En annan seglivad missuppfattning är att Skandinavien eller rättare sagt Skandinaviska halvön under antiken skulle ha uppfattats som en alldeles speciell ö. Man kände till ett gytter av större och mindre öar öster om Jylland.
Dessa öar kallades med ett gemensamt namn Insulae Scandiae ("Skandiska öarna"). Den bäst kända av dessa öar var sannolikt Själland som helt enkelt fick heta Scandia. Sedan är det en annan historia att Jordanes (eller snarare Cassiodorus) på 500-talet misstolkade Ptolemaios' geografi så att Skandinaviska halvön (som då, på 500-talet, troddes vara en enormt stor ö) identifierades med Scandia. Prokopios, som var ungefär samtida, gjorde inte alls den kopplingen, han trodde ju att Skandinaviska halvön var identisk med Thule.
OK, då är du åtminstone med på att Jordanes med sitt ”Scandza” avser skandinaviska halvön. Men du menar alltså att Jordanes bytt objekt i förhållande till tidigare potentater i ämnet – Pomponius Mela, Plinius, Tacitus och Ptolemaios några århundraden tidigare. Det är du nog i så fall ganska ensam om.
När den senare, Ptolemaiaos, beskriver Skandia (som du menar skulle avse Själland) så namnger han också sju stammar varav finnoi i norr och goutai i söder är några. Jag är övertygad om att du även hittar argument för att placera dem på Själland, men för mig (och många andra) känns det långsökt.
Jordanes refererar ju till Ptolemaios i sitt verk – bl.a. när det gäller just stammarna. ”Men på ön Skandza, varom är i fråga, bo många olika folk, och sju av dessa namnger Ptolemaios. En honungsbisvärm påträffas där ingenstans på grund av den alltför stränga kölden. I dess norra del bor ett folk adogit vilket säges mitt i sommaren ha ständigt dagsljus under fyrtio dagar och nätter och likaledes under vintern lika många dagar och nätter ej alls se solskenet”.
När det gäller nämnde Plinius – som ju levde innan Tacitus – så bör man beakta hans ”Naturalis Historia” där han bl a skrev: ” Man börjar därefter få klarare kunskap om Ingveonernas folk, som är det första i Germanien. Där ligger ett ofantligt berg Saevo, icke mindre än de Riphaeiska fjällen, vilket ända till den cimbriska udden omsluter den ofantliga vik, som kallas den Codanska. Denna är uppfylld av öar, av vilka den ryktbaraste är Skadinavia av obekant storlek, vilken blott i den del, som är känd, är bebodd av Hillevionernas folk i femhundra byar, varför man kallar den den andra jordkretsen”.
