baltiska öarna". Då borde ju finnas hopp - för oss båda...