Den "Indo-Europeiska Kontinuitetsteori" har nu uppstått som en språkteorietisk tvilling till "Den Uraliska Kontinuitetsteorin" - vilken kan entydigt knytas till den folkgrupp som inom nordska akademier kallats "dom finsk-ugriska folkslagen". Begreppet er alltså att uppfatta som synonymnt med vad man nu kallar "uraliska språk" och "uraliska folkslag" - varav finnar, balter och hungarer representerar den definitiva gräns mot väster.
Sen finns det inslag av fenno-ugiska i flera av dom gotisk språken, om norska/isländska, jämsk/hälsingemål/värmländska, gotlänska, gammal-frisiska, anglo-saxiska och även tyska. Sen ser man att dessa också delat mytologi, även om språken är skilda, namnen olika och minnen om deras bedrifter annorlunda. Den uraliska Väinömöïnen råder i en herrgård som har intill exakt samma personal som man hittar i Völvans Åsgård.
Detta innebär att man kan knyta linjer från medeltidens finska/vendiska och götiska/germanska språkgrupper - som resultat av två olika kultur-traditioner - med ett gemensamt ursprung i Yngre Dryas. Så långt man nu vet är dessa två dom ända stora kultur-traditioner som existerat i NV Eurasien. Därmed kan man bättre förstå hur dom utveklats, från en äldre stenålder under istiden - till två olika kulturer som efter istiden befolkade Östersjön med två olika kulturformer - av färdigt blekade kaukasier.
Följer man samma mitt-linje söderut - uppåt i Weichsel - så följer man faktisk huvudleden för den mer än 6.000 år gamla bärnstens-handeln från Östersjön till Italien, Egypt, Hellas och Mesopotamien. Samarbetet mellan dom två kulturer - och deras förbindelser med Medelhavet - tycks ha pågått genom hela denna tid, varför korsningar i språk kan ses i den gamla gotiskan. Kärnkulturerna i öster och väster - ändrades aldrig i nämnvärd grad.
Gränsen mellan dom fanns redan under tidlig Mesolitikum, på var sin sida av Weichsel-deltat. Härifrån utvecklades en occidental (havslands) kultur mot väster - medan man får en oriental (inlands) kulturform som sprider sej mot öster - till öster om Ural. Av någon orsak drog dom en kulturgräns från Weichsel och rakt norrut - vilket sen dess fått dela Östersjön i två halvor, ända upp i Bottenviken.
Åker man upp på nord-kalotten hittar man dom på var sin sida om Nordkap. Vad vi vet så kom Fosna-kulturens upptckare, med flinta från Skåne eller Danmark, först till Nordkap. Den mesolitiska boplatsen Sarnes-2 utanför Hammerfest anses tillhöra "den västliga kulturen" och vara (minst) 11.600 år gammal. Närmaste säkerställda fynd från den östliga kulturen är från finsk sida om gränsen anlände för senast 10.800 år sen och använde flinta från Valdai. Initiellt - för ca. 12.700 år sedan bor dom alla i vid bredderna av Ahrensburgsdalen i Tyskland - och vid Bromme i Danmark. Därefter slaktar dom ren, hest och älg - i Skåne, ca. 12.300 år f.n, vartefter dom er ut att långsamt börja sprida sej igen - till Rhendalen och Weichsel - eftersom Yngre Dryas ebbar ut...
Därför kan man nu presentera logiska teorier om en lång kulturell kontinuitet det arktiska nord, kallad "The Paleolithic Contintuive Theory". Teorin har under dom senaste 20 år styrkts av en växande mängd empiri - eftersom arkeologer, genetiker och språkforskare ständigt hittar nya och relevanta fakta.
Det ända man undrar på nu är varifrån spiran till dessa två kulturer - som bägge varat fram till nutid - kom ifrån, under Yngre Dyas - innan dom delade upp sej och blev två lite olika civilisationsformer.